2-3årstrotset Stödgrupp

Haha Rossan, skrattade gott åt ditt inlägg...

De senaste två dagarna har varit bra här också. Minna verkar ångra sig rejält efter den riktiga smockan jag fick i förrgår kväll. Hon pratar om att hon "gjorde dumheter" och "mamma inte glad". Så kanske agerade jag rätt just då i alla fall. Jag försöker precis som du skrev, MuminMy, att i första hand gå ifrån och förklara att jag inte vill vara med henne när hon beter sig så. Och jag försöker uttrycka mig som att Minna "gör dumheter", inte om att Minna är dum - det känns som en bra åtskillnad tycker jag. (Hon säger rätt ofta att "mamma gör dumheter" också, men det är klart att hon också vill lära sig språket och testa vad som funkar.)

Det är i alla fall oerhört skönt när språket finns. För ett år sedan tyckte jag att det var mycket jobbigare, och Minna också tror jag, när det var mycket som inte gick att uttrycka eller förstå. Känner igen det du skriver, Stor mamma, om konflikterna på grund av det. En tröst är väl i alla fall att just språkförståelsen garanterat kommer att förbättras.

Anke: ja, Trotsboken har vi. Den är väl mest uppdelat i typ 2-3-årsåldern, 4-årsåldern osv. Minns inte så mycket om just utvecklingsfaser... Har kanske inte läst den så i detalj. Men den är bra. Och Albin gillar att titta på alla bilder med de arga barnen.

Att läsa denna tråd är ju som att titta in i sitt eget liv - så underbart skönt att höra att vi är flera som håller på att tappa förståndet på våra älskade 2,5 åringar

Har världens finaste 2,5 åring och ytterligare en son på 5 månader. Men shit - vad det trotsas, om allt - hela tiden.

Har haft middagsgäster i kväll och tro mig, det kommer dröja till de skaffar barn.... satt nog ner sammanlagt 10 minuter på 5 timmar, helt sjukt att man inte kan bjuda hem folk utan att det ska bli krig. Vi har våra största drabbningar just vid maten, påklädningen och blöjorna - så det blir ju några konflikter per dag. Men maten är värst, det går bara inte att få honom att sitta och äta en måltid. Han vägrar lyssna. Att bjuda hem folk gör vi väldigt sällan numera, man skäms ju när han drar igång. HUr mycket vi än förbereder honom på vad som ska komma så hjälper det inte, han flippar fullständigt oftast.

Hur har ni andra det när ni har folk hemma på middag? Hur gör ni vid påklädningar och blöjbyten för att inte tappa förståndet?

Kram från oss

Vi gör som E L I vid maten, blöjbyte har vi gjort till en lek och han får göra mycket själv. vi tävlar till toaletten jag frågar om han kan ta fram en ren blöja och sen hjälper han gärna till att ta av sig sin och ta på den nya. Vi berömer och uppmuntrar mycket. Kläderna lägger jag fram sen får han ta initiativ till att dom ska på. Går dock inte så bra när vi ska ut men man kan komma långt med att uppmuntr och leka sig fram genom klädhögen

När det gäller kläderna så blir det många gånger bråk i alla fall... men just nu så funkar det att säga att då åker jag utan dig och sedan går jag till hallen... då vill han följa med. Då säger jag att  "då måste du ta på dig annars åker jag själv!" Oftast fungerar det. Ibland får han välja. Tar fram t ex 2 olika par stövlar han kan välja på, så får han vara med och bestämma nåt t ex.
Blöjbyten har vi inga problem med så det har jag tyvärr inga konkreta råd... men i denna ålder kan de ju mkt själva så att de får hjälpa till så mkt som möjligt brukar vara ett hett tips!

Tack för era tips Om jag säger till Anton att jag går utan honom så ställer han sig i köksfönstret och vinkar hej då - visst e de söta