Jag och min man har efter flera år av egna försök och 6x IVF bestämt oss för att gå vidare med äggdonation. Redan nu I januari planeras insättningen. Jag är både otåligt exalterad och nervös. Finns det någon medsyster här I forumet som vill dela tankar, tårar och glädje med mig så får du gärna hoppa in här.
Sagan
så att jag vet att allt då borde vara som det ska. Men nu börjar jag tvivla om det verkligen är så kul med dessa symtom. Illamående, såå trött och sur i flera veckor. Men nej jag ska inte klaga mer Jag är förstås jätte glad över graviditeten. Hoppas att det går vägen nu för dig!!! 
Idag hade vi ul men det fanns ingen hjärtaktivitet. så otroligt sorligt och tungt. Läkaren sa att fostret var nästan på dagen så stor som den borde vara så det kan ha stannat upp för bara någon dag sedan eller till och med bara timmar innan.
Just nu känner jag mig rätt härdad i livet med tredje missfallet i vecka 9, känns grymt och än har jag inte fått fram en tår. Men det kommer väl när chocken har lagt sig.
Vi har några flingor i frysen tack och lov så när kroppen är redo försöker vi igen.
Tänk vad vi alla kämpar!
Idag hade vi ul men det fanns ingen hjärtaktivitet. så otroligt sorligt och tungt. Läkaren sa att fostret var nästan på dagen så stor som den borde vara så det kan ha stannat upp för bara någon dag sedan eller till och med bara timmar innan.
Just nu känner jag mig rätt härdad i livet med tredje missfallet i vecka 9, känns grymt och än har jag inte fått fram en tår. Men det kommer väl när chocken har lagt sig.
Vi har några flingor i frysen tack och lov så när kroppen är redo försöker vi igen.
Tänk vad vi alla kämpar!
Idag hade vi ul men det fanns ingen hjärtaktivitet. så otroligt sorligt och tungt. Läkaren sa att fostret var nästan på dagen så stor som den borde vara så det kan ha stannat upp för bara någon dag sedan eller till och med bara timmar innan.
Just nu känner jag mig rätt härdad i livet med tredje missfallet i vecka 9, känns grymt och än har jag inte fått fram en tår. Men det kommer väl när chocken har lagt sig.
Vi har några flingor i frysen tack och lov så när kroppen är redo försöker vi igen.
Tänk vad vi alla kämpar!
Men jag vet också hur starka och grymma vi kvinnor är så du kommer snart resa dig och vara igång igen. Tror vi är många här som känner med Er och jag skickar över en varm cyberkram 
@Tekannans Neeej, så otroligt ledsamt att höra. Jag beklagar verkligen! finner inga ord. Har varit där själv och det suger verkligen. Stor kram till dig i allt det tuffa 
Tack snälla ni. Ja så otroligt tufft och så tomt det känns nu.. och att allt bara kan förändras på ett ögonblick.
Vi ska åka tillbaka och göra ett till ul för att vara helt säkra, på läkarens rekommendation. Men jag funderar på att avboka det, det känns mer som slöseri på tid och hemskt att behöva höra samma besked igen. Vi får se hur vi gör.
Tack igen för era ord det värmer verkligen.
Tack snälla ni. Ja så otroligt tufft och så tomt det känns nu.. och att allt bara kan förändras på ett ögonblick.
Vi ska åka tillbaka och göra ett till ul för att vara helt säkra, på läkarens rekommendation. Men jag funderar på att avboka det, det känns mer som slöseri på tid och hemskt att behöva höra samma besked igen. Vi får se hur vi gör.
Tack igen för era ord det värmer verkligen.
Idag hade vi ul men det fanns ingen hjärtaktivitet. så otroligt sorligt och tungt. Läkaren sa att fostret var nästan på dagen så stor som den borde vara så det kan ha stannat upp för bara någon dag sedan eller till och med bara timmar innan.
Just nu känner jag mig rätt härdad i livet med tredje missfallet i vecka 9, känns grymt och än har jag inte fått fram en tår. Men det kommer väl när chocken har lagt sig.
Vi har några flingor i frysen tack och lov så när kroppen är redo försöker vi igen.
Tänk vad vi alla kämpar!
Vad fruktansvärt jobbigt för er.. lider med er!!????????
Har ni bestämt om ni ska göra uppföljande UL för säkerhets skull? Hade ni gjort ett ännu tidigare UL innan?
Stor kram, kämpa!!!
Hej!
Vi vill gärna göra ett syskonförsök efter lyckad ÄD i Finland för snart 3 år sedan.. Tittar på Livio i Göteborg och Gynhälsan i Uppsala. Ni som varit i Uppsala; vad fick ni betala (och för hur många ägg)?
Tack och kram!
Jag avbokade det uppföljande ultraljudet. Jag klarade verkligen inte av att åka dit. Men om jag hade varit det minsta tveksam på om knytet levde hade jag åkt.
Mina symptom försvann dagen innan jag skulle till kliniken. På kvällen efter jobbet var jag ute och promenerade och verkligen njöt av att jag kände mig lite piggare för en gång skull och passade på att gå en lite längre promenad. Dagen efter kände jag mig fortfarande pigg och som vanligt.. Då började jag bli lite orolig och kl 15 samma dag så fick vi beskedet. Jag fortsatte att äta lutinus osv i tre dagar OM symptomen skulle komma tillbaka men det gjorde aldrig det så jag avbokade 
Vi har en tid för ultraljud igen på fredag men det är mer för att se så att kroppen tar hand om missfallet jag som den ska.
Såå deppigt! Jag hoppas ni alla håller modet uppe och kämpar på!