Smuliz skrev 2009-09-14 16:26:27 följande:
Triplet lady skrev 2009-09-14 16:09:35 följande:
Ja det är underbart! Man blir så himla glad och pigg av det, glädjen och buset liksom smittar av sej. Hoppas det håller i sej lääääänge.Ja framsteg och framsteg, jo det räknas nog som framsteg. Hon söker mycke mera kontakt och vill busa hela tiden. Sen är det liksom orken som inte finns där fullt ut, och då har vi lärt oss att hon vill ligga på rygg, på golvet/soffan och fortsätta busa fast hon tar igen sej, förstår du hur jag menar?Hon vill så himla mycket mera än hon klarar av...Idag på dagis när vi hämtade storasyster, satt ett barn i 2-årsåldern i sandlådan och lekte. Och Amanda fick jättestora ögon och bara började flaxa me armar och ben och liksom "skrik"-prata. Man såg på hela henne att hon menade att hon ville vara med där och leka Då blir man så glad! Tror hon är mycke mera "med" i huvet nu än vad hon kan visa.Hur går det med lilla Joar då?
Klart att hon gör framsteg! De måste få ta det i sin egen takt även om man önskar att det gick lite fortare ibland.
Jag känner igen mycket av det där! Joar leker så mycket han orkar med sina bröder men sen när han blir trött lägger han sig också gärna på rygg och antingen busar eller pysslar med något för sig själv. Igår åkte vi ut till kusten allihop. Brorsorna hade så mycket överskottsenergi som de behövde bli av med, de kröp runt och vi jagade dem. Joar är förstås lite lugnare av sig, han kryper lite men sen älskar han när vi håller honom i händerna så att han får stå och titta på vattnet, båtar och hundar som badar. De andra två har inte tid med sånt, de är helvilda nu. Svårt att veta vad som är personlighet och vad som är sjukdomsbild ibland, eller hur?
Annars är det ganska bra med honom, han får bara en kortisontablett varannan dag nu. Står fortfarande på hög dos av Sabrilex som jag gärna såg att de trappade ner på. Ska ju till neurologen den 24e, ska bli intressant vad hon säger.
