Dumpad av mitt livs kärlek - hur överlever man?

Min stora kärlek har just flyttat. Jag är ledsen. Men han är fortfarande schysst och kärleksfull, hans skäl att flytta är att han vill ha barn framöver. 

Men när jag läser lite av det du skrivit TS så  var tacksam över att han drog innan han utnyttjat dig ännu mer och så KLOKT av dig att göra abort.
Det är klart att du saknar hans manipulativa "kärleksfulla" sida. Men den var ju uppenbarligen inte sann. Det är så lätt att bli lurad av såna människor, du är ju uppenbarligen varken först eller sist. Släpp allt med honom. Och du behöver inte tala om aborten alls. Du behöver inte prata med honom alls överhuvudtaget. Har han kvar några saker, behåll dem eller släng dem. Han är ju ändå skyldig dig massor som du aldrig får tillbaks.
Skydda dig själv och känn  ingen skuld. Och må absolut inte dåligt för hans skull.
Men så klart du måste sörja. Man är ju också känslig efter en abort. Men den Emil du sörjer har egentligen aldrig funnits. och du kommer säkert träffa nån ny och definitivt bättre framöver.
Läk dig själv först. 

Angående aborten tycker jag att du helt och hållet ska tänka på vad DU mår bäst av att göra. Om det är att inte berätta det för honom är det helt okej. Som han har betett sig har du liksom inga moraliska skyldigheter mot honom för tillfället.

Angående vem han egentligen är - jag tror att man har en övertro på hur "konsistent" en människa egentligen är. Se bara på hur människor agerar i krig, de kan verkligen bli helt andra personer än de var innan. Personligheten är inte så huggen i sten som man lätt får för sig. Men ja, det är otroligt svårt att förstå hur någon som man känt det där bandet med helt plötsligt kan bara vända om...

Bedan: Ja och jag uppskattar det verkligen, jag kan behöva lite hopp just nu... Och visst är det som du säger, jag borde varit mer uppmärksam på saker han har berättat. När han och hans ex gjorde slut så var han skyldig henne massa pengar - precis som mig. Han såg sidor av henne som han aldrig sett förut och kände att hon hade lurat honom med sin personlighet - han har sagt samma sak till mig. Hon anklagade honom för massa lögner i mail, när jag frågade förnekade han allt och menade på att det var hon som var störd och inte han - precis den känslan försöker han få mig att känna. Verkar vara ett mönster. Men han har aldrig försökt så med någon innan som han har gjort med mig, jag antar och hoppas att det beror på att han kände något nytt för mig. Men det spelar ju egentligen ingen roll nu... :(

Anonym (nyseparerad): Jag vet inte vem han är och hur mycket som har varit lögn. Klart att jag varit inne på den tanken, att allt bara varit ett spel. Men det känns inte så, sen om det är för att jag inte VILL att det ska vara så, det vet jag inte. Allt jag vet är att han har givit mig så sjukt mycket tid, uppmärksamhet och kärlek. Vi brukade prata i telefon x antal timmar om dagen, han skickade (fram till sista veckan) typ 20 sms om dagen till mig om vi var ifrån varandra, han sa säkert 15-20 ggr om dagen till mig att han älskade mig. Sen vart det tog vägen, det vet jag inte. Inte han själv heller tydligen när jag frågat honom...

Anonym(för ett år sedan): Jo det har du rätt i, jag trodde ju att jag kände honom utan och innan och det gör man nog aldrig, även om man vill. Det som nästan bränner sönder min hjärna är funderingen på hur någon kan ändra sig så mycket och så snabbt?! Han ändrade sig över natten, ville göra slut och efter sommaren när det verkligen tog slut har han ändrat sig ännu mer. Jag har aldrig mött en människa som är så_fruktansvärt_självisk som han är nu... Skrämmande!!

Har en sådan himla dålig dag idag. Sitter och läser igenom gamla mail, gamla sms, kärleksbrev... Vet inte varför jag plågar mig själv så... Jag fattar inte vart den människan som jag faktiskt trodde jag skulle tillbringa resten av livet med tog vägen. Jag känner mig så dum. Och jag tänker på alla planer vi hade, vi skulle bygga hus, vi skulle gifta oss, vi skulle göra vårt företag stort, vi skulle starta andra företag, vi skulle köpa fastigheter och renovera och sedan sälja. Och vi skulle alltid alltid alltid vara ärliga mot varandra och kämpa för vårt förhållande eftersom vi båda är skilsmässobarn och medvetna om hur svårt det är att hålla ihop ett förhållande. Jag känner mig SÅ DUM!

... och helger är dumma!!

RIKTIGT dålig helg det här... vet inte om man blir extra känslig pga aborten men denna helgen har jag saknat honom något så fruktansvärt. Läser igenom sms, mail och brev gång på gång med tårarna forsandes nerför kinderna. Det gör fysiskt ont i hela kroppen. Allt jag kan tänka på är vart min Emil tog vägen... Jag försöker acceptera att jag aldrig kommer få veta det, försöker acceptera att han på något sätt är sjuk... men det går inte bra alls.

Min enda tröst just nu är att han har varit online på sitt airsoftforum både fredag och lördag kväll. Då har han iaf inte någon annan tjej att umgås med. När han var med mig satt han aldrig där, inte förrän vi flyttade ihop. Vet inte varför det tröstar mig men på ngt sätt så gör det det. Jag tror det har med att göra att han sa till mig att han är lyckligare nu än vad han någonsin var ihop med mig. Jag tänker "undrar hur lycklig han är om han sitter på sitt forum båda helgkvällarna?".

Idag har jag målat över fondväggen i vardagsrummet som Emil hatade. Vi målade en ny ihop och skulle måla över den gamla men kom aldrig så långt... så det har jag gjort idag. Det känns så smärtsamt bara för vi var så rörande överens om allt vi ville ändra i lägenheten. Så nu när jag fixar till mitt hem - så är det "vårt" hem jag fixar till om ni förstår vad jag menar. Så förändringen påminner också om honom.

Jag tänker så på allt som jag kunde gjort annorlunda. Tänk om jag kunde haft en mer lättsam attityd till pengabristen, tänk om jag inte hade låtit det dra ner mig så, tänk om jag hade kunnat vara gladare och piggare, tänk om jag hade låtit bli att gå hemma med rufsigt hår och mysbyxor... hade det spelat någon roll? Men någonstans så känns det som att detta hade hänt ändå, kanske inte detta året men det hade hänt förr eller senare... tror jag.

Hoppas någon orkar skriva några rader. Känner mig så ensam!

Antagligen är det så att du känner dig mer sårbar p.g.a. aborten. Det är ju trots allt ett ingrepp som det är naturligt att ha många känslor kring även om vi i Sverige gärna vill få det att låta som en rutingrej man bara rycker på axlarna åt.

På sätt och vis tror jag att det är bra att kolla på de där kärleksbreven och sånt även om de gör ont, bättre det än att de ligger och bränner utan att man vågar titta på det. Jag tror att det är som ett smärtsamt minne, att varje gång man går tillbaka och minns det så gör det lite mindre ont! Det tar dock väldigt lång tid att acceptera att någon bara förändrats från en dag till en annan.

Jag tror inte att du hade kunnat gjort nått annorlunda. Kanske är han bara en person som flyr från sina förhållanden, hur gick det t.ex. till med hans ex?  

Ja jag tror också det. Tycker jag har varit hyfsat stark de senaste dagarna, inte gråtit så mycket och sen kom då denna helgen... Skönt att det snart är måndag.

Kan nog ligga mycket i det, har ett mail uppe nu som jag fick den första julen som vi var tillsammans. Tänker att om jag läser det om och om igen så kanske det snart slutar göra så jävla ont att läsa det.

Jo han har ju alltid flytt, varit sambo 3-4 ggr och det har ju aldrig hållt. Vårt förhållande är det längsta han har haft. Och det bästa enligt honom själv, det sa han t o m när han ringde och gjorde slut. Jag kommer nog aldrig att fatta detta, önskar att jag bara kunde acceptera det...
Här är mailet, vad tycker du?

"Tänkte att jag ville spara detta mailet till dig tills nu, så du får en julklapp jag iaf hoppas att du kommer uppskatta älskling. *puss*

Jag tänkte att jag vill berätta för dig exakt hur mycket du betyder för mig, för du är verkligen min lysande stjärna, mitt allt.

 När jag vaknar av dina sms, och när jag får höra din röst som den första jag hör varje morgon, så blir jag helt varm inombords, mitt hjärta ler åt mig och min puls går upp och jag blir alldeles varm, samtidigt som ett otroligt lugn kommer över mig. Någonting jag aldrig upplevt tidigare, men som jag aldrig skulle kunna leva utan nu…..

Jag vet att jag älskar dig, för ingenting innan i mitt liv har varit såhär kristallklart och uppenbart, jag älskar ditt skratt, särskilt när du skrattar sådär innerligt och skönt, jag älskar att höra dina suckar och dina små gnyenden…. Jag älskar att höra dig stöna, och jag älskar att titta på dig på de vackra bilderna jag fått, jag älskar din röst, dina tonfall och dina retsamma kommentarer.

I dina ”värsta stunder” som du beskriver dom, älskar jag dig till och med mer, för det bevisar att du är just det jag menar, perfekt, mänsklig, känslofylld, rolig, orolig, älskvärd och helt enkelt underbar…

Länge har jag funderat på exakt vad som gör att jag så otroligt fort blivit kär i dig, och vad som gör dig så otrolig, men svaret är ju egentligen rätt enkelt, för det är din otroliga kombination, och dina otroligt vackra tankar och värderingar som gör dig till den otroliga kvinna som du är, min kvinna. I alla dagar ser jag nya spännande nyanser av dig, och alla skimrar vackert, precis som dina ögon tindrar av mystiskhet, tankar och värdighet när jag ser dom.

Jag vill vara din välvilliga Drake, och jag vill vara hos dig, med dig, för dig och till dig… för alltid

Aldrig vill jag få dig att tvivla på oss, mig eller dig, jag vill kämpa för att få vara med dig, och jag vill njuta av dig, och bjuda på mig själv, för oavsett – så vill jag för alltid vara vid din sida.

Jennie - Jag älskar dig

 

Din i all evighet /Emil"

Det var ju ännu ett tecken på att det är honom det är nått fundamentalt fel i, nämligen att han alltid drar. Att han stannade längst hos dig får du ju ta till dig som något positivt! Det betyder säkert att du inte alls gjorde fel i er relation. Han har eller hade säkert känslor för dig, men han verkar inte kunna hantera sånt. Tyvärr är dessa män inte mycket att spara på, men det vet man tyvärr inte förrän allt är slut.

Angående brevet så låter han väldigt mycket som ett ex (jag har haft rätt många, haha, trodde länge att jag var en idiotmagnet) till mig som var mycket snack och honungsdrypande ord men ingen verkstad. Han kunde skicka sådana grejer till mig och jag blev så rörd och lycklig. Sen när han dumpade mig och jag insåg att han redan innan träffat en annan så såg jag också att han skrev typ samma saker till den tjejen. Hans fru (inte den han dumpade mig för utan en senare donna) finns här på FL, jag tycker rätt synd om henne även om hon verkar tycka att hon är lycklig. När jag såg att han gift sig var jag tvungen att snoka lite och då hittade jag att han samma månad som bröllopet/deras sons dop hade varit på nätet och flirtat med andra kvinnor "Du är vacker och det säger jag inte för att vara snäll utan för att vara ärlig!". Blööö... tack gode gud att jag inte är hans fru!

När jag läser din killes brev blir jag nästan lite illamående för det är så drypande av socker och sirap. Men det är ju för att jag lägger en massa värderingar i det baserat på min erfarenhet av män som liknar honom. Med facit i hand om vilken sorts person han är kan jag inte låta bli att tänka "bla, bla, bla, bla, bla, snacka går ju!". Det är mycket ord men inte överdrivet mycket substans. Det känns som att jag läst samma sak så många gånger från smooth talkers. Jag förstår att det är lätt att gråta över sådana brev och tänka "men han skrev ju det här till mig, betydde det inget!?".

Jag tror inte att dessa män går in i förhållanden med tanken att "nu jävlar ska jag fucka upp den här bruden ordentligt", jag tror att de tror att de är the good guys! De menar säkert väl, men de kan inte fullfölja sina goda intentioner, det klarar de inte av. När han skrev brevet menade han säkert varje ord. Men sen när ni bodde ihop kunde han inte låta bli att falla tillbaka i sin natur att lämna och sen (som det verkar) hata och skylla hela haveriet på tjejen! Jag tror aldrig att han kommer bli lycklig med någon.

Det är en av tjejerna som dragit först, hon som han var sambo med innan han träffade mig. Han skadade sig, fick lägga ner sitt företag och deppade ihop totalt i typ ett halvår. Hon hanterade det genom att gå ut på krogen, hitta en annan och var otrogen några månader innan hon gjorde slut. 2 veckor senare bodde hon med den nya killen. Innan dess har Emil alltid varit den som lämnat. Han hävdar att det ändå inte hade hållt mellan dem och att han hade funderingar på att sticka men att hon förekom honom, ngt som verkar stämma då jag har läst mail dem emellan. Så du har nog rätt i det du säger!

Men usch vilket kräk!! Säger det igen, du måste vara en väldigt stark person!! Det är såna gånger som man är glad att man kom undan! Förhoppningsvis en känsla jag också kan få så småningom...

Ja det är ett väldigt gulligt brev, har flera såna och säkert 1000 sms som handlar om samma saker. T ex att han älskar mig mest av allt i hela världen, att jag är hans allt, att han saknar mig så det värker i kroppen osv osv. Gör så satans ont att läsa för jag minns känslorna så väl när jag läste dem första gången. Och andra. Och tredje...

Nej, det har du nog rätt i. Det är därför jag inte känner mig utnyttjad, för jag tror inte att det var hans avsikt. Jag tror nog som du skriver att han menade väl och ville att det skulle funka. Men det verkar aldrig göra det för honom och så försöker jag tänka; att han mådde dåligt och hade den här problematiken lååångt innan han träffade mig. Och eftersom han vägrar se den själv så antar jag att han kommer fortsätta att upprepa det här mönstret.
Det kanske låter hemskt men jag hoppas att det blir så som du skriver, att han aldrig blir lycklig med någon. Jag hoppas att han en dag vaknar upp och inser vad vi hade och vad han kastade bort. Min största mardröm just nu är att han om några år är gift och har familj, då kommer jag verkligen känna att det var mig det var fel på. Men det känns inte som att det kommer hända...

Det känns ju rätt otroligt att han ska finna lyckan ja. Jag blev väldigt förvånad när jag såg att mitt ex gift sig och skaffat barn, men sen när jag snokat och sett vad han höll på med trots ring på fingret känner jag att det äktenskapet är lika äkta som alla "känslor" han haft för alla tjejer inklusive mig. Han hade också blivit lämnad någon enstaka gång, men det var på samma sätt som med din att förhållandet var på upphällningen då. Den idioten hade förresten för sig saker som borde ha fått mig att backa redan på första dejten, men det är ju lätt att säga efteråt som vanligt.

Det var ju inte snällt av hans ex att bete sig så, men jag kan ju förstå att man blir rätt less på någon som sitter och deppar ihop samtidigt som han är skyldig en tiotusentals kronor. Då är det nog lätt att börja titta på andra. Sen vet man ju inte heller hur snäll han var mot henne med tanke på att han verkar ha 2 sidor.