Chefen har ordnat ett möte där alla skulle berätta om allt dåligt de visste om mig

Fast det är väl klart att jag blir sur om en kollegas frånvaro gör så att jag måste jobba över, måste jobba extra hårt för att utföra hens arbetsuppgifter osv. Såhär är det inom all verksamhet som bedrivs med skattemedel, det ska alltid sparas in. Vad tjänar det till att klaga till chefen, beslut om hur mycket pengar Vård och skola får fattas på en betydligt högre nivå. Sen tycker jah självklart att det är dåligt att det inte finns mer skattepengar till vård och omsorg, men som sagt, det är knappast min chefs fel. Och det kommer inte ändras hur mycket jag än klagar till min chef, det kan bara ändras genom skattesedeln.

Fram tills dess får man hoppas på lojala kollegor som inte är borta hela tiden såsom TS verkar vara. Tycker som sagt att folk med hög frånvaro har en skyldighet att inte ta vilka jobb som helst om det påverkar andra typ kollegor, elever eller patienter.

Alltså du kan prata hur mycket du vill om vems ansvar det är. På min arbetsplats klarar vi av enstaka dagar med vabb eller sjukfrånvaro. Trots att vi är flera föräldrar med små barn så löser det sig. Problemet med TS är ju att hon verkar helt opålitlig och är borta mer än hon är på jobbet. Såhär ser det ut på varenda arbetsplats i vården i Sverige, och det kommer inte ändras i första taget. Så jag tycker att personer som TS har ett ansvar att inte ta jobb inom typ vård eller skola där de sätter andra i skiten, utan väljer ett yrke där man är mer lättersättlig typ kassabiträde på ICA eller kundtjänstmedarbetare.

Jag måste bara berätta att jag är oändligt tacksam till er, människor som stöttar mig i den här tråden och de tidigare trådar.

Det här situationen är väldigt påfrestande för mig och har pågått under ett årstid där jag varit mest kritiserad av folk som har noll empati. Det värsta har varit att de har inte sagt något till mig på jobbet (förutom två samtal med facket och cheferna) utan gått och snackat skit bakom min rygg. Nu har det kommit fram till slut.

Jag är faktiskt tacksam för att det har hänt också. För 50 stycken av mina kollegor har inte sagt något dåligt om mig mot tio stycken som har gjort det i mer eller mindre kränkande form. Nu går jag till jobbet och möter människor som ler mot mig, hälsar extra trevligt och frågar hur jag mår. 

Ni som gör så mot kollegor som har det svårt räddar människoliv.

Ni som skriver till främlingar och delar av er tid och kunskap räddar människoliv och bygger upp de som ligger.

Ingen är sjuk hela tiden. Antingen får man sjukskriva sig, byta jobb eller skärpa till sig.

Har man barn som är sjuka är det en annan sak.

Fast det är väl klart att jag blir sur om en kollegas frånvaro gör så att jag måste jobba över, måste jobba extra hårt för att utföra hens arbetsuppgifter osv. Såhär är det inom all verksamhet som bedrivs med skattemedel, det ska alltid sparas in. Vad tjänar det till att klaga till chefen, beslut om hur mycket pengar Vård och skola får fattas på en betydligt högre nivå. Sen tycker jah självklart att det är dåligt att det inte finns mer skattepengar till vård och omsorg, men som sagt, det är knappast min chefs fel. Och det kommer inte ändras hur mycket jag än klagar till min chef, det kan bara ändras genom skattesedeln.

Fram tills dess får man hoppas på lojala kollegor som inte är borta hela tiden såsom TS verkar vara. Tycker som sagt att folk med hög frånvaro har en skyldighet att inte ta vilka jobb som helst om det påverkar andra typ kollegor, elever eller patienter.

TS skriver att hon haft lunginflammation och covid-19, samt vabbat mycket för sin ettåring. Är något av detta TS fel? Vad skulle hon ha gjort annorlunda, tycker du?