• noraa

    Vad prioriterar du, sex eller monogami?

    Jag har diskuterat i ett antal trådar här som har behandlat frågan om monogama relationer med otillräckligt, otillfredsställande och uteblivet sex och det problematiska med att söka sig utanför relationen för sex. I en tråd skrev jag att jag ibland önskar en älskare men att jag inte vill att min kille känner till det. Otrohet, sa många. Usch! Lögn! Svek! Detta trots att jag själv bedömde 'skadeverkningarna' för alla inblandade som mindre av det valet än andra val, exempelvis föreslå en öppen relation eller att bryta upp, all things considered.


    När jag var yngre tänkte jag nog som många här verkar göra: om man har lovat sexuell monogami så ska man hålla det löftet, och om man inte kan hålla ett sådant löfte ska man inte lova det.


    Men jag har blivit äldre, mer erfaren och mer ödmjuk och jag har ändrat mig. Jag har hört mycket om sexlösa relationer, eller relationer där sex handlar om att en ställer upp på sex för att behålla relationen med dess ekonomiska och sociala fördelar. Jag har själv upplevt det. Idag vet jag saker om det orättvisa i att förneka sin partner sex, alternativt ge trist oengagerat sex och ändå bli rasande och känna sig sviken när partnern söker sig någon annanstans.


    Och visst, man bryter ett löfte – uttalat eller outtalat - om sexuell exklusivitet när man går till någon annan för sex men jag tycker att man bryter det när man inte tillfredsställer sin partner sexuellt. Monogami är en del av parrelationens överenskommelse, men det är sex också.


    I en perfekt värld skulle alla innan de gick in i en relation tydligt uttrycka sina sexuella förväntningar och önskemål: Do's and don't's and maybes, must haves, och aldrig i livet, minst fem gånger i veckan annars skaffar jag en älskarinna eller bara på lördagen om du super ner mig och köper rosor. Men det är inte så. I verkligheten går vi in i en relation med en mängd dolda förväntningar och önskningar, inte minst sexuellt. En sådan föreställning är monogami. En annan är sex. Det är rimligt att förvänta sig att en romantisk och sexuell relation ska vara sexuell.

    Etik och moral brukar vara en viktig del av diskussionen kring otrohet, det är fult och fel att bryta ett löfte. Man ser otrohet som ett kontraktsbrott. Men när det gäller kontrakt är det ändå så att om en part bryter sin del i överenskommelsen är inte den andra parten skyldig att hålla sin. Om du smiter undan från det ansvar du har tagit på dig genom att lova monogami,, det vill saga ömsesidigt tillfredsställande sex, kan inte du kräva att den andra parten ska hålla fast vid sitt ansvar, det vill saga att inte ha sex med någon annan.


    Om man gör outtalade antaganden om monogami kan man inte bli upprörd om ens partner gör outtalade antaganden om frekvent och fortsatt sex. Och om man bryter den överenskommelsen har man ingen rätt att agera som den sårade parten om ens partner beslutar sig för att överenskommelsen därför inte gäller längre.


    Vuxenlivet är fullt av komplicerade val, sällan finns en självklar moraliskt riktig väg att gå. Livet är fullt av situationer där vi måste väga olika värderingar mot varandra. I debatten här framkommer ofta ärlighet som ett moraliskt överlägset val som alltid ska prioriteras, det är esset som slår alla andra val och överväganden. Ibland hävdas att trohet och monogami är det enda moraliskt riktiga. Vet ni, jag tycker att det är att trivialisera sex och den vikt som vissa människor lägger vid sex. Jag tycker inte att det är rimligt eller rättvist att människor ska offra sex, sexuell njutning, sexuell experimentlusta, eller chansen att bli begärd, åtrådd och uppfylld bara för att försöka leva upp till andra människors moraliska värderingar som ständigt nedvärderar sex till förmån för ärlighet, familj och monogami. 


    Jag blir faktiskt provocerad av den rättfärdighet med vilken människor som inte är intresserade av sex talar om sina val, sina känslor samtidigt som det man lätt pekar ut dom som prioriterar sexuell njutning som svekfulla lögnare. Det upprätthåller bara en unken sexualmoral där sex är lite fult och skamligt, där fina flickor inte knullar och hederliga män aldrig bedrar även om den sexuella aktiviteten är ett mercyfuck på lördag kväll om han har tur.

  • Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?
  • Rynkigutanpåslätinuti
    StinaFia skrev 2010-08-21 08:38:43 följande:
    Tack för att du, som så ofta lyckas formulera något jag vill ha fram på ett begripligt vis! {#emotions_dlg.flower}
    Tack! Solig
  • Rynkigutanpåslätinuti

    Jag skrev senast så någon annan får fortsätta.

  • Mr Klister
    Rynkigutanpåslätinuti skrev 2010-08-21 08:59:27 följande:
    Jag sa samma sak till min fru för länge sedan. Hon kom hem efter en jobbkonferens och var glad. Hon berättade med, anar jag, en viss blygsel och skam att en yngre kollega visat henne mycket uppmärksamhet och varit intresserad att fortsätta på hennes rum. Då hon var glad och jag tyckte om att ha en fru andra fick lust av sa jag direkt att i fortsättningen var det helt ok om hon gick hela vägen i de lägena.

    Jag litar helt och fullt på hennes omdöme i alla andra situationer så det kändes naturligt att göra det även i denna. Hon behöver alltså inte rationalisera en sådan handling med att hon åtrådde den mannen mer än mig utan kan njuta av att hon kunde känna och leva ut sin lust.
    Är inte detta ett strålande exempel på kärlek?

    Om jag älskar min fru skall jag väl göra mitt bästa för att uppmuntra henne till att göra saker som får henne att må bra. Om hon mår bra av att ha sex med andra män än mig så borde det väl bara någonting positivt?

    Eftersom vi alla ingår i en socialkontext bär vi med oss en rad föreställningar om hur saker skall vara. En sådan föreställning är den hetronorm och den stora idéen om den monogama relationens förträfflighet.

    Eftersom vi alla bär denna med oss är det kanske inte så konstigt att även jag, som intellektuellt kan sälla mig till vår veckade men lena väns inställning, inte har alldeles lätt att i praktiken leva upp till den vackra beskrivningen av kärlekens väsen.

    Jag skulle vilja kunna göra som du men tror mig inte ha kommit tillräckligt långt i min personliga utveckling, eller avveckling, för att göra som du gjorde.
    Jag vet att min fru absolut inte skulle vilja ha ett sådant arrangemang.

    Därmed infinner sig mitt dilemma, som jag misstänker jag delar med många. Jag vill vara så stor som människa att jag ser det som positivt att min fru gör sådant som glädjer henne och ser det för vad det är. En kärlekshandling mot en annan människa gör inte att hon älskar mig mindre. Om jag får bekräftelse, uppskattning och närhet med henne påverkas inte denna om hon också skulle ge av sig till någon annan. Likväl gör det det. Likväl kickar hela min sociologiserade och kulturellt påverkade varelse in och säger att hon älskar mig mindre och respekterar mig sämre. Därför avstår vi.

    Frågan som väcktes av vår eminenta TS var ju varför det är mera skuldbelagt att vara den som ligger med andra än den som förvägrar sin partner sex genom att inte möta sin partners behov sexuellt.

    Egentligen borde det ju vara lika upplagt för Tjära och Fjädrar för den som inte håller en överenskommelse oavsett vari man brister. Det är ju sällan uttalat vare sig åt det ena eller andra hållet utan det är ju relationen som sådan den ter sig i början av relationen som ger vid handen vad man kan tänkas förvänta sig längre fram i sagda relation. Om en då plötsligt inte vill längre, eller om en vill ligga med andra så borde det ju vara en fråga man tar upp till diskussion.

    Till den ovanstående kärleksfulla episoden vill jag bara säga: Mössa av! Jag både antar och förutser att din fru skulle ge dig samma mandat om du hamnade i en liknande situation. Då har man tillit, kärlek och ömsesidig respekt, baserad på en djup mognad och självkänsla i den egna sexualiteten, något jag önskar att jag själv och många andra kunde ha mer av! 
    I'll let you be in my dreams if I can be in yours!
  • Rynkigutanpåslätinuti
    Mr Klister skrev 2010-08-23 15:01:18 följande:
    Massa text...

    Till den ovanstående kärleksfulla episoden vill jag bara säga: Mössa av! Jag både antar och förutser att din fru skulle ge dig samma mandat om du hamnade i en liknande situation. Då har man tillit, kärlek och ömsesidig respekt, baserad på en djup mognad och självkänsla i den egna sexualiteten, något jag önskar att jag själv och många andra kunde ha mer av! 
    Hon har aldrig utnyttjat det vad jag vet. Jag har inte haft samma arrangemang som hon förrän helt nyligen och då av helt andra skäl. Jag har heller inte propsat på det utan det var hon som föreslog det för hon såg att jag var olycklig. Så under vissa omständigheter så kan jag ha sex med andra numera. Det har heller hittills inte hänt. Däremot har vetskapen om det fått mig att må bättre under de omständigheter det handlar om. Jag kan om jag vill räcker väldigt långt i sammanhanget.
  • Anonym (Lyckligt gift)

    I 20-års åldern är allt enkelt, man är övertygad om att det man tror på gäller för evigt.
    Det händer något när man har levt i 30 år. Man kan överväldigas av en extrem lust att ha sex med vem som helst som kommer emot (nåja, klart att personen i fråga skall ha en gnutta "det" också).

    Det är problematiskt, speciellt om man som vi är kristna och övertygade om att äktenskapet är instiftat av Gud och att man skall vara tillsammans med en och samma människa hela livet. Det vill vi också, vara tillsammans hela livet, självklart. Vi älskar varandra oerhört, har ett underbart sexliv, vi fungerar helt enkelt perfekt ihop.

    ÄNDÅ tänker vi att det vore kul med spontant och kravlöst sex, bara sex. Hur tänker man då, ja vad tänker vi på. Det går inte ihop. Jag vill inte men jag vill.

    Intressant tråd noraa.

  • Rynkigutanpåslätinuti
    Anonym (Lyckligt gift) skrev 2010-08-23 15:46:11 följande:
    I 20-års åldern är allt enkelt, man är övertygad om att det man tror på gäller för evigt.
    Det händer något när man har levt i 30 år. Man kan överväldigas av en extrem lust att ha sex med vem som helst som kommer emot (nåja, klart att personen i fråga skall ha en gnutta "det" också).

    Det är problematiskt, speciellt om man som vi är kristna och övertygade om att äktenskapet är instiftat av Gud och att man skall vara tillsammans med en och samma människa hela livet. Det vill vi också, vara tillsammans hela livet, självklart. Vi älskar varandra oerhört, har ett underbart sexliv, vi fungerar helt enkelt perfekt ihop.

    ÄNDÅ tänker vi att det vore kul med spontant och kravlöst sex, bara sex. Hur tänker man då, ja vad tänker vi på. Det går inte ihop. Jag vill inte men jag vill.

    Intressant tråd noraa.
    Jag är inte kristen utan har utifrån min egen tro på ett personligt ansvar valt att leva med min fru resten av mitt/hennes liv. I detta ingår en omsorg om henne och hennes väl och ve. Jag har också fullt förtroende för henne i allt. Jag tror inte heller att något jag gör kan få henne att stanna hos mig om hon inte vill. Trots detta eller tack vare detta har vi en relation som verkar vara tvärtom och vi har sex som kan likna misshandel.
     
    Den dag tilliten försvinner mellan oss kommer det inte vara möjligt att ha det förhållande vi har men inte heller att ha ett vanligt förhållande. När hon blir verkligt rädd för vad jag ska göra med piskan så har kärleken dött. Vi litar på varandra så mycket att vi kan tillåta oss att gå bortom de gränser vi hade. Jag skulle aldrig acceptera ett förhållande där ett så djupt och starkt förtroende inte finns. Det finns däremot inga garantier för att det varar hela livet men så länge det gör det är lägsta nivån skyhögt över vad många andra verkar ha.

    Jag måste tack dig Mr Klister för ditt fina inlägg och jag tror visst att du har det i dig och är mogen.
  • Mr Klister
    Rynkigutanpåslätinuti skrev 2010-08-23 16:05:23 följande:
    Jag är inte kristen utan har utifrån min egen tro på ett personligt ansvar valt att leva med min fru resten av mitt/hennes liv. I detta ingår en omsorg om henne och hennes väl och ve. Jag har också fullt förtroende för henne i allt. Jag tror inte heller att något jag gör kan få henne att stanna hos mig om hon inte vill. Trots detta eller tack vare detta har vi en relation som verkar vara tvärtom och vi har sex som kan likna misshandel.
     
    Den dag tilliten försvinner mellan oss kommer det inte vara möjligt att ha det förhållande vi har men inte heller att ha ett vanligt förhållande. När hon blir verkligt rädd för vad jag ska göra med piskan så har kärleken dött. Vi litar på varandra så mycket att vi kan tillåta oss att gå bortom de gränser vi hade. Jag skulle aldrig acceptera ett förhållande där ett så djupt och starkt förtroende inte finns. Det finns däremot inga garantier för att det varar hela livet men så länge det gör det är lägsta nivån skyhögt över vad många andra verkar ha.

    Jag måste tack dig Mr Klister för ditt fina inlägg och jag tror visst att du har det i dig och är mogen.
    Det finns många sorters mognad. Det sexuella oket jag bär av samhälleliga normer och värderingar kan jag nog kasta av mig men jag vill inte göra det själv utan att min fru är med. Så sakta men säkert lyfter jag sten efter sten ur spännerna och hoppas en dag kunna konstatera att jag med full tillförsikt kan släppa henne på vilket grönbete som helt utan svartsjuka och ägarambitioner.

    Vi har alla våra akilleshälar och jag plåstrar min så gott jag kan, bland annat genom alla intressanta
    människor här på FL.

    " När hon blir verkligt rädd för vad jag skall göra med piskan så har kärleken dött" 
    sådan poesi såhär på måndag eftermiddag.

    För en vaniljsexare som jag är det så coolt och enastående romantiskt att höra om tillit och hårda tag med piskor i samma meningar. Det är så oändligt lätt att förstå intelletuellt men så exotiskt och annorlunda rent känslomässigt.

    Grattis till en fin relation. Bra jobbat!
  • Rynkigutanpåslätinuti
    Mr Klister skrev 2010-08-23 16:31:04 följande:
    Det finns många sorters mognad. Det sexuella oket jag bär av samhälleliga normer och värderingar kan jag nog kasta av mig men jag vill inte göra det själv utan att min fru är med. Så sakta men säkert lyfter jag sten efter sten ur spännerna och hoppas en dag kunna konstatera att jag med full tillförsikt kan släppa henne på vilket grönbete som helt utan svartsjuka och ägarambitioner.

    Vi har alla våra akilleshälar och jag plåstrar min så gott jag kan, bland annat genom alla intressanta
    människor här på FL.

    " När hon blir verkligt rädd för vad jag skall göra med piskan så har kärleken dött" 
    sådan poesi såhär på måndag eftermiddag.

    För en vaniljsexare som jag är det så coolt och enastående romantiskt att höra om tillit och hårda tag med piskor i samma meningar. Det är så oändligt lätt att förstå intelletuellt men så exotiskt och annorlunda rent känslomässigt.

    Grattis till en fin relation. Bra jobbat!
    Tack! *bockar*
  • Completorium
    Mr Klister skrev 2010-08-23 15:01:18 följande:
    Egentligen borde det ju vara lika upplagt för Tjära och Fjädrar för den som inte håller en överenskommelse oavsett vari man brister. Det är ju sällan uttalat vare sig åt det ena eller andra hållet utan det är ju relationen som sådan den ter sig i början av relationen som ger vid handen vad man kan tänkas förvänta sig längre fram i sagda relation. Om en då plötsligt inte vill längre, eller om en vill ligga med andra så borde det ju vara en fråga man tar upp till diskussion.
    Ja, den här frågan har vi ju stött på i lite olika trådar här på FL, och det är ett - tror jag - olösligt problem. Det sitter nog i våra normer, att den som vill minst av något får sätta nivån. Så länge man inte kan sägas "ha rätt" till en viss sak, t.ex. sex, så ska man bara se det som en gåva när det finns tillgång, men man kan inte kräva det.

    Jag anser ju att det här kravet på absolut trohet är förlegat. Jag inser att det hade vissa nästan livsnödvändiga funktioner med att vara sexuellt trogen förr i världen. Det fanns inte sociala nätverk av den kaliber som vi har idag. Man levde på ett helt annat sätt i en social kontext än vi gör idag där släkten var det nav som allt kretsade kring och vi var beroende av. Man gick direkt från föräldrahemmet in i äktenskapet. Som människa existerade man inte som självständig individ på samma sätt. Lösdriveri var ett svårt brott. Alla, som inte tillhörde härskarklasser, kontrollerades noggrant. Man hade inte bestämmanderätt över sig själv. Könssjukdomar kunde inte botas utan man var tvungen att undvika att smittas av dem. Oönskade barn var en katastrof. Kondomer fanns inte (ja, en del experimenterade väl med tarmar, men det var ju inte som idag) så svaret på dessa problem var monogami, och skälen för att man skulle vara monogam byggdes av moral och religion och vidskeplighet.

    Trots att vi har kommit ifrån de flesta av dessa sociala faktorer och kan skydda oss både mot sjukdomar och oplanerade graviditeter och att det inte är omöjligt att leva som ensamförälder så lever ändå mycket av värderingarna kvar. Den sociala ingenjörskonsten och de medicinska framgångarna har kommit till så snabba resultat att våra sociala mönster inte har hunnit med i svängarna. Det skulle säkert ta ytterligare flera generationer innan en verklig sexuell frihet råder, även om det fanns en övergripande plan för att påverka värderingarna i den riktningen.

    Nu är det snarare så att det är vissa grupperingar som har släppt dessa normer och gått vidare snabbare (t.ex. polyrörelsen) medan andra mer konservativa aktivt motarbetar en sån utveckling och det finns betydligt fler olika normer att "välja bland" än det fanns t.ex. i det gamla självhushållet fram till 1800-talets slut.

    Jag tror ändå att det generellt kommer att luckras upp allt mer och att allt fler kommer att se på monogami som nåt som inte är alldeles nödvändigt utan kanske bara en variant bland alla andra sätt att förhålla sig till sexlivet.
Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?