LittleSunshine84 skrev 2018-12-20 15:30:09 följande:
Jag har på ngt sätt känt mig lite snuvad på en vaginal förlossning för det var det jag ville från början. Jag var av ngn anledning rädd för snitt? Men efter det akuta snittet med sonen så minns jag det som en fin upplevelse. Eller jag har i nutid läst vad jag tyckte då och jag kunde inte varit nöjdare. Men nu börjar rädslan smyga sig på? Vi blev snittade pga minskade fosterrörelser samt misstanke om moderkaksavlossning. Förlossningen hade varit igång i 16-18 Tim när den avbröts för snitt.
Fått en hel del kommentarer från folk som påpekar att snitt inte är en riktig förlossning osv. Aja, man är väl gravid och känslig helt enkelt!
Jag har en tvåårig son med mkt energi och humör, haha. Väntar nu en till pojke!
Hur var vägen till snittet? Svårt? När fick du besked att du fått beviljat? Jag sa till vid inskrivningen, fick prata med läkare i v14, fick besked nu i typ v24 när jag var på kontroll hos bm att jag fått beviljat snitt. Men inte fått ngn info hem alls? Hon sa att jag säkert skulle få det i dagarna men det är tre veckor sedan.
Läskigt med minskade fosterrörelser och misstanke om moderkaksavlossning. Fick du vara vaken under kejsarsnittet? Konstigt att du inte fått nån tid än men kanske för att det är tag kvar så dom har svårt att planera då.
När jag födde första sonen var förlossningen utdragen, jag var runt v 39+0 då. Jag fick även feber och hade en infektion i urinvägarna som jag inte visste om. Till slut blev det lite lätt akut och dom fick dra ut honom med sugklocka och med yttre press. Han var mkt medtagen när han kom ut och fick syrgas så jag fick liksom inte upp honom på bröstet direkt. Sedan gick det många år med missfall (totalt 4 st på 5 år ca) och ofrivillig barnlöshet mm innan vår andra son äntligen ville komma till oss. Där fick jag över tiden till v 41+6 och fick komma in för att kolla om jag läckte fostervatten vilket läkaren inte tyckte jag gjorde (men det gjorde jag
), jag fick komma på igångsättning ändå och innan jag fick första dosen gick vattnet. Jag öppnade mig snabbt men han gick inte att krysta ut. Han satt som sten. Tydligen låg han med ansiktet uppåt och efter en evighet med sugklocka fick dom avbryta för ett urakut kejsarsnitt där jag blev sövd. Det var verkligen en lättnad trots att det var läskigt och trist att jag inte fick träffa honom på typ 4 timmar.
Sedan visste vi inte riktigt om vi skulle ha fler barn, jag var sugen men inte min man så värst. Men så blev det ändå en till på nåt sätt
Och jag kände redan efter andra barnet att jag ALDRIG ville gå igenom en vaginal förlossning igen. Så det sa jag till min bm på inskrivning men fick ändå vänta till v 25 innan hon skickade en remiss. I november fick jag träffa en läkare på specialist mvc som sa att han inte kommer neka mig kejsarsnitt men att han tyckte jag kunde prata med barnmorsketeamet om en plan. Den BM jag träffade var jätte trevlig och tyckte inte det var så mkt att snacka om så hon tyckte att kejsarsnitt var bäst för mig. I veckan nu så träffade jag en ny läkare som först försökte övertala mig till vaginal förlossning men jag sa bestämt nej och så var det inte mer med det. Fick en tid hemskickad dagen efter.
Jag har inte fått några dumma kommentarer om att kejsarsnitt inte är en riktigt förlossning, som tur är! Vet inte vad jag skulle svara då men inget trevligt iaf
Så klart att det är en riktig förlossning.