Nygift och otrogen

Så härligt att du hånar min olycka. Jag har inte på 9 månader pratat med någon om detta (förutom min man) utan alla tankar har bara farit runt i mitt huvud. Att ta steget och skriva här må för dig se enkelt ut men för mig var det stort för det var nästan första gången jag erkände för mig själv att det skett.. att personer engagerat sig i mig den här månaden har varit min livlina, kanske för första gången har jag vågat rasa lite.

Skriv privat till mig

1. Det finns noll hån i min kommentar. (Rikta din ilska åt det håll den här hemma)

2. Du är offer för din mans svek. Du är också offer för ditt eget självbedrägeri. Här är du däremot inget offer så sluta måla ut dig som ett. Alla har haft väldigt mycket tålamod med dig i tråden.

3. Att du inte berättat för någon annan är ju bara ditt eget fel. Dessutom stämmer ju inte det. Ni går i terapi säger du.

4. Du KAN inte få hjälp här. Ingen kan ändra på det han gjort eller hur du känner.

5. Du VET redan att det aldrig kan bli riktigt bra igen. Acceptera det. Ingen här kan ändra på det.

6. Sök hjälp för din självkänsla.

Jag har aldrig trott någon kan förändra det förgångna. Och jag förstår inte varför du läser den här tråden om jag provocerar dig så mycket...

Jag är inte det minsta provocerad. Jag hjälper dig.

Vill du ha ett tack?

Nej. Värst vad du visade dig vara otrevlig. Där ser man.

Den här tråden måste dö. Argumentera inte emot henne, det gör bara att hon argumenterar tillbaka utåt istället för att vända sig inåt och acceptera sanningen. TS, du håller på med självbedrägeri. Antar att du är ekonomiskt beroende av honom...Gör dig själv en tjänst, sluta argumentera här och börja lyssna på det ditt inre så desperat skriker till dig. (Dvs: Det han gjort innebär slutet för ett tillitsfullt förhållande. Du vet det med sanningens hela styrka, sluta kämpa emot. Ni kanske kan stå ut men det kommer aldrig bli allt det som ett äktenskap ska vara. Aldrig.)

ALLA ANDRA: Vill ni hjälpa TS, SLUTA SVARA OCH SLUTA ARGUMENTERA

Men att uppmana de som vill hjälpa ts att låta tråden dö ut låter orättvist. Oavsett vad som händer med hennes relation så kan det vara guld värt att bara få älta och prata av sig. Visst kanske en del tröttnar, men då är det ju bara att sluta följa tråden. Jag tror inte att det hjälper att denna tråd försvinner, om hon inte kan prata med någon annan om vad som hänt, förutom med terapeuten, så kan det sociala här vara en riktig livlina. Om jag var hon skulle jag känna mig väldigt ensam om detta försvann.