• Anonym

    Någon annan som fastnat i medicinmissbruk?

    Känner mig så ensam just nu. Jag vet att det jag gör är fel men samtidigt så vill jag inte sluta, för jag vill inte känna. Medicinerna får mig att må bra, inte känna smärtan inom mig... Har hållt på i ett halvår nu med tradolan.

    Finns det någon annan i samma situation?

  • Svar på tråden Någon annan som fastnat i medicinmissbruk?
  • Anonym

    Det var jag som skrev att läkaren vägrade skriva ut Tradolan (Tramadol) till mig tidigare. Hon TÄNKTE skriva ut just Dexofen! Skumt om det ska dras in och dessutom är så farligt! Eftersom hon verkade vara så orolig över Tramadolen så borde hon väl veta att Dexofen också är farligt?

    Jag har ätit Dexofen vid ett tillfälle tidigare och det kände jag inget av. men tog bara 1 tablett/ggn. (var gravid då)

    Nu har jag Citodon men läkaren skriver ut så lite i väntan på övrig läkare som ska hjälpa med ev medicin mot min smärta (på smärtrehab) så jag får inte alls den hjälp jag behöver just nu. Jag orkar dock inte tjata på henne utan tar hellre lite än inget alls. Men Citodonet är väl också vanebildande?

    MEN jag måste säga till dig TS, att när jag hade tradolan utskrivet så kändes det så här (efter EN tablett!)
    - Världen gick lite långsammare trots att jag själv blev piggare (uppåt?)
    - Jag var så glad och oroade mig inte över något. Kunde prata intresserat om allt. Total RO och lugn i kroppen. Det höll i sig länge eftersom de är långtidsverkande.
    - Värken försvann så pass att man blev pigg och hade ork!

    Efter 2 tabletter:
    - Blev jag helt "hög" (har aldrig använt riktiga droger men det känns nog så att vara hög)
    - Pigg, lugn, yr, snurrig, glad osv osv.

    Jag är en vanlig tjej som ibalnd är ledsen och orolig. men vem, fasiken är inte det? Att använda Tradolan ger falska känslor! Att må så "bra" som du TS beskriver är INTE som vi "vanliga" mår vardagligen. Vi går inte omkring och är lugna och glada hela tiden utan känner oss också nere och osociala och tråkiga. Så är livet! Du bara ursäktar ditt missbruk med att få "må så som alla andra mår" men jag vet, av erfarenhet, att man mår inte så bra i verkligheten som man gör på Tradolan.
    Visst är det skönt att få må så! Jag vet! Jag ville också ha Tradolan tack vare den fina bieffekten MEN i längden så ödelägger den nog livet då ens vanliga känslor trubbas av...... Man kan ju aldrig bli lika rofylld "nykter" som man blir av 2 Tradolan.

    Om du verkligen är riktigt deprimerad så bör du söka hjälp mot det. Det är inte bra att självmedicinera. Dessutom kräver just tradolan (Tramadol) snabbt högre doser för att nå samma effekt. Jag hörde nyss om en taxichaufför som hade abstines av detta och bad en kompis kompis om att få köpa några. Han tog 4 stycken direkt! Hade haft rännskita i 3 dagar! Förstår du... 4 stycken skulle nog slu ut min andningsfunktion. Han tog 4 och körde sedan taxi. Du hamnar där så småningom.

  • Anonym

    Det jobbiga dilemmat är när man har som jag - hemsk värk dagligen och måste ha smärtstillande! Om jag "bara" hade ett psykiskt behov som TS så skulle det inte vara lika hemskt. Jag måste ha ngt för att klara av att jobba. Jag fixar inget mer av värken...

    DET känns hemskt! För jag vill egentligen inget annat än att bli frisk och må bra utan! Men efter 10 år (och jag är 29) av värk så slutar det inte... Hoppas att läkare på smärtrehab vet vad som kan hjälpa och att de är insatta i ev bieffekter.

  • Anonym
    Anonym skrev 2009-12-28 20:58:52 följande:
    MEN jag måste säga till dig TS, att när jag hade tradolan utskrivet så kändes det så här (efter EN tablett!) - Världen gick lite långsammare trots att jag själv blev piggare (uppåt?) - Jag var så glad och oroade mig inte över något. Kunde prata intresserat om allt. Total RO och lugn i kroppen. Det höll i sig länge eftersom de är långtidsverkande. - Värken försvann så pass att man blev pigg och hade ork! Efter 2 tabletter: - Blev jag helt "hög" (har aldrig använt riktiga droger men det känns nog så att vara hög) - Pigg, lugn, yr, snurrig, glad osv osv. Jag är en vanlig tjej som ibalnd är ledsen och orolig. men vem, fasiken är inte det? Att använda Tradolan ger falska känslor! Att må så "bra" som du TS beskriver är INTE som vi "vanliga" mår vardagligen. Vi går inte omkring och är lugna och glada hela tiden utan känner oss också nere och osociala och tråkiga. Så är livet! Du bara ursäktar ditt missbruk med att få "må så som alla andra mår" men jag vet, av erfarenhet, att man mår inte så bra i verkligheten som man gör på Tradolan. Visst är det skönt att få må så! Jag vet! Jag ville också ha Tradolan tack vare den fina bieffekten MEN i längden så ödelägger den nog livet då ens vanliga känslor trubbas av...... Man kan ju aldrig bli lika rofylld "nykter" som man blir av 2 Tradolan. Om du verkligen är riktigt deprimerad så bör du söka hjälp mot det. Det är inte bra att självmedicinera. Dessutom kräver just tradolan (Tramadol) snabbt högre doser för att nå samma effekt. Jag hörde nyss om en taxichaufför som hade abstines av detta och bad en kompis kompis om att få köpa några. Han tog 4 stycken direkt! Hade haft rännskita i 3 dagar! Förstår du... 4 stycken skulle nog slu ut min andningsfunktion. Han tog 4 och körde sedan taxi. Du hamnar där så småningom.
    Jag förstår att ingen är glad alltid, men det är skillnad på att ha svackor ibland och att alltid vara deprimerad. Jag är ALDRIG glad utan medicinen, inte ens med de många anti-depressiva mediciner jag testat.

    Jag får inte ens en sån kraftig effekt av tramadol som många tycks få. Jag blir aldrig någonsin hög på det sättet du beskriver, blir inte yr och får inte någon extra energi. Effekten jag får är väldigt diskret, så diskret att jag inte ens kopplade ihop mitt nya glada jag med tabletterna. För det är det enda de gör för mig, tar bort ångest och depression. De gör inte mig helt överlycklig, men de får mig att känna att jag faktiskt tycker om att leva. Det är något jag aldrig någonsin känt innan.

    Det verkar variera från individ till individ vilken effekt man får. Och jag är väl medveten om att man snabbt måste höja dosen för att bibehålla effekten. Jag vet också att tabletterna hämmar hjärnans egen produktion av serotinin så man blir tvärtom deprimerad i längden med dom. Just därför är det inget jag använder varje dag, för jag vet att det inte kommer hjälpa mig i längden. Men vissa dagar, när saker känns tuffare än annars, så unnar jag mig några timmar av ångest-frihet och det känns väldigt tryggt att ha den möjligheten.
  • Anonym
    Anonym skrev 2009-12-28 21:02:46 följande:
    Det jobbiga dilemmat är när man har som jag - hemsk värk dagligen och måste ha smärtstillande! Om jag "bara" hade ett psykiskt behov som TS så skulle det inte vara lika hemskt. Jag måste ha ngt för att klara av att jobba. Jag fixar inget mer av värken... DET känns hemskt! För jag vill egentligen inget annat än att bli frisk och må bra utan! Men efter 10 år (och jag är 29) av värk så slutar det inte... Hoppas att läkare på smärtrehab vet vad som kan hjälpa och att de är insatta i ev bieffekter.
    Men då räknas det inte som ett missbruk heller. Du har ett medicinsk skäl till att du äter dessa mediciner, och ibland måste man överväga fördelarna med nackdelarna. Har du ingen vettig livskvalitet utan medicinen så ska du inte känna dig dum för att du behöver dom.
  • mamita64

    Ja när blir det missbruk?
    Jag vet ju vad jag själv tycker, det är när man använder mer och mer för att få effekt, eller när man använder medicinen till något annat än det den är tänkt till. Precis så som Ts beskrivit.
    Jag har levt med ständig värk sedan 14 års ålder, är nu 45. När jag var tonåring satt värken bara i ryggraden och ländryggen, idag finns den i alla leder, muskelfästen mm.
    Jag har testat så mycket olika mediciner att jag inte ens kan minnas alla, men ingenting fungerar helt. Idag har jag tre olika smärtstillande, en av dem är antiinflammatorisk, och ändå kan jag ha sån värk att jag inte förmår mer än att ligga still. Då jag ju vet att jag måste röra på mej för att må bättre så gör jag oftast det.
    Det finns alltså fog för att jag äter smärtstillande. Ändå får jag ofta känna mej som en missbrukare när jag är hos en läkare.
    Jag har aldrig ätit mer än jag bör och en titt i mina journaler visar ju hur det sett ut bakåt i mer än tjugo år, men ändå.....
    När jag tillfälligt ville byta dexofen mot citodon så fick jag till svar av läkaren. - Ja det är ju en alvedon med en atom kodein på och det är ju den man vill åt.
    Jag fick ingen citodon för detta var vad han trodde.
    Kan då tillägga att jag ätit just citodon i flera omgångar förut utan att fastna eller missbruka.
    För många år sedan så märkte jag ett svagt rus när jag tog citodon, efter ett tag märkte jag att jag ville åt det ruset, då slutade jag ta dem. ( dock inget som läkaren visste om och jag hade inte tagit fler än jag skulle, bara av fel anledning)
    Jag är inte på något sätt en bättre människa än nån annan, men livrädd för att fastna. Jag tror nämligen att jag mkt lätt skulle kunna göra det.

    Ts: först vill jag säga att du ska vara stolt över de dagar du lyckas klara dej utan tramadol.
    Varje dag utan är ju just det, en dag utan....
    Sen, finns det verkligen inte något annat som kan hjälpa dej, något som är menat mot depression?

  • Anonym
    mamita64 skrev 2009-12-28 21:29:13 följande:
    Ts: först vill jag säga att du ska vara stolt över de dagar du lyckas klara dej utan tramadol. Varje dag utan är ju just det, en dag utan.... Sen, finns det verkligen inte något annat som kan hjälpa dej, något som är menat mot depression?
    Inte vad jag hittat än iallafall. Jag har provat så många mediciner som läkaren gett mig för det, och har ärligt talat blivit rädd för att prova fler. Biverkningarna har inte varit trevliga, och många gånger har depressionen istället blivit ännu värre, så till den grad att jag planerat mitt eget självmord.

    Mitt mål är inte att bli helt depressionsfri, för det tror jag inte att jag någonsin kommer att bli. Däremot är det guld värt att ha något att ta till de dagar som är värre än normalt, där man verkligen är nere på botten och inte orkar leva. Jag vet att det är fel, men samtidigt känner jag att det hjälper mig att kämpa vidare med livet. Men jag kommer såklart fortsätta att leta andra alternativ som kanske hade varit bättre. Målet är såklart att må bra utan tabletter, och jag är stolt för varje dag jag är utan dom. Speciellt när det varit en riktigt tuff dag och jag ändå inte tagit dom. Blir imponerad av mig själv.
  • Anonym
    Anonym skrev 2009-12-28 21:10:26 följande:
    Men då räknas det inte som ett missbruk heller. Du har ett medicinsk skäl till att du äter dessa mediciner, och ibland måste man överväga fördelarna med nackdelarna. Har du ingen vettig livskvalitet utan medicinen så ska du inte känna dig dum för att du behöver dom.
    Nej jag vet. men ändå så känner man sig dum. Och misstrodd. Jag VILL dock helst ha bra medicin mot värk som inte ger ruseffekt. Men det är ganska svårt eftersom stark värk måste ha mkt medicin för att bli bättre..
  • Anonym

    Mamita64 - Det låter som att du skulle behöva mer och starkare medicin om du bara ligger ibland.

  • sirisdotter
    mamita64 skrev 2009-12-28 21:29:13 följande:
    Ja när blir det missbruk?Jag vet ju vad jag själv tycker, det är när man använder mer och mer för att få effekt, eller när man använder medicinen till något annat än det den är tänkt till. Precis så som Ts beskrivit.Jag har levt med ständig värk sedan 14 års ålder, är nu 45. När jag var tonåring satt värken bara i ryggraden och ländryggen, idag finns den i alla leder, muskelfästen mm.Jag har testat så mycket olika mediciner att jag inte ens kan minnas alla, men ingenting fungerar helt. Idag har jag tre olika smärtstillande, en av dem är antiinflammatorisk, och ändå kan jag ha sån värk att jag inte förmår mer än att ligga still. Då jag ju vet att jag måste röra på mej för att må bättre så gör jag oftast det.Det finns alltså fog för att jag äter smärtstillande. Ändå får jag ofta känna mej som en missbrukare när jag är hos en läkare.Jag har aldrig ätit mer än jag bör och en titt i mina journaler visar ju hur det sett ut bakåt i mer än tjugo år, men ändå.....När jag tillfälligt ville byta dexofen mot citodon så fick jag till svar av läkaren. - Ja det är ju en alvedon med en atom kodein på och det är ju den man vill åt.Jag fick ingen citodon för detta var vad han trodde.Kan då tillägga att jag ätit just citodon i flera omgångar förut utan att fastna eller missbruka.För många år sedan så märkte jag ett svagt rus när jag tog citodon, efter ett tag märkte jag att jag ville åt det ruset, då slutade jag ta dem. ( dock inget som läkaren visste om och jag hade inte tagit fler än jag skulle, bara av fel anledning)Jag är inte på något sätt en bättre människa än nån annan, men livrädd för att fastna. Jag tror nämligen att jag mkt lätt skulle kunna göra det.Ts: först vill jag säga att du ska vara stolt över de dagar du lyckas klara dej utan tramadol.Varje dag utan är ju just det, en dag utan....Sen, finns det verkligen inte något annat som kan hjälpa dej, något som är menat mot depression?
    Läkare är vanliga människor, som tar åt sig olika information. Överläkaren på smärtklinik cirka 2004 bytte ut Distalgesic först mot Tiparol (tramadol) och när jag inte tålde det fick jag Citodon. Distalgesic ville hon inte skriva ut alls. Ibland kanske jag kände mig lugnare av att stoppa i mig Distalgesic (hade tuff arbetssituation med chefer som inte precis stöttade mig), kunde ta två på en gång samtidigt, överskred aldrig maxdosen 8 tabletter/ dygn (och blandade aldrig med alkohol). Citodon gjorde varken till eller ifrån, varken mot värk eller något annat.
  • Anonym

    TS-
    Du borde kanske gå till läkare och berätta effekten av Tradolanet? För att få det utskrivet mot just din depression? Ibland kan man få medicin mot något annat än det egentligen är menat för.
    Så har läkaren kontroll och du med, och dessutom slipper du köpa svart.

Svar på tråden Någon annan som fastnat i medicinmissbruk?