Vi har varit ett par i fyra år, jag har tre barn och han inget. Jag vill inte ha fler barn och han har varit okej med det. Nu har han dock ändrat sig och vill ha barn, snacket började för ett halvår sen och nu droppade han bomben.
Så jag ska bara dra ut spiralen, bli gravid och allting ska vara bra eller han ska flytta ut och vi ska göra slut? Ingenting känns rätt. Hur fan ska man resonera?
Ja så får man säga..
Jag ville inte heller ha mitt tredje barn men så vart det och ja visst inget jag ångrar idag..
Ett fjärde barn är uteslutet och kommer aldrig att ske..
Nej, han har ingen rätt att tvinga dig att föda ett barn men du har heller ingen rätt att tvinga honom att förbli barnlös, det enda vettiga för er är att bryta upp för det kommer växa fram en bitterhet hos honom som mycket väl kan utvecklas till rent förakt, även om det inte är lika bråttom för män som för kvinnor med att skaffa barn. Så mitt råd är bryt upp förr hellre än senare.
Det är dock det rätta att göra i den här situationen.
Du ska såklart inte skaffa fler barn för någon annans skull. Det är dessutom du som måste vara gravid med allt vad det innebär. Samtidigt behöver inte han stanna hos någon som inte vill ha barn. Så vill han ha barn och du inte vill det är det nog bäst att gå isär ändå.
Det är viktigt att inte kompromissa med en sådan stor sak. Du behöver fokus på dina barn. Låt honom gå. Fast berätta att du älskar honom. Kanske kan han ändra sig och bli en pappa bonus och känna för dina barn. Annars kommer någon annan dyka upp längs din väg även om det inte känns så nu.
Har själv 3 barn sedan innan och träffade min sambo för 2 år sedan. Han ville inte heller ha egna barn , hade han sagt att han ville ha egna barn hade jag inte inlett något med honom från början.
Idag älskar jag honom och hade han ändrat sig och haft barn som sin högsta önskan så hade jag nog tänkt om, men då hade han fått ta den mesta av föräldraledigheten, vakna nätter, vab mm.
Hade han varit en man som inte tar ansvar hade jag sagt blankt nej och tack och hej
Detta är en sådan sak som man måste ha lika uppfattning om för att förhållandet ska fungera. Precis som i de fall den ena vill ha sex ofta och den andra inte alls blir det svårt att fortsätta tillsammans om den ena absolut vill ha barn och den andra inte.
Jag vill inte heller ha flera barn. Skulle aldrig orka en graviditet igen och småbarnsåldern är jag glad att jag inte behöver ta itu med mer.
Men skulle jag ha en sambo som helt plötsligt ändrat sig i frågan som tidigare varit nöjd med att inte själv bli biologisk förälder så får han ta beslutet. För det kommer då vara hans problem. Kan han stanna kvar i förhållandet utan få egna barn eller måste han gå vidare?
Det är hans val
Men han måste kunna leva resten av sitt liv med sitt val.
Så väljer han att stanna kvar så får han sluta tjata barn.
Men det är inte mitt val.
Inte min sak att förändra livet.
Det är helt upp till honom och hans ansvar för att ta ett bra beslut.