2-3årstrotset Stödgrupp

Sambon var väl hemma kring 11 tror jag det var. Fick ett meddelande idag kring 12 att du var dom färdig o det verkade se bra ut.
Är beräknad till 8 mars, så det är ett tag kvar. Jobbigaste just nu är att jag börjat må illa på morgonen då jag vaknar. Vet inte varför, så hela morgonen går åt till ingenting.

Det gick över förväntan o lämna leo på dagis. Klädde visserligen på honom allt i soffan, så han behövde bara ställa sig upp mellan varven. Men då vi närmade oss dagis så ville han inte riktigt. Sa inte leka alla barnen nu heller. Ville att pappa skulle lämna sen.
Men då vi väl kom in så gick han o lekte påen gång.
Har just vaknat nu. ska bara ta det lugnt till kl 4 då han ska hämtas.

vilken underbar tråd!
vi har en 2 åring här hemma som är helt underbar på många sätt MEN vääääldigt trotsig!

undrar hur ni gör med era 2 åringar när de har gjort något dumt ex slagits eller helt enkelt beter sej illa??
vi försöker säga till honom betämt att han inte för göra som han gör men han bara skrattar åt oss då....

vissa gången har vi tagit in honom på sitt rum och då får han stanna där tills han har lugnat sej.
snälla berätta hur ni gör

TLT skrev 2009-01-13 13:59:40 följande:

Vår tjej, 2 år och 5 mån. har plötsligt blivit en liten ängel! Hela sommaren o fram tom. november- dec. var hon jättesvår att ha att göra med- blev jättearg för ingenting, spottade, slog syskonen, skrek mycket, kastade bestick o mat... Var lite orolig eftersom vi skulle få bebis i dec. men det går jättebra! Konstigt nog blev det bara positivt för henne att bli storasyster. (om det nu håller i sig... det kanske bara är nyhetens behag) Men just nu är hon iallafall snäll, lugn, inga utbrott, slåss inte, glad. Tänkte bara att det kan vara kul att höra för er som ska få bebisar.

Åhhh vad skönt att kunna prata av sig lite...
Vet snart inte vad jag ska göra med min lilla tvåring.
Idag är han ledig från dagis och det har varit KATASTROF från de att han gick upp i morse.
Han skriker och gapar och springer efter mig som en liten svans.
Ingenting är bra.
Tror att de är rätt jobbigt för honom oxå att han blev storebror för 2 månader sen.

Nån som läst "trotsboken"?
Funderar på att köpa den, kanske kan man få lite råd.

Hur mycket låter ni de små få bestämma?
Har läst att man ska välja sina fajter, inte ta alla som kommer, utan låta de få bestämma ibland. Och försöka få dem att tro att de är de som bestämmer, genom att lura dem lite.
Men för mig blir de ändå för det mesta NEJ du får inte, SLUTA, och däremellan en massa "hot" som om du inte slutar skrika då får du inte....Om du inte kommer hit och klär på dig då....osv.
Händer även att vi plockar bort de leksaker han för tillfället leker med. Men vet inte om det är någon lösning....

Klart man ska välja sina strider men är man trött och har haft X antal strider innan så är det svårt

Vi har börjat med, sedan en tid tillbaka att förbereda vår son...."Om en stund ska vi ta på dig kläderna..." osv och påminner 1 gång och därefter NU ska vi ta på oss kläderna. Detta har fungerat väldigt bra för oss och har på det sättet minimerat ett par strider iallafall.

Här hade vi en strid som hette duda igår... Siri har alltid under sina trotsfaser men även tidigare från och till strulat rejält beträffande att sätta sig i bilbarnstolen. Igår tog det mig 20 minuter att få henne att sätta sig i stolen i ett parkeringshus. jag var tvungen att gå och betala biljetten en ytterligare gång för att vi passerat 15 minutersgränsen för utfart... Och jag kunde inte hålla humöret i styr utan skrek på henne som bara den, efter det att skrikit, slagits och rivits och, håll i er nu, spottat (!!! vart i helskotta har hon lärt sig det?) mig i ansiktet. Till slut ringde jag sambon (desperat...) som fick "tala allvar" med Siri. Varpå Siri fortfarande vansinnig motvilligt lät sig spännas fast. Jag var dyngsvettig och satt och svor tyst för mig själv hela vägen hem varpå jag skickade in henne på rummet. Hon bad dock om ursäkt (och jag också, för att jag skrikit på henne - men hon förstod varför, då jag bad om ursäkt sa hon "mamma arg, arg, arg när Siri inte sitter i bilstolen"), men för mig var dagen som fram till detta inträffat varit underbar, trots ursäkter från båda sidor förstörd efter denna incident

Kan tilläggas att jag dagen innan fått en jätteinfusion järn eftersom mina järnvärden återigen var i botten och pga detta var fruktansvärt trött så det krävdes inte mycket för att förstöra min dag...

MKE06 skrev 2009-01-16 12:53:58 följande:

Nu har vi haft en "strid" av den värsta sorten.
Elliot skrek nog i över en halvtimme.
Vi hade varit ute o gått och kommer in och han får syn på asken med kanelknäcke i. Och börja skrika om att han ville ha den, jag sa att du får äta en banan istället, det är ett mycket bättre mellanmål, men icke han la sig på golvet och bara skrek o skrek, i samma stund sitter jag även och matar lillasyster och är ganska orörlig, sa till honom att; du får sluta skrika nu (för han skrek verkligen JÄTTE högt, annars måste jag gå upp på övervåningen och mata klart henne och du får vara kvar här nere, då vart han ännu mera hysterisk.
Fick honom till slut att äta bananen. Sen ville han ha en clementin så jag skalade den, men när jag sa till honom att gå och sätta sig så skulle han inte ha den längre, (efter om o men åt han upp den)sen skulle han ha en apelsin, och när jag e väg och ska skala den då skriker han; NEJ inte apelsin, äta banan!! Då fick det vara nog för min del. Så då började han skrika igen och slängde sig på golvet.
Som tur var kom hans pappa hem och nu e han glad igen!
Puh!
Men jag fick en otrolg huvudvärk.