• Anonym (Tragiskt)

    Någon som kan hjälpa med regler?

    Hej alla.

    Min dotters bästa kompis har nyss blivit föräldralös. (De går i mellanstadiet om det är relevant och har känt varandra sedan de var bebisar på öppna förskolan).

    Ja så vitt man vet är hon föräldralös iaf, pappan är försvunnen någonstans i USA, frivilligt från hans sida och mamman gick bort i en sjukdom för tre månader sen. Mamman har länge försökt leta efter pappan då hon varit sjuk en tid men det har varit lönlöst, ingen vet om han ens lever eller ens är kvar i USA längre. Flickan är resultatet av en romans mamman hade då hon jobbade i USA i ett år. Flickan föddes i Sverige och pappan deklarerade redan när han fick veta att mamman var gravid att han inte på något vis tänkte vara delaktig och sen försvann han 'från jordens yta'.

    Flickan har sedan mamman gick bort bott hos morföräldrarna som är den enda släkt som finns i livet. De har vårdnaden om henne. Vi har haft nära och tät kontakt, dels pga flickornas nära vänskap men också som stöd för morföräldrarna som närmar sig 80 strecket. De har uttryckt oro för vad som kommer att ske med flickan när de inte orkar mer (de orkar knappt nu som det är så vi har haft flickan hos oss väldigt ofta, även att hon sovit över flera dagar i sträck).

    Tankarna har väckts ifall vi kan adoptera henne eller iaf bli fosterfamilj. Jag har dock inget nämnt till någon annan än maken för att inte väcka förhoppning hos någon. (Min dotter har flera gånger sagt att hon vill att xx ska bo med oss) Vi kan, eller vill inte skaffa fler barn pga ålder, (44 resp 45) det var svårt nog att få dottern som kom efter flera missfall.

    Men, tror ni det kan fungera? Jag tror morföräldrarna kommer att bli glada, vi bor ganska nära och både min dotter och flickan har varit där mycket redan innan mamman gick bort och mina föräldrar bor ganska långt bort så min dotter kallar dem för extra mormor och morfar och de är bara glada för det. Om de vill ha henne så länge de orkar kan vi ju till en början ha det som nu, kanske bara med mer schemalagda tider som hon är hos oss och hos dem, ungefär som ett umgängesavtal.

    Vi har redan planerat att fira jul ihop allihopa (inkl mina föräldrar och makens föräldrar, vi är ensambarn båda två) och det vore så himla kul om vi skulle kunna påbörja processen redan nu och få det klart till jul. (Jag har absolut ingen som helst vetskap om hur detta går till så det kanske är väldigt lång handläggningstid osv)

    Om detta skulle vara absolut omöjligt, finns det möjlighet att vi fungerar som avlastningsfamilj eller liknande med större chans att få vårdnaden när morföräldrarna går bort?

    Snälla, alla som har någon insikt i detta, skriv vad ni vet och vad vi ska tänka på. Tack på förhand.

  • Svar på tråden Någon som kan hjälpa med regler?
  • Anonym (Tragiskt)
    Anonym (***) skrev 2016-10-02 09:23:02 följande:

    Jag funderar på en sak. Kommer flickan att ärva sina morföräldrar  även om ni  adopterar henne?


    Inte automatiskt tror jag, men eftersom de inte har några andra levande släktingar så tänker jag att de kan testamentera all sin kvarlåtenskap som de vill.
  • PoL

    Sitter med tårar i ögonen över flickans - och er allas - förlust av mamman, och glädje över att ni kunnat ordna det så himla bra! Precis så här jag önskar att mina barn skulle få ny familj hos de närmaste om jag oväntat går bort tidigt.
    Varmt lycka till!

  • Ms H
    Anonym (Tragiskt) skrev 2016-10-02 09:34:12 följande:
    Inte automatiskt tror jag, men eftersom de inte har några andra levande släktingar så tänker jag att de kan testamentera all sin kvarlåtenskap som de vill.
    Stämmer, att arvsrätten efter morföräldrarna försvinner. Värt att fundera på är ju också eventuella arv och kontakter med pappans sida.
  • Anonym (***)
    Anonym (Tragiskt) skrev 2016-10-02 09:34:12 följande:
    Inte automatiskt tror jag, men eftersom de inte har några andra levande släktingar så tänker jag att de kan testamentera all sin kvarlåtenskap som de vill.
    Och det är du säker på?
  • Anonym (Tragiskt)
    Ms H skrev 2016-10-02 10:16:49 följande:
    Stämmer, att arvsrätten efter morföräldrarna försvinner. Värt att fundera på är ju också eventuella arv och kontakter med pappans sida.
    Pappan går ju inte att hitta. Mamman vet namnet men någon underskrift för faderskap har hon aldrig lyckats få.
    Anonym (***) skrev 2016-10-02 10:20:31 följande:
    Och det är du säker på?
    Nej, men det tar jag för givet att de kan. Jag googlade och hittade detta och detta borde alltså även gälla här trots att de enligt lag inte längre är släkt. Vi får kolla upp det.

    Exempel 3: A har inga släktingar ur någon av de tre arvsklasserna kvar utan endast en kusin och två sysslingar. A står sin kusin och sina sysslingar nära. För att undvika att all A:s egendom ska tillfalla Allmänna arvsfonden när A går bort skriver A ett testamente där det framgår att all hans kvarlämnade egendom ska gå till hans kusin och sysslingar när han går bort.


  • Ms H
    Anonym (Tragiskt) skrev 2016-10-02 10:59:31 följande:
    Pappan går ju inte att hitta. Mamman vet namnet men någon underskrift för faderskap har hon aldrig lyckats få.
    Anonym (***) skrev 2016-10-02 10:20:31 följande:Och det är du säker på?
    Nej, men det tar jag för givet att de kan. Jag googlade och hittade detta och detta borde alltså även gälla här trots att de enligt lag inte längre är släkt. Vi får kolla upp det.

    Exempel 3: A har inga släktingar ur någon av de tre arvsklasserna kvar utan endast en kusin och två sysslingar. A står sin kusin och sina sysslingar nära. För att undvika att all A:s egendom ska tillfalla Allmänna arvsfonden när A går bort skriver A ett testamente där det framgår att all hans kvarlämnade egendom ska gå till hans kusin och sysslingar när han går bort.


    Jag läste det, men pappan skulle ju kunna ändra sig i framtiden och leta upp barnet.

    Ja, man kan testamentera till vem man vill.
  • Anonym (Tragiskt)
    Ms H skrev 2016-10-02 11:07:44 följande:
    Jag läste det, men pappan skulle ju kunna ändra sig i framtiden och leta upp barnet.

    Ja, man kan testamentera till vem man vill.
    Jo, det kan han ju. Men då får vi ta det då. Flickan går i mellanstadiet nu, tveksamt om han skulle kunna få vårdnaden i första skedet om han dök upp nu.
  • Anonym (Familjehemsmamma)

    Morföräldrarna, om inga huvudarvingar finns såsom barn, kan testamentera till vem de vill som t.ex flickan. Inga problem där alltså.

    Om eventuell pappa dyker upp som inte ens finns på papper så lär det knappast vara troligt att det skulle förändra något ang vårdnad. Flickan har ingen relation med honom som är en total främling för henne så den risken känns mikroskopisk.

    Mitt råd till er är däremot att prata mycket med flickorna om att de kommer att bli systrar och alltid kommer att vara det oavsett om de blir osams i framtiden. Jag tänker då på att de måste vara noga införstådda med att om de utvecklas åt varsit håll och kanske inte kommer välja varandra som vänner i tonåren så kommer de ändå förbli systrar med samma rättigheter och skyldigheter. Att en adoption innebär att de har lika rätt till er som föräldrar.

    Och så vill jag också säga varmt lycka till!

  • Anonym (Tragiskt)
    Anonym (Familjehemsmamma) skrev 2016-10-02 20:22:24 följande:

    Morföräldrarna, om inga huvudarvingar finns såsom barn, kan testamentera till vem de vill som t.ex flickan. Inga problem där alltså.

    Om eventuell pappa dyker upp som inte ens finns på papper så lär det knappast vara troligt att det skulle förändra något ang vårdnad. Flickan har ingen relation med honom som är en total främling för henne så den risken känns mikroskopisk.

    Mitt råd till er är däremot att prata mycket med flickorna om att de kommer att bli systrar och alltid kommer att vara det oavsett om de blir osams i framtiden. Jag tänker då på att de måste vara noga införstådda med att om de utvecklas åt varsit håll och kanske inte kommer välja varandra som vänner i tonåren så kommer de ändå förbli systrar med samma rättigheter och skyldigheter. Att en adoption innebär att de har lika rätt till er som föräldrar.

    Och så vill jag också säga varmt lycka till!


    Tack för ditt svar och din lyckönskan. Jo, vi pratar mycket med flickorna och även enskilt med dem nu för att förebygga ev trassel framöver.
    De har ju växt upp ihop om än inte bott ihop lika mycket som nu efter mammans bortgång.
    Vi har haft med flickan på sem, vår dotter har varit mycket hos henne, först hos mamman och sen när mamman blev dålig så har hon varit med hos morföräldrarna.
    Vi har hjälpt varandra att ha våra flickor över någon helg, även som sagt sem som varit som mest två veckor.

    De är väl sammansvetsade och bråkar ytterst sällan och gör de det har det varit om vem som ska få ha dockan med svart hår i leken tex. Bra är också att de även har andra vänner, de har aktiviteter gemensamt, men även var för sig och kan leka även med andra i klassen ibland.
    Men det är ett jättebra råd, just att de kommer att vara systrar hela livet har vi inte berört så mycket så det ska vi ta upp mer, vi har mest berört detta med att hon får kalla oss vad hon vill, mamma, pappa, våra namn, mamma och mitt namn osv. Och även med vår dotter har vi sagt att vi blir precis som hennes föräldrar och att hon får kalla oss mamma och pappa om hon vill.

    Nu har de gemensamt bestämt att de vill sova ihop så nu blir ett rum sovrum och det andra ska de ha som lekrum. Än så länge känns allt lugnt och bra men vi kommer även att få rådgivning och stöd för att vara bättre rustade vid ev konflikter som kan komma framöver.
  • Anonym (hjärtat)
    Anonym (Tragiskt) skrev 2016-10-05 07:15:38 följande:

    Tack för ditt svar och din lyckönskan. Jo, vi pratar mycket med flickorna och även enskilt med dem nu för att förebygga ev trassel framöver.

    De har ju växt upp ihop om än inte bott ihop lika mycket som nu efter mammans bortgång.

    Vi har haft med flickan på sem, vår dotter har varit mycket hos henne, först hos mamman och sen när mamman blev dålig så har hon varit med hos morföräldrarna.

    Vi har hjälpt varandra att ha våra flickor över någon helg, även som sagt sem som varit som mest två veckor.

    De är väl sammansvetsade och bråkar ytterst sällan och gör de det har det varit om vem som ska få ha dockan med svart hår i leken tex. Bra är också att de även har andra vänner, de har aktiviteter gemensamt, men även var för sig och kan leka även med andra i klassen ibland.

    Men det är ett jättebra råd, just att de kommer att vara systrar hela livet har vi inte berört så mycket så det ska vi ta upp mer, vi har mest berört detta med att hon får kalla oss vad hon vill, mamma, pappa, våra namn, mamma och mitt namn osv. Och även med vår dotter har vi sagt att vi blir precis som hennes föräldrar och att hon får kalla oss mamma och pappa om hon vill.

    Nu har de gemensamt bestämt att de vill sova ihop så nu blir ett rum sovrum och det andra ska de ha som lekrum. Än så länge känns allt lugnt och bra men vi kommer även att få rådgivning och stöd för att vara bättre rustade vid ev konflikter som kan komma framöver.


    Det riktigt jävla bra. Ni verkar få den absolut bästa starten.

    Men var beredda på bskslag. Det kan komma perioder när adoptivdottern är nere och ledsen över att hon förlorat sina föräldrar. Och när hon blir trygg med er kommer det bli er hon tar ut sin frustration på. Det kan i värsta fall ickså uppstå känslor av svartsjuka mellan dem. Den ena är svartsjuk för att ni inte är hennes riktiga föräldrar. Och den andra blir svartsjuk över att plötsligt behöva dela med sig. Egentligen petitesser men kan säkert ändå i perioder bli påfrestande och behöver lösas.

    Men överlag låter det som det kommer gå bra !
  • Anonym (Tragiskt)
    Anonym (hjärtat) skrev 2016-10-16 00:01:24 följande:
    Det riktigt jävla bra. Ni verkar få den absolut bästa starten.

    Men var beredda på bskslag. Det kan komma perioder när adoptivdottern är nere och ledsen över att hon förlorat sina föräldrar. Och när hon blir trygg med er kommer det bli er hon tar ut sin frustration på. Det kan i värsta fall ickså uppstå känslor av svartsjuka mellan dem. Den ena är svartsjuk för att ni inte är hennes riktiga föräldrar. Och den andra blir svartsjuk över att plötsligt behöva dela med sig. Egentligen petitesser men kan säkert ändå i perioder bli påfrestande och behöver lösas.

    Men överlag låter det som det kommer gå bra !
    Det går kanonbra. Alla papper och så är inte klara än men flickan har bott här i omgångar efter eget önskemål så att det inte blir en tvärflytt. Dock så sover vår (vad konstigt det kändes att skriva vår, båda är ju våra nu haha) flicka hos morföräldrarna nästan lika ofta, de vill helst inte alls skiljas åt just nu.

    Vi är förberedda på att det kommer att bli konflikter, konstigt vore det annars. Tjejerna har dock varit nästan mer sams nu än de brukar vara, de ryker ihop ibland ju, som vänner gör men nu när de blir systrar verkar de mest bara glada. Det lär nog ändras haha. De kommer säkert att ryka ihop men vi har pratat med dem om det så  vi hoppas att vi är så väl förberedda som man kan bli.

    Planen framöver är att utöka dagarna som flickan sover här, nästa vecka är det tänkt måndag till fredag och så helgen hos morföräldrarna, men det är inte ett krav, hon gör som hon vill bara hon meddelar.
    Morföräldrarna är här och äter ett par ggr i veckan, vi har ätit där några söndagar osv så vi fick en hel familj kan man säga

    Mina föräldrar har varit hit en sväng också och träffat flickan och morföräldrarna och de fann varandra allihop på en gång Flickan var lite blyg först men det la sig när min pappa (som har lite reumatism) lyckades hälla saft över sig själv (vilket han skrattade gott åt) och fick låna mina rosa joggingbrallor Det tyckte hon var roligt för de var lite korta i benen för honom.
  • Anonym (Tragiskt)
    gladtjeej skrev 2017-02-04 20:37:08 följande:

    Hur har det gått?


    Allt har gått jättebra tack Vi är nu familjehem till flickan och om inget går helgalet blir vi hennes föräldrar på riktigt

    Alla har varit så hjälpsamma och flickorna kallar sig systrar men har haft sitt första stora gräl, de blev dock sams igen och det bästa är att vår biotjej INTE sa något om att 'du är inte min syster på riktigt' eller något liknande, (som jag var rädd för) morföräldrarna har båda tjejerna som sina barnbarn så allt är bara så fantastiskt!
  • gladtjeej

    Vad glad jag blir att läsa detta. Ni verkar vara en fantastisk familj!

    Skönt att det gick så pass smidigt, och att hon har er och slapp bli placerad någon annanstans. Måste kännas jättebra för morföräldrarna också!

    Stora kramar till er!!

  • Anonym (Mama Mia)

    Bara att kontakta sociala myndigheterna så ni blir godkända...

  • Anonym (Mama Mia)

    Bara att kontakta sociala myndigheterna så ni blir godkända...

Svar på tråden Någon som kan hjälpa med regler?