misshandlar han mig psykiskt?

försöker suga in alla era ord.. men så jävla svårt! känns som att jag inte kan lämna honom... tänker på detta konstant, hela tiden... blir stressad av att jag sitter fast i detta, med firman, o att vi ju ska flytta ihop, löften inför hans barn osv.
mådde jävligt dåligt imorse när hans äldsta dotter sa till mig att väcka hennes pappa, för det är ju min älskling!
ville kräkas!

sen hur han kommer o kramar mig, kysser mig (ja för en gångs skull gör han det, men då gör han det för att han vill ha sex), avvisade o nekade honom, kände bara att jag inte alls ville göra nått, han drar fram kuken o viftar lite med den o jag rådissar honom, o sa att jag lika gärna kan dissa honom för han dissade mig för någon dag sen när jag ville..
slutade ändå med att vi hade sex, jag ville ha det då också! men kändes ändå som att det bara är då som han rör mig, kramar mig, kysser mig!

jag känner mig helt enkelt låst! vi var på stan en sväng nu, o jag kan inte köpa nånting till min son, jag har inga pengar, allt går till husräkningar (som mitt ex ska betala på meninte gör), o till o betala firmans räkningar för att jag inte ska hamna hos inkasso där.. o han går o köper en ny kjol till sin dotter!
börjar verkligen tro att han inte har så mycket pengar kvar heller, o firmans räkningar måste betalas, o är jag som åker dit på det om dom inte betalas nu! dessutom driver han på att vi måste föröksa lägga pengar på reklam snart, men jag ser bara att jag inte har dom pengarna på långa vägar! lätt för honom o säga så när han inte vrkar lägga in dom pengarna han sagt att han ska lägga in i firman..o jag har ingenting o leva på denna månad heller!
vill så gärna köpa nått nytt till min son, någon leksak eller vad som helst, men har inga pengar... o att minkille köper mat osv får jag panik av, jag vill inte leva på honom, o sen att alla pengar han ska lägga i firman går till massa annat..

momspengarna har vi fått in för saker vi köpt in, tex bensin, firmamobil/internet osv..

Nu får ni andra hjälpa mig - för jag är inte ekonom och vet inte hur det fungerar med firmor - MEN
1. Man man kan inte ta ut momspengar för grejor man handlar åt firman - om det inte kommer in pengar. Jo man kan kanske göra det i början av året - om man vet att det kommer in pengar senare under året

2. Har din pojkvän möjlighet att dra på firman skulder - har han ett kreditkort eller ngt liknande som firman står som betalningsskyldig på ? I så fall spärra det genast

3. Har ni en revisor ? Gå i så fall genast till revisorn och kolla hur mycket skulder ni har i firman och vad ni har för inkomster.

4. Tar du ut lön till dig själv ? Tar din pojkvän ut lön ?

Det här verkar nästan vara ngt som din pojkvän har satt i system - få flickvännen att starta en firma - driva den själv i botten och ta ut så mycket pengar som möjligt och sedan sticka och låta flickvännen stå kvar med skulderna.

sitter med hans äldsta dotter bredvid mig (hon kan inte läsa), o hon säger att jag ska fråga hennes pappa om hon får leka med några nya pennor hon fått idag (en födelsedagspresent), o jag sa att hon väl kunde fråga honom själv, det är ju ändå hennes pappa.. o hon säger att hon INTE VÅGAR!
börjar verklgen dra till mig öronen o ögonen nu... kanske därför dom är så äckligt förtjust i mig, för att jag verkligen tar hand om dom, leker med dom, går upp med dom på morgonen, för deras papap bara ligger o sover..
o då känns det ännu värre o lämna DOM.

vet även att han har daskat till iaf yngsta dottern på rumpan när hon varit dum.. hänt iaf två gånger under denna tid..
han tycker det är rätt att göra det, för att lära dom!
jag är så jväla emot det!  blir arg bara jag tänker på det!

Kolla vad han har handlat på kontokortet och bensinkortet. HAde jag varit du, hade jag råkat sätta mig på kredikortet och bensinkortet, så de gick sönder. Tills jag hade pratat med revisorn och såg hur ekonomin var. Du kan ju alltid beställa nya efter påsk.

Men har ni fått in några pengar ? Har ni fakturerat något ? Skall ni kunna försörja två personer på en firma - så måste ni ju dra in ganska mycket pengar.

Har du försökt prata med hans barns mor ? Hon kanske har en helt annan bild av hur skulderna uppkom?

han vet ju redan nu att jag nog inte skulle våga lämna honom (kom fram när vi pratade om andra saker), o nu när jag står här o inte vet hur fan jag ska göra så växer  den där rädslan bara mer..

när vi skulle äta middag nu ikväll så blev han sur igen.. o upprörd!
jag saltade stripsen o han kväker ur sig att han redan hade saltat o "hur kommer inte det där smaka nu?"
märkte då att han hade börjat bli upprörd, sen tappade hans äldsta dotter kniven på golvet o hon håller för öronen o han skäller på henne, hon börjar gråta, jag sitter där o känner bara mer o mer hur han beteer sig likadant mot dem.
sen börjar hans yngsta dotter att söla med maten o tappar sitt glas på tallriken, då tar han tag i henne o skälller på henne också så hon börjar gråta.
skillnaden mot hur han är mot mig är att han då sa förlåt iaf till sin äldsta dotter, till mig gör han ju inte det..

vi kom även in på hur hans rätt o fel är, han menar på att han bara haft fel 2-3 gånge ri hela sitt liv, vilket jag är bombsäker på är bullshit (alla har väl haft fel många gånger liksom), o då påpekade jag att han hade fel om en sak o att han ju bara haft fel 2-3 gånger förut, då säger han att det inte alls var så för då hade han erkänt innan att det var fel!
fattar inte hans dubbla sidor hela tiden.. när han inseratt han faktiskt gjorde/sa fel o jag konfronterar honom med det, då ändrar han snabbt sin ursprungliga historia!

han frågade mig även nu idag varför jag var så "sur" o frågade även "vad är det?", men förnekar det bara o lossas som ingenting.

hans ex kan jag tyvärr dock inte ta kontakt med, för då kommer han bli förbannad, o sen så har inte ens dom någon kontakt idag (dom pratar genom advokater).. så det är nog inte aktuellt o få hennes sida av historien!

nu vill hans äldsta dotter gå ut o gå en sväng med mig, så ska göra min son redo för sängen sen gå ut en sväng.. kan nog behövas!

min kille var väldigt frammåt, o trotts att jag själv sagt både till mig sjlv o mina vänner att ta det lungt med detta förhållande så har vi på ca 6 mån: konstant typ bott med varandra, startat firma (efter 2 mån) o då leasat en bil, haft trekanter (vilket jag egetnligen inte tycker är fel, men kanske lite tidigt), han frågade i feb om jag ville förlova mig med honom vilket jag ju ville (dock inte hänt nått inom det), han sa även ganska tidigt att han älskar mig, vi har snackat om barn, men jag känner sjäv att dom tre vi redan har att ta hand om räcker för stunden..
han säger även att han med sitt ex inte kände att han älskade henne förrens efter typ 2 år..

kom på en sak när vi bråkade i slutet av förra veckan, jag sa att jag tvivlade på att han verkligen älskar mig, då blev han sur o tänkte gå ut ur rummet, men jag bad honom stanna kvar! han tog verkligen illa vid att jag sa så till honom!

jag har pratat med några vänner om detta, en speciellt vet väldigt mycket om detta o han säger precis samma saker som ni, att jag lever i ett osunt förhållande o det som händer mig ska INTE hända om man har en bra o sund relation..
vill berätta för min mamma, men vågar inte ens det.. vad ska hon då tänka om mig :( honvet om att min ekonomi är lite kracklig dock..
vill så gärna att hon ska läsa den där boken, så hon förstår, o typ skriva en lapp om att jag känner igen mig nå sjukt mycket i boken...
jag har aldirg varit den som har haft lätt för o prata om mina problem, jag skriver dom hellre!
även tänkt att jag borde visa henne denna tråd (inteför att hon är så kunnig på datorer så hon kommer väl antagligen inte läsa allt)..

jag känner verkligen att jag inte kan lämna detta, jag känner mig låst, fast!
tänker på min son, vill inte att han ska råka illa ut, men vet inte hur jag ska ta mig härifrån heller!
tyvärr har jag varken familj eller vänner här i närheten, så ingen som kan stötta mig på nära håll.. ingen direkt på jobbet heller som ajhg har god kontakt med, ingen jag umgås med utanför jobbet eller på min fritid!
har en gammal kk som jag har väldigt god kontakt med sen i somras (han jobbar dessutom som polis), han vet jag skulle ta mitt parti och stötta mig, men han får jag inte ens ha kontakt med för min kille....

o att ringa kvinnojouren eller liknande känns konstigt.. känns som att jag inte har "rätt" att ringa dit, för det är väl inte tillräckligt illa..