Jag hade lämnat om det inte vore för.....

Nej verkligen inte. Tänker du på vad du ska göra om du går? Är du där än i dina tankar? Vart du ska ta vägen i så fall? Kram

Jag tror också att det kan vara svårt att hålla kärleken vid li, men jag tror snarare att det är jättesvårt att hålla passionen och kåtheten vid liv efter 15- 20 år. Det är väl då man börjar experimentera med andra i förhållandet. Man vill ha kul. Det finns mycket tabu som att ha nån vid sidan om eller vara en som öppet träffar andra. Oavsett vad man gör åt situation måste man kunna leva med sig själv. Det finns många därute som känner som TS och några andra som skrivit i tråden. Det är lätt att tro att man är ensam om att känna sig förbrukad och placerad på glasberget. Inte vill man bara vara sexpartner utan egentligen vill man nog ha någon att älska passionerat och innerligt med och att den man gör det medska känna samma sak. Big love.

Väl valda ord...  Den jag vill tillbringa mitt liv med vill jag dela passion, äventyr och lycka men även sorg. Jag vill att båda ska respektera varandra och att man tillsammans är starkare än ensamma.  Just nu så är jag långt ifrån ovanstående. Ändå är det så svårt. Lämna ... lätt att säga svårt att göra.  Hade vi inte haft barnen tror jag det varit enklare - men samtidigt svårt efter så många år. Jag vet att man inte ska hålla ihop för barnens skull. De känner på sig och ser väldigt mycket mer än vad vi tror. De vet redan  -att något är si och så i vårt förhållande. Det skär i hjärtat när de emellanåt kommer med sina kommentarer då de hört oss bråka. 

Det här är den bästa tråden någonsin. 43 år gammal, 2 barn, missnöjd med mitt förhållande (20 år). Vill nog lämna honom men sitter fast på något sätt.... läser den här tråden och börjar känna mig stärkt. ...

Det där är väl symptomatiskt. Har man under alltför lång tid glömt att vårda man/kvinna förhållandet och bara sett sig som mamma & pappa samt kanske även prioriterat annat (karriär, jobb, ekonomi osv) så får man nog till sist skörda frukterna av detta. När tvivlet infinner sig och man ser/hör att andra har samma funderingar och dessutom agerar på det så är nog chansen stor att man får det lättare att göra detsamma. I alla fall börja ifrågasätta det hela på allvar. Sen är det nog så att vi vid en punkt i livet börjar fundera på får egen "dödlighet". Att det känns som om livet som ligger bakom en nu är större/längre än det man kan se framför en. Att det känns som om det är hög tid att fundera på vad man vill med resten av sitt liv. Att det inte går att skjuta det på framtiden längre. Att känslan av att "nu eller aldrig" blir påtaglig. Tror att man då ifrågasätter mycket i livet. Jobbet, karriären, drömmar, visioner och självklart vart man är på väg. Om det då känns att ens partner inte längre delar det man vill göra med "resten av livet", kanske inte visar något intresse öht utan verka vara helt nöjd med det som man har - och att detta som man har inte längre känns rätt eller saknar en massa saker - då är det nog inte så konstigt att man på allvar börjar fundera.    Kärlek kan ta slut. Det finns ingen garanti på att all kärlek skall vara för evigt (trots att tanken kan vara skrämmande för en del). De finns de som lyckas hålla den vid liv hela livet. I motgångar och uppgångar. Sen finns det de som trots försök inte lyckas. Och även de som missar hela grejen med vad som krävs för att hålla ett förhållande vid liv. Självklart finns det även de som kanske känner eller inser att de "valde fel" och nu sitter med Svarte Petter. Oavsett vad så kommer alla förhållanden för eller senare utsättas för prövningar och hur utgången bli hänger nog mycket på hur mycket vi engagerar oss i varandra.

Drömtjejen...jag måste verkligen ge dig beröm för dina inlägg med kloka ord och råd till (man 40+) Även jag har haft svåra stunder i förhållanden och både lämnat och blivit lämnad så jag vet hur tufft det är mitt i problemen. Kram till er alla 

Det här är den bästa tråden någonsin. 43 år gammal, 2 barn, missnöjd med mitt förhållande (20 år). Vill nog lämna honom men sitter fast på något sätt.... läser den här tråden och börjar känna mig stärkt. ...