Vad är det snålaste du varit med om?

Min syster fick en jätteflashig vagn av några släktingar som har en barnvagnsbutik när hon väntade barn. Hon fyllde 30 år, så det blev hennes present.

Ett halvår senare knäcks pinnen som håller i framhjulet på en resa (bagagehantering). De får en ny likadan vagn. Lagar den gamla, och säljer den (informerar såklart köparen om att vagnen är lagad, det var en stark och bra lagning) för 5000 kr.

Fyra år senare väntar jag mitt tredje barn. Vi renoverar vårt hus, och min man lämnar mig i sjätte månaden.

Jag säljer huset med förlust, och måste ta en massa lån. Vagnen jag sparat till bebisen från förra barnet har havererat då NÅGON haft ett tomt akvarium på vagnen, så chassit är snett och går inte att laga.

När jag så sitter i min misär (jag mådde skitdåligt, ensam med tre barn och nyförlöst, dålig föräldrapenning, lån på det jävla huset och hyra för nya lägenheten) och då kommer syrran och är ledsen för att de inte kan få fler barn, och hon ska nog sälja deras fina vagn, men det skär i hjärtat, och hon vill gärna att jag tar den istället.

Hon ville ha 7500 kr för den. 

Jag blir rätt chockad och säger att jag inte har några sådana pengar, men hon ringer till pappa och gråter och så går han med på att låna mig pengar till den... Men inte till en som kostade tusen kr på Blocket som jag ville ha.

Hon och hennes man tjänar över 80 tusen i månaden tillsammans, så det var inte för att hon behövde pengarna som hon gjorde det, utan för att hon var för snål för att ge mig den.

Men hon är sån.

Min syster fick en jätteflashig vagn av några släktingar som har en barnvagnsbutik när hon väntade barn. Hon fyllde 30 år, så det blev hennes present.

Ett halvår senare knäcks pinnen som håller i framhjulet på en resa (bagagehantering). De får en ny likadan vagn. Lagar den gamla, och säljer den (informerar såklart köparen om att vagnen är lagad, det var en stark och bra lagning) för 5000 kr.

Fyra år senare väntar jag mitt tredje barn. Vi renoverar vårt hus, och min man lämnar mig i sjätte månaden.

Jag säljer huset med förlust, och måste ta en massa lån. Vagnen jag sparat till bebisen från förra barnet har havererat då NÅGON haft ett tomt akvarium på vagnen, så chassit är snett och går inte att laga.

När jag så sitter i min misär (jag mådde skitdåligt, ensam med tre barn och nyförlöst, dålig föräldrapenning, lån på det jävla huset och hyra för nya lägenheten) och då kommer syrran och är ledsen för att de inte kan få fler barn, och hon ska nog sälja deras fina vagn, men det skär i hjärtat, och hon vill gärna att jag tar den istället.

Hon ville ha 7500 kr för den. 

Jag blir rätt chockad och säger att jag inte har några sådana pengar, men hon ringer till pappa och gråter och så går han med på att låna mig pengar till den... Men inte till en som kostade tusen kr på Blocket som jag ville ha.

Hon och hennes man tjänar över 80 tusen i månaden tillsammans, så det var inte för att hon behövde pengarna som hon gjorde det, utan för att hon var för snål för att ge mig den.

Men hon är sån.

Var på utlandsresa med ett kompisgäng. En kille hade med sig en ny flickvän som inte beställde mat på restaurang, eller bara tog en liten förrätt, "för hon var inte så hungrig". Sedan åt hon ändå av sin killes rester, och frågade oss andra om det var ok att hon tog av vårt bröd som blev över.

Svärfar...

Han var förrådschef på reglementet. Vilket innebar att min sambo alltid gick i förvarets kallingar, strumpor och långkallingar. De vanliga kläderna var antingen för stora eller för små. Gubben köpte för stort med flit sen fick han ha det tills de gick sönder typ.

Alltså jag blir ärligt talat upprörd över att läsa om vilka människor det finns. Snåla psykfall. Sjukt pinsamma beteenden, hur kan de leva med sig själva? Hur kan de gå upp ur sängen på morgnarna utan att översköljas av all SKAM?

Min syster fick en jätteflashig vagn av några släktingar som har en barnvagnsbutik när hon väntade barn. Hon fyllde 30 år, så det blev hennes present.

Ett halvår senare knäcks pinnen som håller i framhjulet på en resa (bagagehantering). De får en ny likadan vagn. Lagar den gamla, och säljer den (informerar såklart köparen om att vagnen är lagad, det var en stark och bra lagning) för 5000 kr.
Fyra år senare väntar jag mitt tredje barn. Vi renoverar vårt hus, och min man lämnar mig i sjätte månaden.
Jag säljer huset med förlust, och måste ta en massa lån. Vagnen jag sparat till bebisen från förra barnet har havererat då NÅGON haft ett tomt akvarium på vagnen, så chassit är snett och går inte att laga.

När jag så sitter i min misär (jag mådde skitdåligt, ensam med tre barn och nyförlöst, dålig föräldrapenning, lån på det jävla huset och hyra för nya lägenheten) och då kommer syrran och är ledsen för att de inte kan få fler barn, och hon ska nog sälja deras fina vagn, men det skär i hjärtat, och hon vill gärna att jag tar den istället.
Hon ville ha 7500 kr för den. 
Jag blir rätt chockad och säger att jag inte har några sådana pengar, men hon ringer till pappa och gråter och så går han med på att låna mig pengar till den... Men inte till en som kostade tusen kr på Blocket som jag ville ha.

Hon och hennes man tjänar över 80 tusen i månaden tillsammans, så det var inte för att hon behövde pengarna som hon gjorde det, utan för att hon var för snål för att ge mig den.

Men hon är sån.

Var på utlandsresa med ett kompisgäng. En kille hade med sig en ny flickvän som inte beställde mat på restaurang, eller bara tog en liten förrätt, "för hon var inte så hungrig". Sedan åt hon ändå av sin killes rester, och frågade oss andra om det var ok att hon tog av vårt bröd som blev över.