• Anonym

    misshandlar han mig psykiskt?

    ja vågar inte ringa kvinnojouren.. vet inte vad jag ska säga :( vet inte vart jag ska börja.. vet inte hur jag ska formulera mig..
    o skriver bättre än jag pratar, så vet inte om jag skulle få ur mig så mycket...
    sen har jag aldirg nån chans o ringa heller, förutom när jag kör till eller från jobbet..
    är liksom aldrig ifrån min kille.. tiden jag skulle få ha själv igår tills idag tog han ju ifrån mig, han dök upp hos mig igen utan förvrning.. kändes som att han berövade mig min lilla gnutta fritid själv med min son! jag såg verligen fram emot det, o det tog han ifrån mig också!

  • Anonym
    Anonym (pussycat) skrev 2010-03-30 22:17:55 följande:
    En vän till mig var i samma situation som dig, hon och hennes kille flyttade ihop efter några veckor (hans förslag), förlovade sig efter 3månader (han friade) skaffade bil ihop som stog på henne, tog lån ihop som också stog på henne, köpte hus osv innan hon ens viste ordet av var alla hennes vänner samt familj borta (även jag försvan) ingen försvan för att dom ville utan för att han skapade en ohållbar situation och misshandlade henne psykiskt.Hon lämnade inte honom förns den dagen han misshnadlade henne så svårt att hon låg i koma i 2dagar och en anmälan hade gjorts mot honom. Han sitter nu inne på kåken och kommer ut om 2 månader. Hon ahr flyttat till en annan stad och hennes familj ahr flyttat efter. Hon ahr fått ny identitet så att kille inte ska kunna söka upp henne. 1år efter misshandeln fick jag ett samtal av hennes mamma då hade jag inte pratat med henne på sammanlagt 2år. Hon är fortfarande "sjuk" efter detta och kommer nog aldrig att lita på någon till 100% igen.Det jag vill komma fram till är att även fast det är svårt jätte svårt att lämna någon så måste man göra det ibland. Din mamma kommer stötta dig till 100% och det tror jag du vet för du skulle göra det för din son. Du har alla möjligheter i världen.Ring din mamma, polisen, kvinnojouren socialen vem som helst det finns alltid folk som vill och kan hjälpa.
    nu rinner mina tårar... trodde nästan att dom hade tagit slut..
  • Anonym
    Anonym (pussycat) skrev 2010-03-30 22:21:46 följande:
    Vad gör han nu? Kan du inte kolla upp om det finns mejl till kvinnojouren eller dyl?Det är ett steg på vägen.
     han sitter som vanligt o kollar på tv.. känn som att jag inte ens har rätt o kolla på tv längre.. han ska kollapå det han vill!

    ringa samtal går inte, för kan inte gå ut för då kommer han undra vad jag gör ute..
  • Anonym
    Anonym (pussycat) skrev 2010-03-30 22:43:58 följande:
    Fan jag blir så förbannad. Fattar itne att vissa människor tror att dom äger andra. Leta upp en mejladress till kvinnojouren och mejla dom. Säg att du itne vet vad du ska göra då du inte har någon som helst chans till att ringa varken dom eller polisen eller någon annan. Hur är han annars? Får du träffa din mamma utan att han är med? Isf skulle jag svälja stoltheten träffa henne och säga som det ligger till. Hon kan bli besviken men om fritt främmande människor reagerar så här så blir jag förvånad om din egna mamma inte stöttar och hjälper dig.
    min mamma bor inte i närheten, hon bor ca 80 mil från mig.. samma med min pappa, o bror.. o alla andra släktingar, o mina vänner också...
  • Anonym
    Anonym (pussycat) skrev 2010-03-30 22:52:58 följande:
    kan du inte ringa en vän/familjemedlem hemifrån. Skicka ett sms där du skriver mig typ "Akut du måste möta mig  där och där imorgon kl.. svara endast med OK på detta meddelande om du kan eller nej om du itne kan"Du kan ju alltid ta ett "möte" på lunchen på jobbet.
    har ju inga nära o kära här där jag bor... har mitt ex, men det är allt.. inga vänner, ingenting..
    o vet inte om jag klarar av o berätta allt detta för mitt ex, han kommer slänga det i ansiktet på mig (vi har inte den bästa relationen)
  • Anonym
    skuggspel skrev 2010-03-30 23:42:15 följande:
    Jag är i stockholm/västerås.Ringa kan man göra ändå!

     


    kan fortfarande inte ringa... han är ju hemma, o jag kan inte gå ut...


    skickar iaf iväg ett mail till kvinnojouren i växjö nu.. eller håller på med mailet...

  • Anonym

    o lite mer tårar som rullar nerför mina kinder..


    kom på några saker till nu.. som han sagt...
    saker han gjort mot sitt ex,eller hennesnya kille, han har ärligt tänkt göra typ en brevbomb o slänga in i den nya killens lägenhet, o även fixa med hans bil så han skulle köra ihjäl sig...
    o det är då jag lite skrattande sagt till honom att jag nog inte skulle VÅGA lämna honom...


     


    så om jag lämnar honom.. vad händer inte då? med sitt ex ha han ju iaf två barn, o han  kan ju inte göra henne allt för illa, för då förlorar hans barn sin mamma.. även om han har sagt till mig att han skulle kunna göra nått mot henne också, för att få vårdnaden själv om barnen!

    måste gå o lägga mig.. ska upp vid 07 o jobba hela dagen... har iaf tid o tänka mer då..
    skickade iaf iväg ett mail till kvinnojouren i växjö, får se om dom svarar...

    o min polis som jag känner, har inte hans nummer.. vi har haft kontakt via internet, o han har ringt mig, han är gift (en annan historia),, men han står mig ändå väldigt väldigt nära, skulle göra mycket för honom, han bryr sig om mig iaf!
    o min kille har ju sett till att jag inte ska ha kontakt med honom... så förösker få tag i honom nu..

  • Anonym

    fick svar av kvinnojouren, dom tyckte jag skulle ringa o boka en tid hos dom....

    men nu känns det som att jag bara överdrivit allt... för nu känns det ju ok mellan oss, inte för att han gjort nått mer kärleksfullt eller så, men när han pratar o bara är "normal" o sitter o tar det lungt.. DÅ känns det som att jag bara inbillar mig, o att det inte är någon fara.. .. känns som att jag blir förblindad, vet inte längre vad som är rätt o fel, vet inte vad jag ska tro längre! :(

    har iaf min älskade son, som för övrigt har feber idag, så är hemma med honom!

  • Anonym
    Anonym (Anna) skrev 2010-03-31 10:50:55 följande:
    Men du det är säkert jättevanligt att man tvekar just som du gör nu. Om allt du har skrivit i tråden stämmer och inte bara är fantasier så blir han inte "normal" av att bete sig ok en förmiddag. Läs din egen trådstart. Du mår inte bra i ditt förhållande! Varför ska du nöja dig med att det är ok vissa stunder när du vet att du kan bli utskälld redan i kväll om du gör minsta fel? Hur ser du på dig själv? Skruva tillbaka klockan till innan ni träffades. Hur tänkte du dig din framtid? Vilket slags kille vill du leva ditt liv med? Nån som är ok ibland samtidigt som han kanske lurar dig på pengar, eller nån som är ditt stöd och din glädje?Din relation, speciellt efter ett halvår och när ni inte ens har barn ihop, ska vara på plus-kontot i ditt liv! När allt annat brakar ihop (jobb, hälsa, andra relationer) så ska du känna att du har i alla fall din man som alltid får dig att må lite bättre och aldrig förstör för dig. Är du ihop med rätt man? Våga drömma om något bättre !
    innan jag träffade honom drömde jag om att va tillsammans med en kille som älskar mig, tar hand om mig (ja inom måttliga gränser såklart), vill hitta på saker med mig, göra inpulsiva saker, gillar o åka runt o kolla, åka bort o kanske tälta/bo i en stuga, ut o gå, mysa med mig, hålla mig i handen , kyssa o krama mig, visa sin kärlek!, hålla om mig, mysa!

    två killar jag små"dejtade" i somras visade t.o.m mer kärlek till mig än min kille!
Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?