Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?

Har läst ifatt lite bland dagens inlägg, och det känns som att det i varje fall finns en tämligen uppenbar slutsats att dra: vi är alla olika, har olika erfarenheter i bagaget, olika inställning till samma scenario, olika värderingar, farhågor osv. Med detta i åtanke är det väl inte fel att det också finns olika tillvägagångssätt att föda våra barn på, så att vi faktiskt får lov att vara dem vi är: OLIKA INDIVIDER! Utan att för den sakens skull tvingas välja bort livets största mirakel, dvs. att bli mammor.

Varför måste vi kvinnor alltid döma varandra så himla hårt, "välja läger", sätta etiketter på varandra och hålla på? Varför kan vi inte bara stötta varandra, acceptera att vi har olika utgångsläge, helt enkelt, och att vi inte MÅSTE resonera precis likadant, men faktiskt ändå kan ha "rätt", var och en utifrån sitt unika läge?

Som vi nu sett i de senaste inläggen så kan vi väl konstatera att två olika kvinnor kan uppleva en vaginal förlossning, respektive ett kejsarsnitt, HELT OLIKA, trots att de till synes har "samma utgångsläge", t.ex. en traumatisk våldtäkt i bagaget. Som "utomstående" kan man då kanske tro att ett KS vore det minst jobbiga alternativet, (eftersom man undviker underlivsområdet), men tydligen är det inte alltid så, inte för alla. Som sagt: vi är OLIKA! Varför hålla på och kritisera varandra, leta fel och krampaktigt hävda att det endast finns EN riktig väg att gå, när det är uppenbart att det finns flera..? Eller åtminstone borde finnas flera. Valfrihet är av godo, inte tvärtom.

Huvudsaken måste väl ändå vara att vi kvinnor känner oss så pass trygga, att vi faktiskt fortsätter våga utsätta oss för de risker och ansträngningar det innebär att sätta fler barn till världen..? Eller? Har jag missat något..?

Jag vet att denna fråga kan verka magstark men jag skulle verkligen vilja förstå hur man kan känna motvilja inför förlossning osv som inte har med sex att göra i den bemärkelsen när det har fungerat att "tillverka" en bebis, något som i allra högsta grad har anknytning till det sexuella.

Vad är skillnaden?

Har egentligen ingen "befogenhet" att svara på detta, då jag (tack och lov) saknar erfarenhet av fysiska övergrepp/våldtäkter, men jag kan föreställa mig att det har att göra med själva känslan av att vara utsatt och sårbar..? Att sakna kontroll över situationen, att inte kunna påverka förloppet själv, att inte kunna "avbryta", säga nej, gå därifrån eller vad man nu känner för..? Sedan medför ju dock en vaginal förlossning vissa gynundersökningar också, i varje fall gjorde det så för mig: de skulle kolla hur öppen jag var, de försökte "vidga" mig, de satte skalpelektrod på bebisens huvud osv. Har man tidigare varit utsatt för övergrepp i det vaginala området, kan jag föreställa mig att det måste vara extremt olustigt att ligga där med värkar, känna sig utsatt och sårbar och dessutom ha främlingars fingrar i sig (även om de gör det med goda avsikter).
Men som sagt, jag har ingen personlig erfarenhet, så jag kanske har fel..? 

Tillägg: Du frågade efter skillnaden mellan att ha sex (tillverka bebisen efter en våldtäkt) och att föda fram bebisen vaginalt efter en våldtäkt: Jag förutsätter och hoppas att kvinnan ifråga var villigt inställd till själva "produktionen av bebisen" med sin partner, varpå den situationen inte påminde henne om övergreppet hon tidigare utsatts för, då hon ju INTE var med på det som skedde och inte hade någon kontroll över det. Det är ju stor skillnad på att vara intim med sin partner som man litar på och älskar, känner sig trygg med osv, och att bli våldtagen. Likaså är det skillnad på att bli våldtagen och att föda barn, men jag kan verkligen föreställa mig hur en VF kan återuppliva minnen från ett traumatiskt övergrepp. Men tror som sagt att det handlar mycket om känslan av att vara utsatt och sårbar, precis som man var vid våldtäkten. Usch, tycker väldigt synd om alla er som genomgått sådana hemskheter. Styrkekramar till er alla!

Du vet ingenting om mig eller mina kunskaper och erfarenheter av snitt och vilken anledning som gett mig ett snitt på förhand. Oerhört ignorant att då uttala sig om mig men det säger mer om dig än om mig. Jag tycker att alla som vill ska få ett snitt, man måste få bestämma själv om man vill snittas pga tex förlossningsrädsla. Jg har inte ett spräckt underliv som anledning alls faktiskt, det är bara en ytterligare bonus. Ja, kg provocerade tillbaks i ilska när jag ser hur kvinnor här i tråden uttalar sin kunskap om andras kroppar och underliv, och som tycker att det hör till att kanske gå sönder (som att det är det hemskaste som kan hända under en förlossning liksom). Det blir så otroligt fånigt när andra ska sitta och tycka om vad Ts bör få tillåtelse till eller inte gällande hennes egna kropp i ett vuxet beslut hon fattat. Jag blev arg och skrev provocerande tillbaka och som jag misstänkte kunde snippallvetarna inte hålla tillbaka utan var tvugna att bröla ut sin vrede. Jag kan fortfarande inte se en enda anledning till intresset vissa här uppvisar för andras förlossningsval, och inte får jag ngt svar på det heller, bara en massa "ät mitt bajs" och annat intellgent från de som kallar MIG omogen. Visst, det visar var vissa står och hur vuxna de är. Men jag tror det är som någon annan faktiskt skrev, att de som genomlidit en vaginal förlossning på ngt sätt blir förolämpade när andra slipper gå igenom samma sak. Det är i mina ögon en sorts avundsjuka och jag tycker det är sorgligt. Varför inte glädja sig åt att förlossningsräddas kvinnor ens VÅGAR skada barn? Och att de kan njuta av graviditeten och förlösas trygga istället för skräckslagna? Vad drar andra kvinnor för nytta av att förlossningsrädda Ida får sitt första barns födelsedag serverat som det mest traumatiska hon någonsin upplevt, ett trauma som gör att hon inte vågar skaffa fler barn alls? Vad vinner ni på det? Och varför detta skanderande om att "varginalt är bäst" när vi vet att det inte gäller alla mödrar och barn? Varför betalar ni gärna skatt till vård av era gamla släktingar som självmant rökt till sig KOL men när det kommer till snitt så ska ekonomin genast tajtas till. Måna här inne och i andra trådar beter sig som att snitt är djävulens påfund och ngt som RIKTIGA mödrar minsann ska sky som pesten. Ni tror att de som väljer snitt är okunniga och dåligt pålästa, själva vet ni bättre hur ANDRAS kroppar fungerar för ni har minsann klämt ut era ungar den gyllene vägen. Jag är fullt medveten om att jag skrev ilsket och provocerande och det är inget jag ångrar. Men ni måste innerst inne förstå att man ledsnar på att förlösa och försvara sina val när det man möts av är "du borde inte få skaffa barn" "varför vill du inte vara mamma på riktigt?" "föder man inte vaginalt så går man skippa barn!" och annat urbota korkat som totala främlingar väser helt utan att man själv ens haft en hård ton från början. Till slut tänder man till och blir förbannad och beter sig därefter! När sen kvinnor med en ironisk ton säger sig hoppas att man blir både barnlös eller sprucken hela vägen till månen så ja, då sjunker även jag till samma nivå. Många bäckar små heter det ju. Jag kräver inte att du ska reponera en höftfraktur utan smärtlindring när du är gammal, trots att det är det naturliga! Vad gör förlossningen till en allmän sak när det är en privatsak?

och eventuella stavfel kan skyllas på iphonens stavningsprogram, bäst att påpeka det innan stavningsmaffian börjar dregla.

Det var du som satte ribban..

Håller med dig.

Eller så fick jag nog efter ännu ett "men skaffa inte barn då". Men visst fortsätt tjafsa utan att över huvud taget svara på frågan jag ställt eller ens ta in ngt av det övriga jag skrivit. Om det var det enda du hade att säga så är du inte värd att lägga energi på.

Nej, alltså jag håller med dig i sak, men att säga att kvinnor kissar på sig och liknande, begriper du inte att du talar till en hel del kvinnor då, även de som håller med om att snitt ska vara tillgängligt för alla? Jag tog ärligt åt mig av ditt sätt att uttrycka dig på och tycker att det är bedrövligt att du(som tydligen inte behövt genomgå liknande) uttrycker dig så.