Blev nu i Juli förälder till mitt tredje barn. Var ett tag sedan jag hade bebis sist (7 år sedan) och jag känner mig lite ringrostig 
Vill gärna prata med andra som har bebis i samma ålder för att bolla frågor och funderingar och för att jag är så nyfiken på hur andra har det 
Hej!
Är gärna med jag med! Vi fick en dotter 15 dagar tidigt (första barnet) den 10 juli precis som dig Mecros och det gick väldigt fort här också. Vattenavgång mitt på dagen, första lilla värk halv sju, inne på förlossningen strax efter nio och kvart i elva är hon född. Hade tänkt sen innan att försöka klara mig med enbart lustgas och nu fick jag inget val, var helt öppen med krystvärkar när vi kom in på rummet så mer smärtlindring än gas hanns inte med.
Första veckorna var hon världens snällaste bebis som knappt skrek men är nu sen två veckor tillbaka missnöjd i stort sett hela dagarna och det är mycket skrik, en del beror nog på gaser då hon fiser som en hel karl ibland. Det som fungerar är att röra på sig eller åka bil så det blir många promenader och bilturer. Däremot somnar hon runt 22 och sover så bra på nätterna, vaknar bara för matpaus var tredje, fjärde timme och vaknar mellan 10 och 11. Jag är väldigt tacksam att hon i alla fall sover på nätterna.
Vår tjej vägde 3130g och var 50cm när hon föddes och vid fyra veckor (som var senaste gången hon mättes) vägde hon 4190g och var 53,5cm. Dom två senaste veckorna har hon gått upp 800g, vår dunderklump! <3
Jag måste bara säga att visst är de jättemysigt med en liten bebis (när hon är nöjd) men jag kan inte låta bli att längta tills hon blir större. Träffade en kompis häromdagen som har en ett-åring och kände bara att det är otroligt skönt att vår tjej är lika stor nästa sommar och är mer självständig. Är det fler som känner likadant? Kan få så dåligt samvete över det ibland xD
Skönt att inte vara ensam med längtan att dom ska bli större, mitt samvete känns lite lättare :)
Jag försöker tänka som du skriver mimo83, att jag får passa på att mysa med henne nu för jag kommer sakna det när hon blivit större och inte alls vill sitta i mammas knä.
Sen är det lite roligt hur man börjat uppskatta saker som man inte alls tyckte var roliga tidigare. Som att kunna laga mat ifred när sambon kommit hem och kan ta över en stund, jag hatade att laga mat tidigare ;)
Skönt att inte vara ensam med längtan att dom ska bli större, mitt samvete känns lite lättare :)
Jag försöker tänka som du skriver mimo83, att jag får passa på att mysa med henne nu för jag kommer sakna det när hon blivit större och inte alls vill sitta i mammas knä.
Sen är det lite roligt hur man börjat uppskatta saker som man inte alls tyckte var roliga tidigare. Som att kunna laga mat ifred när sambon kommit hem och kan ta över en stund, jag hatade att laga mat tidigare ;)
Skönt att du får tid på dagarna! :) Min dotter brukade sova längre stunder på eftermiddagen när hon var nyfödd men nu är hon vaken mycket och slumrar till korta stunder (max 30 min) och oftast när vi ligger i soffan och ammar. Men hon gillar babygymmet som din tjej :) Mitt har en fågel som rör sig och spelar musik och den älskar hon att stirra på.
Märkte du av 8-veckorskrisen på din dotter? Jag tror min tjej nyss har tagit sig ur den. Det var en period på ca 5 dagar för två veckor sedan när hon bara grät och grät, ville amma ofta och ville bli underhållen precis hela tiden och tröstad. Sen blev hon jätteglad i några dagar och då kunde vi gå på stan utan problem. Men nu för tre dagar sedan började det igen! Rastlöshet och gråt gråt gråt... Idag har hon blivit ganska nöjd igen.
Men hon upptäckte sina händer häromdagen så det verkar som att krisen är förbi i alla fall. Läste att bebisen upptäcker händerna när krisen är över, och börjar sträcka sig efter saker :)
Hej! Skulle vara kul att veta var ni alla bor och hur många barn ni har?
Jag bor i Avesta, Dalarna, fick mitt första barn 4 juni och det är en liten tjej :)
Min gulle har också haft väldigt mkt magknip och varit ledsen, men nu senaste veckan har det blivit mkt bättre! Det som funkat för oss är Semper magdroppar, minifom, ordentligt med rapning vid amning (även i halvtid så att säga) samt bärsjalen (älskar den!). Sen tror jag att hand tarmar säkert börjar mogna mer och mer. Nu är han knappt ledsen alls vilket är väldigt skönt (från att ha varit otröstlig i 2-3 timmar varje dag).
Igår och idag har han vänt sig från mage till rygg flera gånger vilket är konstigt eftersom han bara är 6 veckor (???), men han är en riktig tjockis och ganska stark iom det tror jag...
Jag längtar också lite tills han blir lite större och mer självständig :) Nu vill han inte vara själv överhuvudtaget utan nära nära nära hela tiden. Sen känns de så himla känsliga när de är så små, har varit så orolig och rädd för infektioner osv (särskilt när vi blev utsatta för vattkoppsvirus, som han tack och lov verkat ha klarat sig ifrån)....
Hur länge får ni förresten sova på nätterna? Jag brukar kunna skrapa ihop runt 4-6 timmar, blir det 4 timmar så är jag ganska trött och försöker sova lite på dagen... Blir det 6 så känner jag mig pigg :) Har jobbat ganska mycket nätter tidigare så jag e lite van vid att vara vaken då. Längtar hursomhelst efter att få sova mer!!!
Hur länge får ni förresten sova på nätterna? Jag brukar kunna skrapa ihop runt 4-6 timmar, blir det 4 timmar så är jag ganska trött och försöker sova lite på dagen... Blir det 6 så känner jag mig pigg :) Har jobbat ganska mycket nätter tidigare så jag e lite van vid att vara vaken då. Längtar hursomhelst efter att få sova mer!!!
Hoppar gärna med här. Fick min tredje dotter den 11 Juni, dom andra 2 är födda 06 och 08 så det har gått några år sen sist
Emma är 10 veckor idag och dom senaste dagarna har det varit väldigt gnälligt och hon har typ sovit 15 min i stöten så hon har varit väldigt trött. Är det ett utvecklingssprång vid denna tiden tro?
Kommer inte ihåg nåt från dom andra, förutom att den första skrek väldigt mycket
Vi somnar vid 23 sen sover vi 4-5h, ammar, sover ca 2-3, äter, sover ca 2h sen går vi upp. Så en del sömn hinner jag få. Vi går upp ca 10