Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Nu har luften gått ur mig... Pratade precis med sjukhuset och de har klantat sig med min remiss för andra gången nu så det blir inte operation förrän den 10 april. Det innebär med största sannolikhet att det inte blir några försök i vår. Så j-a tröttsamt när man gör allt själv som står i ens makt och sedan måste man kontrollera precis allt andra har lovat för annars går det åt skogen. Hade jag inte hållit på och ringt och kollat hade det väl inte blivit någon operation alls. Det enda som glädjer mig lite är att i Aten stänger de inte förrän i augusti så då kanske vi kan göra ett färskförsök där under försommaren.   

Eftersom jag har fått en tid för operation av äggledarna och därför inte kan göra något försök förrän i juni, ska jag försöka ligga lågt ett tag och ta semester från barnverkstaden. Jag vill ju ändå veta hur det går för er andra så jag ska hålla mig uppdaterad. Stort grattis Che och lycka till med graviditeten. Jätteroliga nyheter! Fortsätter hålla tummen för er andra.

Jag har helt OT fått en fantastisk bok i present som kanske kunde hjälpa er som går igenom så enormt stressande tider. "Vila dig i form med yinyoga" heter den och efter att ha gjort övningar bara en vecka känner jag redan skillnad. Yinyoga ska ha lite samma effekt som akupunktur och jag känner mig redan både mindre stel i mitt onda ryggslut och lugnare i sinnet. Man ska kunna påverka fertiliteten med den också, men det känns bara jobbigt för mig personligen att tänka på som annars tycker självhjälpsböcker är det mest stressande och kravfyllda som finns. Bara ett litet tips...

Jag hatar svensk sjukvård!!!! Ursäkta att jag bara stormar in här efter att ha varit försvunnen ett tag, men jag måste bara få ur mig lite. Ni behöver inte läsa. Jag skulle operera bort mina äggledare i dag eftersom det är stopp i båda och jag har vätska i den ena. Efter att ha väntat hela förmiddagen kommer operationsläkaren in och jag frågar för säkerhets skull om hon ska ta bort båda äggledarna som jag kom överens om med min gynekolog. Jag sa extra till henne innan hon skrev remissen att jag inte vill ha någon chans att bli gravid på egen hand för mitt psykes skull (10 års förstört sexliv och brustna förhoppningar varje månad räcker) och vill ta bort båda så det inte blir vätska i den andra plötsligt och våra chanser att lyckas med IVF försvinner igen. nej det kan jag inte göra sa opläkaren för om det inte är vätska i den andra kan jag inte ta bort den och skulle jag bedöma att den med vätska ser ok ut tar jag inte bort den heller. Annars handlar det om sterilisering och då måste du ha tänkt igenom det och skrivit på papper. Ja men då gör jag det nu. Jag har inte gjort annat än tänkt på det här sedan läkaren (Dr D, men det sa jag inte) upptäckte det här så jag är mer än säker. Vid det laget hade jag fått en panikattack och det slutade med att jag fick ta bort dropp, byta om och gå hem och komma tillbaka nästa torsdag efter att ha fått löfte att de tar båda då. Fan, fan, fan, vad jag är trött på det här helvetet!!! Om det vore första gången, men det har inte blivit rätt någon gång jag har kontakt med sjukvården. Ska man kunna sjukvårdslagen också!?

Tack återigen för stöd. Tråkigt att man inte är ensam om att råka ut för sånt här. Nu i efterhand är jag väldigt stolt att jag lyckades fatta rätt beslut. Även om det lättaste hade varit att gå igenom operationen då efter all vånda och väntan är det absolut värt det i långa loppet att bli av med allt på en gång istället för att oroa sig för när nästa äggledare ska orsaka besvär.

Tyvärr har jag inte mycket råd om era problem mer än till Siolina. Jättebra att du fick progesteron utskrivet. Min läkare som behandlar mig för hormonobalaserna i kroppen sa att det är vansinne som de gör vid IVF att man får så kort tid och sedan slutar tvärt. Det kan orsaka missfall. Så tar man inte under väldigt lång tid under graviditeten är det viktigt att fasa ut. Det har ingen på IVF-kliniken sagt till mig utan det har varit tre per dag tills de har varit slut två veckor efter ET. Så vid nästa försök som är ett FET skriver min andra läkare ut progesteron till vecka 12 åtminstone. Känns skönt för vid FET får man inte progesteron alls vid min klinik.

Siolina: Jag såg bara nu att du frågade om munsår så jag vet inte vad andra har sagt eller om du frågat tidigare(eftersom jag försöker hålla mig härifrån för tillfället, men lyckas sådär då jag vill veta hur det går för er), men jag får munsår när jag blir väldigt stressad och nästan alltid vid mens. När min operation blev inställd förra veckan blossade ett munsår upp som ett brev på posten. Dr D frågade mycket om det vid telefonkonsultationen utan att jag hade nämnt det och han kopplade ihop det med ett obalanserat immunförsvar. Eftersom han tom frågade om det själv måste det vara väldigt typiskt tycker jag.

Äntligen har jag pga min underbara operationsläkare äntligen fått min operation gjord. Hon fick anstränga sig rejält för att den inte skulle bli inställd igen. Jag hade målat upp värsta scenariet för hur det skulle gå eftersom hon hotade med att det skulle bli en stor och svår operation pga min endo. Till både hennes och min stora förvåning hade endon backat sedan förra operationen och det var inga svårigheter att ta bort äggledarna. Dr D hade rätt, det var vätska i den ena. Så hur det än går med min immunterapi så var resan till Aten värt besväret. Läkaren sa att om man har endo är det bättre att ta bort äggledarna. Ingen som har sagt det till mig för då hade de åkt tidigare, men det låter ju naturligtvis logiskt. Då kan det ju inte blöda baklänges. Just nu är jag väldigt lycklig och lättad trots att det känns som om jag blivit överkörd av tåget.

Che71: Jag läste vad de sett på UL och jag blev så ledsen. Hoppas som de andra på mirakel. Annars vet jag inte vad jag ska ge för råd angående Cytotec/skrapning. Jag fick Cytotec efter MA i v 11 och jag trodde jag skulle både förblöda och dö av smärta (men problem åt det hållet har jag haft även i vanliga fall i samband med mens så du behöver ju ínte drabbas av det), och fick ändå skrapning efteråt. Men som de andra har sagt, skrapning ökar ju riskerna för ärr. Man kan ju alltid be om att få tabletterna på sjukhuset så man inte tar dem hemma ensam. Jag är glad att jag var på sjukhuset när jag fick dem. Hoppas jag inte skrämde dig. För många funkar det ju bra. Lycka till hur det än går.   

Här i tråden händer det saker hela tiden. Kul att det verkar gå framåt för de flesta. TWH: vad roligt att allt ser bra ut. Måste vara fantastiskt att vara förbi 25 veckor.

Jag har precis hämtat mig efter operationen, men jag har en fråga till Zinfandel eller någon annan som opererat bort sina äggledare, om ni vill svara förstås. Hur var er första mens efter op? Jag har precis haft min, men jag som annars har hur mycket som helst har bara haft en bråkdel av vad det brukar vara. En sådan operation ska väl inte påverka sånt? Jag blir ju lite orolig eftersom vi förhoppningsvis ska göra ett frysförsök efter nästa mens. Men kroppen kanske är i chock. Dr D tyckte ju bara att det vara positivt att göra ett försök efter en operation så jag får väl lita på honom. 

Nu har jag för säkerhets skull varit och pratat med sköterskan på VC som lovade mig dropp. Hon är fortfarande lika hjälpsam, men nu sa hon att det behövs en ansvarig läkare och eftersom min VC bara har stafettläkare får vi se vad som händer. Tyckte det gick för lätt... Hon måste i alla fall ha lättare att tala för det än jag skulle ha haft. Hur har ni fått IL och saltlösning blandat? Hon sa att enda lösningen för dem var att blanda i rätt mängd IL i saltlösningsbehållaren. Verkar meckigt. Frågade om det inte fanns grenrör, men det fanns det inte och jag struntar snart i hur jag får det bara det kommer in i kroppen på något sätt så jag ville inte pusha mer. FBC ska i alla fall inte vara några problem. Sköterskan lovade att ringa resultaten till mig. Annars kan de bara meddela sig via fax. Vet inte om Dr D är så sugen på det. Någon som provat?

Sedan har jag av någon anledning fått för mig att baby aspirin el liknande ska gå att få tag på receptfritt, men så är kanske inte fallet? I så fall ligger jag risigt till eftersom jag snart behöver det. Är det i så fall någon vänlig själ som skulle vilja sälja lite till mig? Jag funderar också på sprutorna. Jag köpte runt 30 clexane i Aten, om de tar slut kan man byta rakt av mot Fragmin då? verkar som om det är lättare att få tag på i Sverige.  

Tack för svaren på mina frågor. Ninninn: Stort tack för erbjudandet, men finns det receptfritt är det onödigt att du tar dig det besväret. Då fixar det sig ändå.

Zinfandel: Tack för lugnande svar. Då kanske inte sjuksköterskans förslag var så fel då. Kan ju inte spela någon roll i vilken behållare det blandas. Skönt att veta det i alla fall. Trodde man var tvungen att använda grenrör. Nu är bara upp till veckans stafettläkares väl och ve då.

Snart lycklig: Vad tråkigt med resa i onödan. Man känner ju att det är nog besvär ändå utan att det måste jävlas ytterligare. Håller tummen stenhårt för att det ska ordna sig till slut. kram     

Che71: Nu är jag absolut inte någon expert på sjukdomar, men jag har ganska bra erfarenhet av vad stress gör med kroppen. Jag såg att du trodde att du kunde ha Bechterews sjukdom, och jag säger inte att det är så, men min kompis blev diagnostiserad med både det och fibromyalgi. Hon kunde i princip inte gå på flera år. Men sedan lämnade hon ett destruktivt förhållande och allt försvann på någon månad. Läkarna vägrade erkänna att det hänt eftersom det är kroniska sjukdomar. Samma sak med mig. Jag har också haft sådan ryggvärk i perioder så jag knappt kunnat gå, men det kan vara binjurarna som spökar eftersom de tar så mycket stryk vid stress. Jag har också en kronisk sjukdom, endometrios, som för 6 år sedan höll på att ta livet av mig. Vid operationen för 2 v sedan visade det sig att den gått tillbaka utan konventionell medicin. Läkaren fattade ingenting. men stressen i mitt liv har minskat trots allt det här så jag är inte jätteförvånad. Ett missfall, speciellt om man har svårt att få barn är ju en enorm stress, så det vore ju inte konstigt om du reagerade starkt på det. läkarna är snabba att måla fan på väggen om de inte vet hur de ska behandla något. De flesta accepterar fortfarande inte kopplingen mellan stress och kroppsliga besvär fullt ut. Jag vill bara trösta dig med att det inte behöver vara livslångt. men det kan vara bra att göra så mycket man kan för att minska stressen i sitt liv och försöka vara snäll mot sig själv (lättare sagt än gjort, jag vet). kram och lycka till i fortsättningen