Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa

Det låter ju helt galet jobbigt att du väntat två månader utan att få svar! Det är ju hemskt om han mår så dåligt, men det blir ju inte bättre om du också ska må dåligt, och då har ni ändå inte ens träffats!
Och förlåt, men är det säkert att han är den han säger att han är? Att han är så sjuk, eller han kanske har dig lite när han känner för det och inte är sjuk?

Nu har jag bara slarvläst men vill ge mina tankar. Jag undrar om han har någon kontinuerlig kontakt med t.ex. en psykolog? Vet han varför han är deprimerad? Behöver/får han den medicin han kanske behöver? 

Jag hoppas ju att ni kan prata, inte bara skriva. Undrar också om hans tidigare erfarenheter, förväntas du göra något som någon tidigare gjort eller backar han för att det blir för mycket känslor nu? 

Jag har fler frågor men tror du kanske förstår vad jag menar, jag hade frågat honom om allt jag undrar. Fråga om han inte vill svara t.ex, om du inte ska skriva kanske? Och ta samtidigt och känn efter vad du vill, känner du att det blir för mycket tycker jag du bör backa, vill du vara vänlig mot honom är du så tydlig du kan, jag tror han behöver det så konkret som möjligt.

Tror han kan ha varit mer öppen med sitt mående med dig än vad han varit med sina vänner, då blir du svårare att möta, de andra kan han fortsätta låtsas inför. En gissning, jag kan absolut ha fel. 

Jag hade blivit knäpp om någon inte svarade på två månader, tycker det är tyket. Jag svarar inte en jag inte vill ha kontakt med, två nu då men det inser jag är dålig stil av mig. Är dock inte djupt deprimerad. Men jag tycker han bör kunna både förstå och göra bättre än vad jag får ut av din text.

Glöm nu inte bort dig själv i detta!

Jag förstår vart du vill komma. Det är ju väldigt sorgligt om han backar pga något han tror eller så, och jag inte vet om det? :(

Jag tror inte hade blivit för mycket för mig, inte med tanke på hur det känns just nu iallafall. Men att inte få svar är jobbigt, jag skrev till honom igår igen efter att inte gjort det på nästan två veckor. Samma sak hände, han öppnade men gav mig inget svar.

Och jag vet ju att det kan vara som att bestiga ett berg att svara någon när man mår dåligt, men det är en jobbig situation för mig då jag inte kan veta till 100% att det är mående som är orsaken, eller om han inte vill längre liksom. Och ifall jag lämnar det vi har, gör jag honom en tjänst för att det var det han ville eller sårar jag honom djupt som går när det är dåligt. :( 

Så, snälla du, svara de som du skrev att du undvikit, tänk om dom går och funderar som jag.. :) 

Jag tror också att han varit mer öppen med mig än med andra, det känns så. Hur kommer det sig att jag är svårare att möta då? Om du orkar förklara. 

Vettigt inlägg, förutom att du i princip kallade honom ett hjälplöst mähä, vilket jag inte gillar och han inte är, men?

Hur menar du med att hans beteende innan det blev sämre skulle kunna vara relaterat till depressionen det också? 

Jag känner att jag ursäktar honom, eller ska vi säga sänker förväntningarna, men, är det inte så man ska göra då, sänka förväntningarna på den som mår dåligt? Jag har läst en del kring depression och en grej var detta.

Jag känner även detdär att man vill rädda honom.. Livrädd för att något hemskt skulle hända honom. :( Vill han ska få ha det bra. 

Helt krasst så är det inte läge att inleda en relation när han mår så pass dåligt.
Ni kan fortsätta lära känna varandra som vänner under tiden han försöker hitta strategier för att må bättre, men det låter som om du vill mer, och känner skuld redan nu, innan ni ens inlett ngt, om du "överger" honom. Du kan inte få honom att må bättre, inte rädda honom.
Kanske hade ni funkat om ni mötts vid en annan tidpunkt, men inte nu.