Här samlas alla nattugglor!
Här kan vi prata, om allt mellan himmel och jord. :)
-
-
Svar på tråden Här samlas alla nattugglor!
-
Nämen! Där är du ju 🤩 Jag läste någonstans att du hade försvunnit från forumet. Trist att abstinensen fortfarande sitter i, men jag har tyvärr ingen aning om hur lång tid det brukar ta innan man mår bättre. Tuff du är som kämpar på!RaYzLeR skrev 2023-11-14 21:17:57 följande:
Nu har jag varit nykter i tre veckor. Hur länge ska abstinensen sitta i? Jag känner mig osocial och rastlös. 🙁
-
I all beroende-rehabilitering så är en av de allra viktigaste beståndsdelarna en hög aktivitetsgrad. Ut och gå, träna, virka, spela pingis eller egentligen vad som helst som skingrar tankarna. Vänd din rastlöshet utåt och gör en massa saker!RaYzLeR skrev 2023-11-14 21:17:57 följande:
Nu har jag varit nykter i tre veckor. Hur länge ska abstinensen sitta i? Jag känner mig osocial och rastlös. 🙁
-
Ja, tyvärr kan jag inte falsifiera mina påståenden, men jag tror att ju mer vi undersöker, desto mer kommer vi att upptäcka. Tror inte heller att vi kan få en helt färdig bild som är statisk på något vis, men vi kanske kan förstå mer. Kanske ska vi utgå från att solkatten är det konkreta. Att vara är att göra. Jag är, alltså gör jag.Eurydike skrev 2023-11-14 20:32:04 följande:Världen är väldigt komplex och svår att förstå sig på. Varje gång man tror att man har fångat den i handen, så visar det sig vara en solkatt man har fångat. Det som nyss tycktes så konkret och påtagligt, har sekunden därefter smitit ut mellan fingrarna utan att man ens märkt det. När man öppnar handen är den alltid tom. Lite så känns det att försöka förstå sig på världen. Den är i konstant förändring och det som var aktuellt i går är inaktuellt i dag. Världen är i ständig rörelse framåt, eller är det kanske bakåt? Och när man äntligen tror att man har fattat någonting så gungar världen till och allt tar slut. Har man tur hade man i alla fall kul på vägen dit 😅
Detsamma till dig!
-
RaYzLeR skrev 2023-11-14 21:17:57 följande:
Nu har jag varit nykter i tre veckor. Hur länge ska abstinensen sitta i? Jag känner mig osocial och rastlös. 🙁
Tre veckor blir tre månader, blir tre år. Inget är statiskt, allt förändras. Du har tagit bort något och kanske kan prova att ersätta med något annat.Stooler skrev 2023-11-14 21:41:17 följande:I all beroende-rehabilitering så är en av de allra viktigaste beståndsdelarna en hög aktivitetsgrad. Ut och gå, träna, virka, spela pingis eller egentligen vad som helst som skingrar tankarna. Vänd din rastlöshet utåt och gör en massa saker!
Jag tror att Stooler har helt rätt. Bordtennis är för övrigt roligt, speciellt när bollen når överljudsfart, nej men prova något annat du finner trevligt. Sedan tror jag att det är bra att se långt bort, det får ögonen att slappna av och det kanske inger en trygghet att se att inga faror finns. Skog och mark kan ha en vilsam effekt. Så småningom kanske du behöver vänja dig vid att bara vara, tänka tankar till slut, då kan sådana miljöer komma väl till pass. Lycka till.
-
Var ett tag sen man såg dig här. Hoppas du mår bra, rastlösheten till trots. Såg att du inte varit så aktiv på Flashback heller det senaste. Kanske tröttnat? Lycka till med ditt fortsatta liv som nykter och klartänktRaYzLeR skrev 2023-11-14 21:17:57 följande:
Nu har jag varit nykter i tre veckor. Hur länge ska abstinensen sitta i? Jag känner mig osocial och rastlös. 🙁
Och välkommen in i klubben. Jag är också nykterist.
-
Här kommer ett inlägg om mörkerrädsla! Jag har varit rädd för mörkret så länge jag kan minnas. En rädsla som jag har både matat och försökt bli av med. Jag har matat mörkerrädslan på så vis att jag har tittat på och läst mycket skräck från tidig ålder. På så vis har jag sett och hört saker som inte är till för små barn. Jag är inte rädd för mörkret utomhus, bara inomhus. Den skrämmande skuggan bakom fåtöljen tycks läskigare än den mörka, ensliga vägen som leder rakt in i skogen och kanske fördärvet. Rädslan är inte logisk. När mörkret faller och lamporna slocknar (vilket de i och för sig aldrig gör hemma hos mig) då sträcker sig de långa, listiga tentakelarmarna ut ur skuggan bakom fåtöljen. Spökena börjar genast gå igen, just hemma hos mig, och utomjordingarna landar på lägenhetens tak och intar mitt sovrum. Det är samma visa varje natt. Men förutom den irrationella rädslan, som tycks nog så verklig, så är man ensam i mörkret med sina tankar. Allt som känns jobbigt blir jobbigare. Allt som kastar långa skuggor på dagen, kastar ännu längre skuggor på natten. Det här verkar många lida av. Kanske är det tystnaden och frånvaron av andra intryck som gör att hjärnan löper amok eller gräver ner sig i problem? För allt tycks plötsligt mycket värre än det gör på dagen. Nuförtiden ligger jag sällan vaken, sömnlös och sysslolös. Istället håller jag mig sysselsatt tills jag somnar mitt i en text eller bok. Det kanske är bäst så, så inte hjärnspökena får eget liv 🌙👻
-
Jag förstår vad du menar. Jag har inga problem med mörkret men jag minns känslan från barndomen när man skulle gå ner i källaren. Det där skumma dunkla ljuset som inte nådde riktigt in i hörnen.Eurydike skrev 2023-11-18 22:24:21 följande:
Här kommer ett inlägg om mörkerrädsla! Jag har varit rädd för mörkret så länge jag kan minnas. En rädsla som jag har både matat och försökt bli av med. Jag har matat mörkerrädslan på så vis att jag har tittat på och läst mycket skräck från tidig ålder. På så vis har jag sett och hört saker som inte är till för små barn. Jag är inte rädd för mörkret utomhus, bara inomhus. Den skrämmande skuggan bakom fåtöljen tycks läskigare än den mörka, ensliga vägen som leder rakt in i skogen och kanske fördärvet. Rädslan är inte logisk. När mörkret faller och lamporna slocknar (vilket de i och för sig aldrig gör hemma hos mig) då sträcker sig de långa, listiga tentakelarmarna ut ur skuggan bakom fåtöljen. Spökena börjar genast gå igen, just hemma hos mig, och utomjordingarna landar på lägenhetens tak och intar mitt sovrum. Det är samma visa varje natt. Men förutom den irrationella rädslan, som tycks nog så verklig, så är man ensam i mörkret med sina tankar. Allt som känns jobbigt blir jobbigare. Allt som kastar långa skuggor på dagen, kastar ännu längre skuggor på natten. Det här verkar många lida av. Kanske är det tystnaden och frånvaron av andra intryck som gör att hjärnan löper amok eller gräver ner sig i problem? För allt tycks plötsligt mycket värre än det gör på dagen. Nuförtiden ligger jag sällan vaken, sömnlös och sysslolös. Istället håller jag mig sysselsatt tills jag somnar mitt i en text eller bok. Det kanske är bäst så, så inte hjärnspökena får eget liv 🌙👻
-
Mörker innebär konstrollförlust i varierande grad av synfältet, på så sätt finns det ett instinktivt överlevnadsvärde i rädslan som kan få en att undvika det. Ganska logiskt på sitt sätt faktiskt. Hemmet som är menat att vara tryggt och dit man ska ta vägen om det är kusligt annanstans, blir mer skrämmande om det är kusligare just där.Eurydike skrev 2023-11-18 22:24:21 följande:
Här kommer ett inlägg om mörkerrädsla! Jag har varit rädd för mörkret så länge jag kan minnas. En rädsla som jag har både matat och försökt bli av med. Jag har matat mörkerrädslan på så vis att jag har tittat på och läst mycket skräck från tidig ålder. På så vis har jag sett och hört saker som inte är till för små barn. Jag är inte rädd för mörkret utomhus, bara inomhus. Den skrämmande skuggan bakom fåtöljen tycks läskigare än den mörka, ensliga vägen som leder rakt in i skogen och kanske fördärvet. Rädslan är inte logisk. När mörkret faller och lamporna slocknar (vilket de i och för sig aldrig gör hemma hos mig) då sträcker sig de långa, listiga tentakelarmarna ut ur skuggan bakom fåtöljen. Spökena börjar genast gå igen, just hemma hos mig, och utomjordingarna landar på lägenhetens tak och intar mitt sovrum. Det är samma visa varje natt. Men förutom den irrationella rädslan, som tycks nog så verklig, så är man ensam i mörkret med sina tankar. Allt som känns jobbigt blir jobbigare. Allt som kastar långa skuggor på dagen, kastar ännu längre skuggor på natten. Det här verkar många lida av. Kanske är det tystnaden och frånvaron av andra intryck som gör att hjärnan löper amok eller gräver ner sig i problem? För allt tycks plötsligt mycket värre än det gör på dagen. Nuförtiden ligger jag sällan vaken, sömnlös och sysslolös. Istället håller jag mig sysselsatt tills jag somnar mitt i en text eller bok. Det kanske är bäst så, så inte hjärnspökena får eget liv 🌙👻
Du nämnde också ensam. Ensam i mörkret med tankarna. Utan något att göra. Jag tror mig veta lite om ensamhet. I den lär man känna sig själv, kommer nära sig själv. Räds inte den. Du kanske kan försöka lära sig att känna tillit till varandet. Detta något som bara är. Vad kommer först i ditt fall och mörkret, tankarna eller känslorna? Tankar går att ifrågasätta, inte genom att resonera med sig själv, utan att göra sig av med dem. Känslor vädjar till våra instinkter, svårare att ifrågasätta, men de går att förändra och ifrågasätta, fast på annat vis. Får de ingen negativ respons av tankarna får de heller ingen förstärkning och kan lugna ner sig.
Låt tankebruset tystna och känslornas resonansbotten stillna. Känn tillit till varandet. Du vet så klart redan allt det här, men ibland ser man det i nytt ljus, eller mörker, och jag påstår inte att det är lätt. Stillhet. -
Exakt! Den känslan har jag fortfarande! Men ibland lyckas jag tänka logiskt och då ifrågasätter jag varför inte alla hemska nattvarelser redan har satt klorna i mig en gång för alla 😂FredrikLiksom skrev 2023-11-18 23:28:36 följande:Jag förstår vad du menar. Jag har inga problem med mörkret men jag minns känslan från barndomen när man skulle gå ner i källaren. Det där skumma dunkla ljuset som inte nådde riktigt in i hörnen.
-
Precis så är det! Mörkret innebär en kontrollförlust och det kanske är det som triggar mina tvångshandlingar? Eller att jag helt enkelt har haft så svårt att somna att jag har hittat på fler och fler saker som måste till för att det ska fungera. Jag håller med dig om att hemmet blir extra skrämmande just för att det ska vara tryggt. Tror det var Freud som menade att ?det som inte är hemma? (alltså det främmande) är mest skrämmande, men jag tycker nästan att det är tvärtom. Att det trygga och hemvana kan bli desto mer skrämmande, just för att man inte är beredd. Alltså i kombination med ett främmande element. Till exempel klassikern monster under sängen. Monster är som mest skrämmande i ens eget sovrum.fultextad användarhandbok skrev 2023-11-19 11:56:18 följande:Mörker innebär konstrollförlust i varierande grad av synfältet, på så sätt finns det ett instinktivt överlevnadsvärde i rädslan som kan få en att undvika det. Ganska logiskt på sitt sätt faktiskt. Hemmet som är menat att vara tryggt och dit man ska ta vägen om det är kusligt annanstans, blir mer skrämmande om det är kusligare just där.
Du nämnde också ensam. Ensam i mörkret med tankarna. Utan något att göra. Jag tror mig veta lite om ensamhet. I den lär man känna sig själv, kommer nära sig själv. Räds inte den. Du kanske kan försöka lära sig att känna tillit till varandet. Detta något som bara är. Vad kommer först i ditt fall och mörkret, tankarna eller känslorna? Tankar går att ifrågasätta, inte genom att resonera med sig själv, utan att göra sig av med dem. Känslor vädjar till våra instinkter, svårare att ifrågasätta, men de går att förändra och ifrågasätta, fast på annat vis. Får de ingen negativ respons av tankarna får de heller ingen förstärkning och kan lugna ner sig.
Låt tankebruset tystna och känslornas resonansbotten stillna. Känn tillit till varandet. Du vet så klart redan allt det här, men ibland ser man det i nytt ljus, eller mörker, och jag påstår inte att det är lätt. Stillhet.
Jag uppskattar dina tankar om ensamhet. Det är sant att ensamheten gör att man kommer nära sig själv. I mitt fall var det nog en växelverkan. Jag låg vaken under alldeles för många timmar i ett kolsvart sovrum. Det fanns ingenting som kunde distrahera tankarna, så de spann iväg åt alla möjliga destruktiva håll. Jag förstår hur du menar med förstärkning och på sätt och vis har jag nog använt mig av den metoden genom att hålla mig sysselsatt och på så vis undvika både tankarna och känslorna. Vet inte om det är någon metod jag skulle rekommendera, men den funkar för mig.
Tack för dina kloka tankar! Det uppskattas verkligen 🙏
