Varför får Vänsterpartiet just Dig att rysa?

Skruntan, Om du läser på lite om marknadsekonomi (räcker grundboken och inledningskapitlet i böcker om ekonomi) ser man att det är fastslaget att marknadsekonomi är överlägset allt annat.

Att plugga på universitetet (som var en anledning att bli häcklad under kommunistiskt styre i forna Östeuropa och Ryssland) kostar idag massor med pengar.

Upprepar därför igen:

Titta bara på länder där det varit vänsterstyre en länge period - där kostar Universiteten också!!!

En blandning av planekonomi och marknadsekonomi är väl det vi har idag om jag inte misstagit mig fullständigt?

Att neoklassisk ekonomisk teori fastslår marknadsekonomi som överlägset är knappast förvånande. Frågan är vad bl a sociologisk teori har att säga om saken.

Mentat->
"Veta? Av erfarenhet från öststaterna och det resonemang jag förde i inlägget. Det har du ju givetvis läst, eller hur?"

Och flyga går ju naturligtvis inte heller, eftersom det inte funkar att hoppa utför en klippa och flaxa med vingarna, det vet vi ju enligt erfarenhet?

Jag ser inte de saker du beskriver som ens tafatta försök att komma i närheten av det jag vill se eller drömmer om (det har snarare knappt ens med saken att göra) - du ser hela det politiska och ideala området "bort-atombombat" för all evighet. Alla ser vi olika saker, drar olika paraleller och kopplingar utifrån våra erfarenheter, kunskap, våra känslor, rädslor, våran vilja, vår tro och så vidare. Du gör din bedömning - jag gör min

cotton->
"Däremot ingår det inte i demokrati att FÖRSTÅ den andre. Det räcker att respektera dem och acceptera deras åsikter. "

Nej det ingår inte i "demokrati", däremot underlättar det VÄSENTLIGT tycker jag när man är tvungen att kompromissa, vilket man är om man lever i ett samhälle där man måste dela resurser, plats m.m. Med i alla fall en _vilja_ att försöka förstå skapar man förutsättningar att snabbare bättre o effektivare lösa problem. Med den ökade kunskapen kommer en insikt om att vi alla är människor som har våra personliga åsikter och viljor och har vår egna strävan, som ger ökad förståelse och respekt för andra, som i sin tur ger ett bättre och trevligare klimat att leva tillsammans i o.s.v. en god spiral!

Men Utopia: I stället för att bara avfärda mitt resonemang kring "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" kan du kanske påvisa vad som är fel i mitt resonemang kring varför det aldrig kan fungera?

Eller är det så som jag misstänker att kärnpunkten ligger i det du skrev: "...av det jag _vill_ se eller _drömmer_ om ".

Ja, jag förstår att visionen lockar. Spåren förskräcker dock när man har försökt genomföra den. Varför försökte jag förklara i mitt resonemang för den som vill ta till sig det.

Vänsterpartiet är ett företagsfientligt parti som är emot att folk tjänar mycket pengar, skulle dom få mer makt så skulle ännu mer företag och högutbildade fly landet..

Mentat,
->?I stället för att bara avfärda mitt resonemang kring "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" kan du kanske påvisa vad som är fel i mitt resonemang kring varför det aldrig kan fungera??

Jo det finns en del tveksamheter tycker jag. Ditt resonemang förutsätter en massa saker som jag ser annorlunda på. Sen drar du en allmän slutsats av analysen grundad i dessa förutsättningar, som är väldigt allmän och slutgiltig: att det ?aldrig kan fungera?.

1) Du talar som om det bara finns 1 enda liten lösning på denna allmänna strävan. Så ser jag det absolut inte.?Problemet är bara att den inte fungerar i praktiken? skriver du. Du verkar tro att det enda som räknas av de som gillar denna fras är 100% framgång eller annars är allt misslyckat och dåligt. Så är det inte. Jag tycker även samhället idag kan sägas vara åt detta håll, att vi delar med oss, men det räcker inte enligt mig. Det finns grader av saker och allt är inte bara svart eller vitt. Och kanske finns det en övre gräns för vad vi kan åstdakomma? Men den kommer vi aldrig finna om vi inte puschar utvecklingen och testar helt enkelt.

2) Du hävdar inte bara att det bara finns en ?lösning? för de som tycker det är nåt att sträva efter. Du säger att det enda är: planekonomi. Så är det inte, enligt ovanstående, för det finns grader. Vi har heller inte?uppfunnit slut? på världen och möjliga system, lagar eller principer att tillämpa. Det går att tänka nytt också ? men bara om man tror att det finns nåt annat möjligt.

3) Du tar upp Andersson och Persson som jobbar, och då förutsätter du att de som gillar denna fras måste tycka att man kan ha ett jobb och missköta det hur mycket som helst och ändå ha det kvar. Jag ser det inte alls så. Jag är verkligen för anställningstrygghet. Men inte för att man inte ska utföra nåt jobb om man innnehar ett! Jag tror man är på fel jobb om man har ett jobb men inte gör något. Då ska man se till att hitta ett nytt där man passar och känner att man gör en insats. Förstår inte varför det är likhetstecken mellan att tro på att människor faktiskt vill arbeta och göra rätt för sig och och tycka att man är ?snäll? mot någon genom att man låter någon inneha ett jobb utan att jobba *g* Det är inte att vara snäll enligt mig. Tvärtom. Det tjänar ingen på! Kanske tycker andra annat, men det är alltså ingen naturlag att tycka så. Jag tycker i alla fall motsatsen.

4) Du förutsätter att människor tänker och tycker som idag för all framtid. Så är det inte. Vi tycker inte idag som vi tyckte för 20 eller 50 år sedan. Tider förändras, hur samhället och världen ser ut och även människors attityder. Vi människor och våran syn på varandra och oss själva är inte färdig idag. Den går att utveckla, kommer att utvecklas och förändras. Och det bör man komma ihåg att nu läggs grunden för framtiden. Vi kan påverka framtiden genom att påverka _nu_.

5) ?Vem ska bestämma?? undrar du och hintar att det är omöjligt att göra alla nöjda. Jo det är sant, det går aldrig att göra alla nöjda, oavsett vad det rör, det kommer man aldrig ifrån. Däremot kommer man göra fler nöjda om man försöker göra så många som möjligt nöjda än om man inte försöker. Men angående hur man kommer dit så gäller det precis som idag om att kompromissa. Vill man har demokrati så borde man vara för det. Sen hur långt man kommer, det är nåt annat. Man behöver inte fökasta nån allmän strävan eller princip, bara för att det till 100% inte är genomförbart eller kommer att funka garantera etc. Då skulle vi nog behöva förkasta det mesta

Du talar om öststaterna etc som ?bevis? för att nåt inte fungerar. Vänd på det istället. Bevisa själv att det ens går att skapa ett pyttelite bättre samhälle idag! (eller tror du inte det går?? ) Hur kan du verkligen _bevisa_ det utom genom att verkligen skapa ett bättre samhället än idag?! När det är gjort, så har det väl ?motbevisats? att det förra samhället var det bästa möjliga? Sen efter det kan man inte ?bevisa? att det nya är det bästa möjliga samhället utan sen när det blir bättre så har det motbevisats att det var det och så vidare. Jag tycker inte att det finns sätt att ?bevisa? att nåt är omöjligt för all framtid genom att jämföra med saker som ?liknar? det men som misslyckats, men tro kan du förstås.

Du är lika god kålsupare som jag själv! Du _tror_ om framtiden och människors attityder etc, precis som jag. Vi vet inte, vi kan bara spekulera. Men jag förstår inte vad som är så illa med det. Får mig att tänka på religionsdiskussionerna. Oj vad frusterande det är för en del att inte veta utan att tro att gud finns. Man vill vill vill se att det är bevisat. Men det är inte nåt hemskt och dåligt med det, utan det kanske snarare är nåt man får vänja sig vid, för vi inte har så mycket val. Forskande och funderande i alla ära, men människan är liiite för oförutsägbar för att man ska kunna sia om framtiden och påstå sig vara säker som när det gäller så komplicerade och omfattande saker som det här

Själv ryser jag bara för att jag tycker Vp är bra, är Vp aktiv samt sitter i en lokal styrelse och hoppas på att kunna vara i en nämd när jag får tid för det, jobbar just nu för mycket tyvärr för att kunna göra det, men jag tycker Vp är det bästa partiet och de uttalar alla mina hjärtefrågor till punkt och pricka.

Tack Utopia, för ett betydligt mera utförligt svar än tidigare. Frågan är om det inte t.o.m skjuter över målet. Jag ifrågasätter inte alls att samhället kan bli bättre och jag har inte ifrågasatt varje form av anställningstrygghet utan drar mitt resonemang kring principen "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov".

Mitt exempel med jobben var bara avsett att illustrera att för att anstränga sig krävs det att man får någon form av belöning för det. Arbetsglädje kan visst vara en belöning men den räcker inte hur länge som helst. Om var och en skall ge efter förmåga är mitt resonemang att förmågan raskt avtar. Erfarenheterna från öststaterna visar det också. Jfr t.ex. Kinas enorma utveckling som kom efter att man övergick till kapitalismen. Resurserna måste skapas innan man kan fundera på att fördela dem och det krävs incitament för att de skall skapas över huvud taget.

Principen både låter vacker och den ÄR vacker men om man drar ut vart den leder så inser man att den leder fullkomligt åt h-e om man driver den för långt. Men visst, jag kan gärna hålla med om att man kan tillämpa den i viss mån. T.ex. med en platt skatt (med vilken de rika bidrar betydligt mer än de fattiga) och en allmän sjukförsäkring som gör att den som har behov av sjukvård också får den. Ren högerpolitik alltså!