TS har nog lämnat tråden redan 28/1, men om hon nu tittar in så kanske ett råd vore på sin plats.
Många människor KAN lära sig att åtrå varandra, och att älska så pass mycket att man ger och får tillräckligt av det som förhållanden i slutändan alltid handlar om: Utvaldhet, Exklusivitet, Oumbärlighet.
Cirkus Eros har väldigt praktiskt inriktade kurser. Det påstås bestämt att man t o m har sex i gruppens närvaro. Det är man inte först med, Betty Dodson i USA har sysslat med sexuella handlingar i grupp som medel att lära ut en avspändare och insiktsfullare attityd till sex och sexuella behov.
Jag undrar om det verkligen är optimalt om problemet är att man känner att man tappat intresset för den andre.
Det finns också samtalsterapeuter som specialiserar sig på att hjälpa par att börja åtrå varandra utan att använda sex i sig i terapin. Om man nu helst håller sexet privat. Det är nog bättre som första början.
Villkoret är då att man faktiskt vill åtrå den andre och samtidigt är ärlig med att det gör man inte just nu.
Terapeuten hjälper då paret att hitta vad det finns hos respektive eller i paret som par, som kan tjäna som bränsle.
Man kan t ex utgå från att NÅN anledning hade man väl till att det gick bra att åtrå varandra i början: då letar man upp nåt som fungerar på liknande sätt nu. Varför skulle man inte kunna åtrå nån för att man får trygghet?
N.B.
Det är inte ovanligt att en kvinna som stadigt tjänar mer in sin karl sakta börjar se ner på honom, eller i alla fall tar honom för given.
Det man redan har måste man inte åtrå...
Jag undrar ofta, fast jag aldrig gett det rådet explicit, om det inte i så fall är bättre om karlen visar intresse för andra, öppet fast med viss finess, så att det egentligen är oantastligt..
Det är likadant omvänt: en man som försörjer sin tjänarinna i alla år tappar till slut delar av respekten för henne: Om hon då¨visar att hon inte finner sig i det, t ex genom att ägna mer tid åt jobbet eller flörta så det märks, så kan attityden ändras radikalt och snabbt.
