misshandlar han mig psykiskt?

också tänkt skriva ner allt.. för kommer upp nya saker hela tiden.. som ju även kanske märks om man följer det jag skriver här i tråden..o suttit flera timmar o skrivit om detta med en nära vän...
men vet inte vart jag ska skriva det, utan att han märker.. lättast är ju skriva på datan, går ju snabbast o skriva så, så man får ner alltman tänker o känner.. en blogg på internet skulle kunna va nått, som han INTE vet om, o som inte kommmer ha nått som accosierar till mig så han kan hitta den.. eller så skriver jag bara i vanliga word dokument på datan, men då är det ju om han råkar komma åt min data, för nu har jag lösenordskyddat den.. men om jag glömmer stänga ner datan tex...

det värmer verkligen att ni alla är med mig o stöttar mig!
men är så jävla svårt detta!

gruvar mig för helgen nu... sonen har feber, o min kille säger själv att man helst inte ska flytta på sjuka barn, så har ju det som argument iså fall..
för ja vill va ensam mned min son i helgen! men dom, killen o hans barn vill ju ha oss hos dom i helgen o fira påsk!
jag lkänner bara panik, jag vill bara dra mig tillbaka, va med min son själv!

har ingen möjlighet att åka till min familg över påsk.. dom bor för långt bort!..
känns som tiden rinner iväg, måste kläcka ur mig nu att jag vill va själv med elliot i helgen, men VÅGAR inte säga det.. får slkylla på att han ju är sjuk, har feber, men inte ens det skulle bli en "godtagbar" förkaring.. han kommer säga att dom ju vill ha oss där, ungarna vill osv!
ska lägga min son en stund nu, han har ju feber!

mmm ska se vad jag lyckas få ur mig.. men inte lätt :(
o känns som att han kommer köra över mig vad jag än säger.. som brevet jag gav honom om att jag ville vi skulle sluta med trekanter o träffa andra tjejer tillsammans.. det gav han ju mig all skuld för, o förstod inte alls att jag mådde dåligt av det, allt han fick ur sig var ju att jag tagit bort det från honom, allt han hade att se fram emot!

han har åkt iväg o handlat nu.. ska ringa kvinnorjouren! eller föröksa ringa iaf!

bokade en tid hos kvinnojouren.... hon tyckte jag kunde behöva komma dit o prata med dom!
så får skylla på att jag ska på möte på jobbet eller nått sånt, o hoppas att han låter mig åka ensam..

är dock orolig för vad o hr jag ska säga att jag vill va ensam med elliot i helgen!
är det normalt o känna att man måste va orlig för o fråga om man får va ensam?

usch, mår ILLA nu.
hade en diskution om firmans räkningar.. o han anser helt att vi ska vänta med vissa tills vi fått en påminnelse, för så gör man!
jag sa att jag vill få bort dom så fort som möjligt (börjar ju ha lite panik nu), o fick nästan ett utskällning att jag redan hade betalat några av dom.. med egna privata pengar, för det skulle jag ju inte gör, för då skulle jag ju förstöra våran privata budget också!

måste föröska betala några av dom nu..  men är nästan rädd att han då ska skälla ut mig igen :/

jag försöker, försöker allt vad jag kan... mitt första steg är o prata med dom på kvinnojouren nästa vecka!
känns som att jag sitter lite för mycket i trassliga situationer just nu, med firman o allt..

fick återigen stå ut med ett kaos här hemma.. barnen skriker, bråkar, raseriutbrott, ungar gråter pga det, hot om smisk på rumpan osv!
mitt hem är en stor krigszoon, det är kaos!
o känns verkligen som att han blir arg o sur för nått jag gör/inte gör, o sen går det ut över hans barn  o då känner jag bara hur det kommer som en stor knytnöve i magen på mig för att han gör typ likadant mot ungarna hans som mot mig!

fredag närmar sig, o jag vet inte hur jag ska säga att jag vill va kvar här hemma med min son i helgen!
kommer säkert inte sagt nått förrens jag ska åka hem från jobbet på fredag, elle att jag ringer/smsar när jag jobbbar o säger det så!...
vet att jag själv bestämmer, o han kan inte stoppa mig från att va själv med min son en helg, men vill inte att han ska bli sur o sen gnälla över hur jag nu förstört deras helg...

ännu en dag har passerat..
min mamma läste nyss igenom hela tråden, bad henne göra det, sen skicka ett mail till mig, o hon frågade varför jag inte har sagt nått tidigare, o att hon finns där, o att jag ska lyssna på era kloka råd!
hon tyckte även det var bra att jag hade kontaktat kvinnojouren!

fan vilken hemlängtan jag fick nu!

o dagens omgång av tårar kom också.. o fort torkar jag dom, ifall han skulle komma in i köket, inte för att jag tror risken är så stor...
måste föröksa sova nu, ska hämta min lilla son o lägga honom bredvid mig i sängen!
godnatt alla UNDERBARA människor där ute i cyberrymden!

känner mig t.o.m obekväm nu när han ska pussa o va "på" mig.. som nu när han hade klivit upp, så sa han "oj jag glömde" o s gav han mig en puss, o sen ville jag liksom dra mig ur, o han sa att han ville ge mig en till puss....

känns som att ja går o är falsk mot honom nu... o får hela tiden känslan att det inte är någon fara, som igår kväll när jag skulle gå o sova, så pratade jag lite med honom (han låg i soffan), o så sa han godnatt o pussade mig... o så fårjag känslan igen att det är lugnt o bra :(

Känns som att jag "går bakom hans rygg" när jag håller på såhär..
o han bara planerar o planerar, o jag får bara mer o mer panik!
ska  betala några av räkningarna nu, o hoppas på att han inte kommer skälla ut mig! :(