Här samlas alla nattugglor!

Ja det kommer ge med sig. Ofta när jag ska skapa nya vanor måste jag nå botten först. Jag behöver liksom bli riktigt ur spel för att ta tag i det. Det kan tyckas som en nackdel men det brukar fungera rätt bra. Då ställer jag om helt och fullt med bra resultat. Sen faller jag alltid dit igen. Men det gör inget. Perioder brukar var ganska långa.

Du har uppenbart koll. Man har sina drivkrafter för att fortsätta något, sina olika strategier och styrkor. Du har dina!

...

Att bo i ett land där man är introvert till vardags gör sig lite gällande ibland. Jag hamnade att åka i samma hiss som en främling förut, jag var ju förstås främling för den andre. Jag hälsade glatt, för man är väl artig, och fick något muttrande hälsningssvar. Sedan fick jag stå och bita mig i kinderna för att inte börja skratta, då jag tänkte på hur jag skulle kunna fortsätta att tala vitt om allt möjligt. Fast inte är jag nu sådan, men tanken var rolig och får man inte skratta så vill man ju det ännu mer. När jag gick sade jag ändå högt och tydligt moido som är helsingforsiska för hej då och råkade skratta till lite. För att maskera det hostade jag till, för inte kunde jag ju förklara allt det för en främmande man i en hiss. Hoppas inte att han tog illa upp. För övrigt kom jag att tänka på att jag har levt en väldigt stor del av mitt vardagsliv de senaste åren på annat språk än mitt modersmål. Det kan väl bli så tydligen. Kanske för att jag är pragmatisk, kanske något annat.

Hush, my darling, don?t fear, my darling, the lion sleeps tonight 🦁


">

Kul ändå. Man kanske skulle börja snicksnacka lite löst med folk för att se vad som händer. 

Men det är ändå märkligt hur det varierar med platsen. Själv bor jag i ett villaområde som byggdes på 70/80-talet och här hälsar folk på varann när man möts på gatorna. Men när jag tog en promenad på ett nytt område en bit bort så sa ingen hej. 

Awimmaweh!

Jo visst, en del är ju mer socialiserande ute än andra. Det där känns igen lite också, det är väl vi-och-de, som alltid finns i någon tappning, du var främling där med allt vad det innebär, haha. Nåja, det är så med det. Hoppas att du och ni andra med, får en trevlig fredag.

Så kan det ju vara. Jag tänkte att alla är nya och osäkra på grannskapet och det är därför. När folk börjar känna igen varandra så börjar man heja och då sprider det sig i området så det blir en grej och man hejar även på dem man inte känner igen.

Så är det nog, för går man i villaområden kan folk heja på en ibland. Kanske lite för säkerhets skull, om man skulle vara en bekant till någon som bor där eller så kanske.
...

Så, ett ögonblick av evighet skapas av blicken, i blicken. Neckers kub är intressant, tittar man på den så är ibland sida a framsida, ibland sida b, det växlar. Men då ingen iakttar den, vad är då framsida? Ingen alls så klart, den befinner sig i en superposition, i en möjlighet, en potential där både a och b är framsida och inte är det. Det kan vara så det vi kallar alltet är, utan medvetande, vågor av sannolikhet som kollapsar till det vi kallar verklighet vid upplevelser. 

Enkelspårigt sinne som lever för det enkla förstår inte den här världen. Skapar därför min egen förståelse. Men, koncept. Vad beskriver ett löv bäst, ordet löv eller lövet självt?

Hoppas att ni har det bra.

Världen är väldigt komplex och svår att förstå sig på. Varje gång man tror att man har fångat den i handen, så visar det sig vara en solkatt man har fångat. Det som nyss tycktes så konkret och påtagligt, har sekunden därefter smitit ut mellan fingrarna utan att man ens märkt det. När man öppnar handen är den alltid tom. Lite så känns det att försöka förstå sig på världen. Den är i konstant förändring och det som var aktuellt i går är inaktuellt i dag. Världen är i ständig rörelse framåt, eller är det kanske bakåt? Och när man äntligen tror att man har fattat någonting så gungar världen till och allt tar slut. Har man tur hade man i alla fall kul på vägen dit 😅

Detsamma till dig!

Nu har jag varit nykter i tre veckor. Hur länge ska abstinensen sitta i? Jag känner mig osocial och rastlös. 🙁