• Anonym (Vad gör man?)

    Pojkvän med borderline

    Hej!

    Söker mig hit för att få något slags råd för hur jag ska hantera min ?pojkvän?.

    Träffade en underbar kille för drygt sex månader sen genom en dejtingapp.

    Vi skrev med varann i några veckor innan vi träffades första gången.

    Vi klickade direkt, hördes dagligen dygnet runt efter våran första träff.

    Men eftersom vi bor en bor ifrån varann, jag har barn, inte han så dröjde det ca 4 veckor innan vi sågs igen. Efter den gången började vi träffas varje vecka.

    Han har varit öppen med sin psykiska ohälsa sedan start men det är de senaste två månaderna som jag har förstått hur illa det är.

    Senaste månaden har varit väldigt intensiv, han säger att han älskar mig, vill bo med mig, vill ha barn med mig för att nästa dag stöta bort mig och säger att jag bör hitta någon bättre.

    Helgen som var så såg jag på riktigt hur pass dåligt han mår, han var här på fredagen och sov över, lördag morgon hade han panik och åkte hem tidigt för att han mådde så dåligt och sa att det aldrig kommer att funka.

    Sen kom han tillbaka på eftermiddagen och sa att han bara måste vara med mig och han skulle göra allt i sin makt för att pressa bort impulserna han får att stöta bort mig.

    Han älskar mig och vill bara vara med mig.

    Senare på kvällen åkte han hem då mina barn skulle komma tillbaka från sin pappa.

    Han sa Jag älskar dig och åkte.

    I söndags började karusellen igen då han säger att vi bara bör vara vänner, han mår skit och stöter återigen bort mig.

    Är kall och vill knappt prata med mig.

    Han säger att det här blir bäst för oss båda två.

    Jag förstår på ett sätt att han är rädd, det här händer i princip varje vecka, han stöter bort mig i några dagar för att sedan komma tillbaka.

    Jag förstår att det egentligen är hans borderline som gör att han agerar så här.

    Men hur bemöter jag honom på bästa sätt?

    Jag älskar verkligen honom och jag vill verkligen inte ge upp honom då vi har det så himla bra ihop när han är ?sig själv?.

    Jag försöker att bekräfta och visa att jag finns där för honom.

  • Svar på tråden Pojkvän med borderline
  • Anonym (Vad gör man?)
    Anonym (-----------) skrev 2019-05-14 08:45:45 följande:

    Säg till honom att om du inte fullföljer behandlingen han går på är det du som måste ge upp honom. Pausa förhållandet tills han har gjort det. Säg att du inte orkar med annars.

    Eller fortsätt slå knut på dig för att bekräfta honom tills du blir som en disktrasa till slut, o själv behöver hjälp av psykiatrin.


    Han fungerar inte så,

    Det går inte att pressa honom när han mår så här dåligt.

    Han tar inte in nåt.

    Jag vet att det här inte är hälsosamt för mig men vad fan gör man när man älskar en person, det är inte så lätt att bara lämna någon.

    Det är ju inte hans fel att han mår så här.

    Jag vill bara veta av någon som har erfarenhet hur jag ska bemöta honom i det här?
  • Anonym (Jules)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 08:53:28 följande:
    Han fungerar inte så,

    Det går inte att pressa honom när han mår så här dåligt.

    Han tar inte in nåt.

    Jag vet att det här inte är hälsosamt för mig men vad fan gör man när man älskar en person, det är inte så lätt att bara lämna någon.

    Det är ju inte hans fel att han mår så här.

    Jag vill bara veta av någon som har erfarenhet hur jag ska bemöta honom i det här?
    Det spelar ingen roll hur du bemöter honom! Du kan inte ta bort hans diagnos som påverkar honom och gör honom till den han är! Oavsett hur du är eller vad du gör så kommer han att vara så här!
    Det är inte hans fel och att han mår så här och det är inte hans val.. Men DU har ett val, och du behöver välja bort honom och lägga din energi på dina barn istället!
  • Anonym (-----------)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 08:53:28 följande:
    Han fungerar inte så,

    Det går inte att pressa honom när han mår så här dåligt.

    Han tar inte in nåt.

    Jag vet att det här inte är hälsosamt för mig men vad fan gör man när man älskar en person, det är inte så lätt att bara lämna någon.

    Det är ju inte hans fel att han mår så här.

    Jag vill bara veta av någon som har erfarenhet hur jag ska bemöta honom i det här?
    Men han mår ju iaf tillräckligt bra för att sköta jobb, praktiska saker o att kunna träffa dig ibland. Vadå att han inte fått rätt hjälp att det inte "fungerat", vad skulle rätt hjälp vara då? Går han i terapi, medicinerar? Han avvek ju från behandlingarna som erbjöds honom?

    Du kan säga till honom att du inte vill pressa, att det mera handlar om att du inte orkar med den ständiga berg-o-dalbanan bara. 

    Om han inte tar in nåt, hur ska du själv då orka?

    Förstår vad du menar när man har känslor för nån, men just därför är det extra viktigt att försöka behålla förnuftet.

    Du kan också säga till honom att ni gemensamt kan gå i parterapi.
  • Anonym (Vad gör man?)
    Anonym (Jules) skrev 2019-05-14 09:14:15 följande:

    Det spelar ingen roll hur du bemöter honom! Du kan inte ta bort hans diagnos som påverkar honom och gör honom till den han är! Oavsett hur du är eller vad du gör så kommer han att vara så här!

    Det är inte hans fel och att han mår så här och det är inte hans val.. Men DU har ett val, och du behöver välja bort honom och lägga din energi på dina barn istället!


    Nu vill jag inte låta otrevlig, men mina barn har alltid varit prio ett och jag skrev inte här för att få råd i mitt föräldraskap utan att få råd i hur jag ska göra i den här situationen.

    Jag har ju ett liv utanför min mammaroll också.
  • Anonym (Vad gör man?)
    Anonym (-----------) skrev 2019-05-14 09:18:34 följande:

    Men han mår ju iaf tillräckligt bra för att sköta jobb, praktiska saker o att kunna träffa dig ibland. Vadå att han inte fått rätt hjälp att det inte "fungerat", vad skulle rätt hjälp vara då? Går han i terapi, medicinerar? Han avvek ju från behandlingarna som erbjöds honom?

    Du kan säga till honom att du inte vill pressa, att det mera handlar om att du inte orkar med den ständiga berg-o-dalbanan bara. 

    Om han inte tar in nåt, hur ska du själv då orka?

    Förstår vad du menar när man har känslor för nån, men just därför är det extra viktigt att försöka behålla förnuftet.

    Du kan också säga till honom att ni gemensamt kan gå i parterapi.


    Ja precis, men det är ju det emotionella som är det stora problemet för honom,

    Typiskt för borderline.

    Han tar inte in nåt när han mår dåligt, utan känner sig bara värdelös och vill inte leva.

    Sen när han mår bra så är han så himla medveten om sitt mående.

    Han mådde inte bra av medicinen han fick, och har inte klickat med de psykologer han träffat.

    Han har fortfarande kontakt med psyk men tror att eftersom han känner att det inte funkar så ger han upp på allt.

    Jaa jag får väl se när han är lättare att nå om jag kan se om han kan tänka sig det.
  • fornminne

    Jag tycker att du ska fråga dig själv hur du redan efter ett halvår kan älska någon så mycket att du står ut med hans mycket problematiska beteende. Han kan inte hjälpa hur han mår nej, men han har fortfarande ansvar för sitt beteende. Tror du verkligen inte att du kan hitta någon annan att älska, som är mer stabil? Att ni redan efter ett halvår har dessa problem är djupt oroande och borde vara skäl nog att dra öronen åt sig. Du ska inte behöva "bemöta" honom på något specifikt sätt. Ni är vuxna och har lika ansvar för att er relation fungerar. Eller tycker du inte att du förtjänar en mogen och någorlunda stabil man? Denne man är inte det, oavsett vems "fel" det är. Faktum är att han låter regelrätt obehaglig. Ömsom besatt och kall...

  • fornminne
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 09:23:14 följande:
    Nu vill jag inte låta otrevlig, men mina barn har alltid varit prio ett och jag skrev inte här för att få råd i mitt föräldraskap utan att få råd i hur jag ska göra i den här situationen. Jag har ju ett liv utanför min mammaroll också.

    Det klart att man ska kunna ha ett liv utanför sin föräldraroll. Men om din föräldraroll ska fungera, är denne man inte rätt för dig. Det inser alla i tråden utom du. Ingen är perfekt, men han har för stora problem och beter sig oacceptabelt. Han skadar dig redan, gör dig redan förvirrad osv. Jag förstår att det är svårt när man har starka känslor, men för dina barns skull MÅSTE du sätta din hälsa och ditt välmående först.
  • Barbro45
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 08:50:05 följande:

    Nej jag vet att jag inte kan välja en del av honom.

    Jag vet vilken behandling han fått, men han känner att han inte fått rätt hjälp och att det inte fungerat.

    Han funkar bra i arbetslivet och i praktiska saker.

    Han vet nog inte själv vad för slags behandling han behöver.

    Han har bara träffat mina barn vid ett par tillfällen då han själv känner sig som en dålig förebild och vill inte påverka dom negativt.

    Jag är bara helt lost just nu och vet inte vad jag ska göra med allt, han är så himla medveten om att han är sjuk men när han hamnar i det här mörkret så stänger han bara ute allt och jag vill verkligen inget annat än att finnas där. Samtidigt som jag själv har så mycket med mina barn och allt runt omkring.


    För att få lite råd och stöd i din situation så tror jag att du kan få bäst stöd i någon anhöriggrupp.

    Här kanske du kan hitta något som fungerar för dig.

    borderline.se/anhorig-till-nagon-med-borderline/
  • Anonym (Vad gör man?)
    fornminne skrev 2019-05-14 09:52:17 följande:

    Jag tycker att du ska fråga dig själv hur du redan efter ett halvår kan älska någon så mycket att du står ut med hans mycket problematiska beteende. Han kan inte hjälpa hur han mår nej, men han har fortfarande ansvar för sitt beteende. Tror du verkligen inte att du kan hitta någon annan att älska, som är mer stabil? Att ni redan efter ett halvår har dessa problem är djupt oroande och borde vara skäl nog att dra öronen åt sig. Du ska inte behöva "bemöta" honom på något specifikt sätt. Ni är vuxna och har lika ansvar för att er relation fungerar. Eller tycker du inte att du förtjänar en mogen och någorlunda stabil man? Denne man är inte det, oavsett vems "fel" det är. Faktum är att han låter regelrätt obehaglig. Ömsom besatt och kall...


    Nu är det ju så att han är borderline och vad jag har förstått så kan det vara så här i början av en ny relation.

    Vi har haft kontakt dygnet runt inlett halvår så visst kan man älska en person efter så mycket kontakt.

    Jag ville höra om någon hade liknade erfarenheter.

    Som sagt det bra överväger det dåliga, och oftast är det ju inte så här.

    Det är nu mär vi tagit förhållandet till en högre nivå det blivit så här.

    Han blir rädd och skjuter bort mig.

    Fast jag vet att han egentligen inte vill det.
  • Anonym (Jules)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 09:23:14 följande:
    Nu vill jag inte låta otrevlig, men mina barn har alltid varit prio ett och jag skrev inte här för att få råd i mitt föräldraskap utan att få råd i hur jag ska göra i den här situationen.

    Jag har ju ett liv utanför min mammaroll också.
    Men om din energi och ork dräneras av att anpassa dig efter en kille med problem som du känt i 6 månader? Då är det klart att det kommer att gå ut över ditt föräldraskap? Det är en ganska enkel ekvation, men jag förstår att det inte är de svar du får här som du vill höra!
    Om du inte tar in det som vi som faktiskt har haft personer med borderline i våra liv, då vet jag inte varför du frågar?
Svar på tråden Pojkvän med borderline