Mjbo skrev 2019-01-09 07:45:44 följande:
Tråkigt att du känner så. Ring dem och förklara hur du känner och varför osv. Eller som någon annan förslår så boka in ett privat! Det tycker jag absolut är värt det för att få en bra upplevelse. Tänker lika som Lillaaw att förmodligen är denna graviditet den ända i livet, så det är värt att få bra upplevelser i varje steg! Stor kram!
Mitt förtroende för mödravården här är ganska nära noll, jag har haft en underbar ultraljuds-tant men av någon anledning var det en annan förra veckan. Vilket var väldigt trist. När jag skrev in mig så hade de inte tid för mig utan fick knöla in alla tider på olika sätt, så jag tror inte det kommer ge så mycket att ringa dem tyvärr. Men ska väl ge det en chans för jag vet inte om det finns någon som gör privat och vem det kan tänkas vara.
Inalina skrev 2019-01-09 12:47:33 följande:
vad tråkigt att du känner dig ledsen - meningen är ju att man ska känna sig glad och lättad efter rul. märkligt att inte människor tar sitt arbete på mer allvar och förstår att ni behöver bli övertygade om att allt verkligen var bra. Visade hon inte er vad hon tittade på??
Vår gyn visade oss hela tiden på skärmen vad hon såg och sa hela tiden uppmuntrande att allt såg 'perfekt' ut. Hon sa hur saker och ting skulle se ut och vad som skulle kunna synas om det inte vart lika bra etc. Det jag minns är att hon mätte något ben hos barnet - men även hjärnan, kollade 2 olika hjärtkammare och hjärtklaffen (jättehäftigt att se!) hon visade även att barnet hade urinblåsa och en magsäck tror jag det var. hon tittade även på munnen där man kan se om barnet har gomspalt eller inte.
Om du känner dig osäker så ring dem och be dem dra hela protokollet för er på telefon eller säg att allt gjordes väldigt hastigt och det kan väl inte vara meningen att man ska behöva betala för ett privat ultraljud också. I annat fall får ni väl göra det antar jag - jättetråkigt att du känner dig ledsen trots att resultatet verkar ha varit bra
Jag hade ju skärmen att titta på det hade jag. Det var bara det att hon bytta vinkel då och då från liggande till typ stående så att säga. Hon zoomade in och ut och bytta från gråskala till orangeskala så jag hade lite svårt att hänga med. Mannen var inte me och tur var det för han hade inte sett något alls. Jag har varit med om fler ultraljud än han så därför kunde jag snappa upp lite.
Hon sa att hon hade en lista och försöka mäta/kolla efter och skulle förklara allt sen men det hände inte och jag frågade inte för jag insåg att jag inte skulle få svar jag var nöjd med. Det är en sak att följa och fråga och prata när man ser en bild framför sig och en annan när man klätt på sig och hon skrivit klart på datorn.
Hon sa att det var en pojke men då var bilden i så konstig vinkel att jag trodde det var en arm det hon menade på var pungen och snoppen.
Förra graviditeten hade jag alla symptom på havandeskapsförgiftning för varje gång jag träffade BM försämrades mina värden. Sista gången jag var hos henne tjafsade vi lite om det där, hon hävdade att jag inte var förgiftad och jag att jag var det för det kändes inte helt bra och så hade jag alla symptom. Hon bokade in mig på en tid två veckor senare tyckte hon var lagom och bra. Jag var var där på förmiddagen och på sen eftermiddag åker jag in akut för jag är så dålig och får min förgiftning konstaterad och blev igångsatt och så.
Den här upplevelsen som ändå gick bra den påverkar ju mig nu och jag har väldigt svårt att tro på dem till 100%.