Er inställning till värnplikt
Jag läste följande artikel där man konstaterar attd et kan bli svårt att få fylla upp dom platser som ska finnas senare när fler ska göra värnplikt.
www.expressen.se/ledare/ar-tva-av-tre-unga-verkligen-kronvrak/
Min pappa gjorde värnplikt på 60-talet och det må ha varit rätt tufft men det gjorde män av pojkar och jag har aldrig fått intrycket av att det är nåt han skulle vilja ha ogjort.
Var aldrig tal om allmän värnplikt för mig som kvinna, men jag tror inte jag hade haft några problem att göra det som 18-åring så länge jag hade fått någon form av dispans några dagar vid mens då jag alltid haft rätt stora problem med den.
Min man däremot kallades så klart MEN han ljög sig fri via ett fejkat intyg. Och här har man hyckleriet som jag misstänker fler ägnar sig åt. Han har ingenting emot att ungdomar Nu ska bli mer tvingade till det men att han själv fuskade sig ur det vill han inte nämna och han skulle knappast vara den första än idag som tänker på att försvara landet vid behov utan snarare gömma sig eller fly.
Jag är därför nyfiken på er egen inställning samt er partners till värnplikt både för era barn och för egen del i en tid då vi ser ökande hot utifrån.
Och idag är det fler unga kvinnor än någonsin, som krånglar med maten och bantar, de ska leka veganer och jag vet inte allt. Hur sjutton tror du att de skulle kunna klara av värnplikten? Och ännu mer - verklig krigstjänstgöring? Då får man vara tacksam om man får någon mat, det finns inget utrymme för att fråga efter fläskfri ärtsoppa...