Vi som planerar äggdonation 2020

Hej på er, ny här -och kanske blir jag inte så långvarig (om detta går åt skogen så tror jag kanske att vi lägger ner) men jag kände att jag behövde lite stöd - och förhoppningsvis kan jag svara på några funderingar och hjälpa någon annan. 

Jag är gravid i v 7 efter äggdonation på Olga kliniken och har sedan igår gått in på "full plan B" efter en blödning igår em. Innan dess har jag haft bruna crinone-klumpar några gånger sedan i onsdags (Jag vet-så groose) Verkar som några här haft ungefär samma erfarenhet och det ändå gått bra? Jag känner mig ganska hopplös just nu. Blödningen stoppade dock snabbt med plan B, och det har inte kommit något mer sedan dess men är livrädd varje gång jag går på toa. Ska nu ligga här i sängen till imorgon kväll - om det inte kommer något mer. Har fått skjuta på första UL några dagar. Vet att det inte är något annat att göra än att vänta och att UL ger ett första svar om vad som händer där inne men det är förstås sjukt frustrerande - och för första gången i mitt vuxna liv har jag typ inget att göra (inget jag får eller orkar göra). 

Här står det still. Irriterad och frustrerad. Förbereder inför hysteroskopi och mensen kommer inte efter procrene depot-sprutan (och jag gissar att sprutan i sig också bidrar till humöret). Datumet för hysteroskopin närmar sig och jag har svårt att få klara besked från läkaren om brytpunkten för när jag inte längre kommer att kunna åka det bestämda datumet utan måste boka om. Limbo. Samtidigt så ökar coronan och jag bekymrar mig för en ny lockdown.

Låter skönt att det tuffar på för dig, härligt!

Det var länge sedan jag uppdaterade här men jag följer er alla och glädjas för de som plussade och tänker extra på de som kämpar.

För två dagar sedan, 2020-10-20 föddes vår lilla son. En 30 timmars förlossning. Värt varje värk. Jag kämpade fram tills sista dagen med rädsla kring anknytningssvårigheter och tänkte dagligen på det. Men så som Så många skrev förut. Så snart bebisen ligger på ditt bröst, skriker och sedan tittar på dig. Då vet du. Det är ditt barn. Jag skulle aldrig längre velat ha fått ett barn nu med mina egna gener. Då hade jag ju inte fått just honom. Tänk. Någon har gett oss våran son. Tacksamheten är oändligt.

Jag vill ge mod. Ha alla era tvivlar och de kanske försvinner aldrig, varken undee processen eller till och med inte ens under graviditeten. Men kärleken kommer sedan. Jag följer era resor ich tänker alltid på varje person i denna grupp. Ge aldrig upp!

Om ni vill skriver jag gärna en sammanfattning av våran resan med IVF, äggdonation och dubbeödonation.

Tack för ditt inlägg!

Jag går in i v9 imorgon och tampas lite med känslorna kring om jag borde gjort ännu ett försök med egna ägg (vet ju EG att det inte var ett alternativ då både ork och pengar var slut. I efterhand önskar jag att jag tidigare kontaktat Olga-kliniken men jag hade ju inte vetskapen då som jag har nu).

Jag är så tacksam över att vara gravid så jag skäms över att jag samtidigt processar en sorg över de egna äggen när mitt barn som jag själv valt att skaffa på detta sätt växer i min livmoder. Det inger hopp och trygghet i beslutet (påminner mig om grunden till mitt val om ÄD) att få läsa berättelser som denna så tack för det!

Tack för ditt inlägg!

Jag går in i v9 imorgon och tampas lite med känslorna kring om jag borde gjort ännu ett försök med egna ägg (vet ju EG att det inte var ett alternativ då både ork och pengar var slut. I efterhand önskar jag att jag tidigare kontaktat Olga-kliniken men jag hade ju inte vetskapen då som jag har nu).

Jag är så tacksam över att vara gravid så jag skäms över att jag samtidigt processar en sorg över de egna äggen när mitt barn som jag själv valt att skaffa på detta sätt växer i min livmoder. Det inger hopp och trygghet i beslutet (påminner mig om grunden till mitt val om ÄD) att få läsa berättelser som denna så tack för det!

Hej på er, ny här -och kanske blir jag inte så långvarig (om detta går åt skogen så tror jag kanske att vi lägger ner) men jag kände att jag behövde lite stöd - och förhoppningsvis kan jag svara på några funderingar och hjälpa någon annan. Jag är gravid i v 7 efter äggdonation på Olga kliniken och har sedan igår gått in på "full plan B" efter en blödning igår em. Innan dess har jag haft bruna crinone-klumpar några gånger sedan i onsdags (Jag vet-så groose) Verkar som några här haft ungefär samma erfarenhet och det ändå gått bra? Jag känner mig ganska hopplös just nu. Blödningen stoppade dock snabbt med plan B, och det har inte kommit något mer sedan dess men är livrädd varje gång jag går på toa. Ska nu ligga här i sängen till imorgon kväll - om det inte kommer något mer. Har fått skjuta på första UL några dagar. Vet att det inte är något annat att göra än att vänta och att UL ger ett första svar om vad som händer där inne men det är förstås sjukt frustrerande - och för första gången i mitt vuxna liv har jag typ inget att göra (inget jag får eller orkar göra). Jag har också en fråga om överaktivt immunförsvar (vilket kliniken ev tror att jag har och därför satt in kortison i låg dos och intralipid) Är det någon som har det och upplevt illaluktande svettningar? Jag hade det ett tag innan de brunfärgade klumparna kom men nu har det försvunnit helt. Jag hade också frossa under ruvartiden och kanske en vecka efter plus. Jag har haft många tidiga missfall men har två barn som kom till "naturligt", det sista en månad efter avbrutet ivf-försök. Supertacksam om någon med liknande erfarenheter eller mer kunskap om detta har några idéer. Jag är rädd att immunförsvaret stött bort embryot.

Jag kunde också uppleva stress kring vad händer om det inte går vägen enligt planen och att man inte alltid fick svar. Sedan hade de lösningar på precis allt jag gick igenom men jag hade ju lugnat ner mig rätt mycket om jag hade vetat det från början. Försök trycka på läkaren mer.

Tack för ditt inlägg!

Jag går in i v9 imorgon och tampas lite med känslorna kring om jag borde gjort ännu ett försök med egna ägg (vet ju EG att det inte var ett alternativ då både ork och pengar var slut. I efterhand önskar jag att jag tidigare kontaktat Olga-kliniken men jag hade ju inte vetskapen då som jag har nu).

Jag är så tacksam över att vara gravid så jag skäms över att jag samtidigt processar en sorg över de egna äggen när mitt barn som jag själv valt att skaffa på detta sätt växer i min livmoder. Det inger hopp och trygghet i beslutet (påminner mig om grunden till mitt val om ÄD) att få läsa berättelser som denna så tack för det!