Är jag orättvis eller han en slacker?

Det är ju inget fel i sig att byta jobb ofta, vilja gå ner i tid eller eftersträva att ha ett jobb man älskar, men om det stör sig eller om du har andra prioriteringar som begränsas på grund av hans beteende så blir det förstås problematiskt. 
Har ni pratat om hur du ser på hans beteende? 

Jag hade en kille en gång som var lite liknande och våra olika prioriteringar blev en anledning för mig att göra slut. Jag ville att vi skulle försöka spara pengar för att flytta ihop och bilda familj men när förälskelsen lagt sig blev det uppenbart att han hellre la sina pengar på annat som spel, filmer, teknik och nöjen och att en tillsvidareanställning inte var så viktigt för honom. Han bor kvar i sin hyresetta och ströjobbar fortfarande och det är ju inget fel i det, men jag är glad att vi gick isär så jag kunde skaffa min familj och ett hus. 

Egentligen är ju den enda skillnaden att min sunkiga etta är flyttbar. Men, ja, det är rätt mysigt faktiskt. Idag vaknade vi i Kalmar och somnar snart vid Vättern i höjd med Tidaholm. Imorgon ska vi köra till Karlstad och shoppa lite saker för att sen börja köra längs fjällkedjan hela vägen ill Treriksröset. I stilla takt. Ingen brådska.

Min syrra säger att jag är som Snusmumriken. Dyker upp med vårvinden, sen försvinna igen. 

Klart att det är avgörande. Du vet ju redan att ni inte har någon framtid med varken barn, bo ihop, ekonomi eller nånting. Så varför fortsätta? Som nån skrev så missar du ju dina chanser så länge du är med honom.

Varför du känner som du gör är för att du är helt normal. Han ÄR en slacker. Ingen ambition, och så otroligt bekväm av sig! Inget duger, det ska vara jättebra eller så får det vara, han säger upp sig och går ner i tid och verkar göra det mesta för att slippa ta ansvar för den delen av sitt liv. Vilken latmask!

Ja, det börjar mer och mer kännas som att jag kanske borde vara singel. Försöker komma till insikt varför jag känner som jag gör, därav tråden. Och om jag ska låta det vara avgörande eller om jag kan acceptera det.

Jag kan inte få barn och har efter många års funderande beslutat att jag inte ska skaffa barn på annat sätt, så just den chansen missar jag inte. Men ja, jag håller med. Jag tycker att han är en latmask. Minsta lilla motgång, minsta lilla trötthet så ska han stanna hemma och leva på ingenting. Känns inte vuxet faktiskt. 

Du kan ju alltid vara ärlig och säga som det är. Att eran relation är tillfällig men att du inte ser nån framtid. Då blir det upp till honom om han köper läget eller ej.

Har inte läst alla inlägg men naturligtvis ska han få leva sitt liv som han vill. Det är ingenting du borde ha någon åsikt om. Alla är inte intresserade av av att göra karriär, inget fel med det. Vill han leva fattigt är det hans val.