• Anonym (Inte lättlurade)

    Vad har svärmor gjort med smycket???

    (Innan ni börjar tjafsa med mig så bestämmer svärmor självklart själv över sina egna saker och maken och jag är inte giriga och vill inte heller ha något av henne men hear me out.)

    Svärmor har ett ganska värdefullt smycke som min numera bortgångna svärfar gav till henne vid ett speciellt tillfälle. Det är verkligen en släktklenod och min man är den enda arvingen och hade räknat med att få det en dag men har verkligen inte gjort anspråk på det nu. Han ville bara ha det efter hennes död pga sentimentala skäl.

    Svärmor som inte har gått med smycket på säkert 25 år tog med det till sitt hemland förra månaden för att laga det. Vi som inte har någon koppling till landet frågade var hon hade lämnat det så att vi skulle veta vilken guldsmed vi ska kontakta för att få tillbaka det om något skulle hända henne. Det är väl helt rimligt eller hur med tanke på att tanten är 80 år och lite glömsk dessutom?

    Hon gick genast i försvar och sa att vi inte har att göra med vad hon har gjort med smycket och att det är hennes så hon bestämmer över det. Det är minsann hennes inte vårt sa hon flera gånger. Nu ska ni veta att vi ALDRIG har tagit något av henne och att det är vi som hjälper henne ekonomiskt ibland, inte tvärtom, så att ni inte tror att vi försöker utnyttja tanten.

    Allt vi ville veta var alltså bara var smycket fanns om något skulle hända henne så att vi kan få tillbaka det. Hon upprepade bara att det är hennes och hon får göra vad hon vill med det. Konstig reaktion på en simpel fråga tyckte vi båda två.

    Senare pratade min man och hon i telefon och han missförstod och trodde att hon ville berätta var smycket fanns men så var det inte och då säger hon igen att det är hennes och att hon "inte vill berätta just nu var det är" och att inget kommer att hända henne (är hon synsk???) så därför behöver min man inte veta var det är.

    Visst låter det som att hon har gett bort det eller sålt det? Om hon nu hade lämnat in det på lagning nånstans så skulle det väl inte vara så svårt att bara säga att det finns på affär X i stad X? Det är väl helt rimligt att berätta det för sin enda son när man har lämnat något i ett annat land? Varför reagerar hon så konstigt när han bara vill veta vilken guldsmed smycket finns på om något skulle hända henne?
  • Svar på tråden Vad har svärmor gjort med smycket???
  • Anonym (osmakligt)
    Anonym (nostalgisk) skrev 2015-10-08 23:10:04 följande:
    Vad är inte aktuellt? Att det "alltid" har funnits? Det finns ju fastän det inte används. Jag förstår inte riktigt hur du tänker.
    annananonym skrev 2015-10-08 17:35:53 följande:

    Det är inte jämförbart. Ts mans pappa har inte använt smycket, ts mamma har inte heller burit det på 25 år.

    Tror knappast mannen har några minnen alls av smycket, men ts gillar värdet av det.

    Min teori.


    Ni två verkar anse att 25 år är en väldigt lång tid. Så tänker den som själv är 30 år, då är 25 år 5/6 av ens liv, och man var bara ett barn då. För en 50-åring är 25 år hälften av ens liv, man var vuxen, och man har hur många detaljerade minnen som helst från den tiden.

    Det är över 25 år sedan jag flyttade hemifrån. Jag har inga som helst "känslor" för den egendom min mamma skaffade efter att jag hade flyttat bort. Det är vissa föremål som fanns i mitt barndomshem som känns värdefulla.

    En stor del av dem råkar vara just precis smycken. Jag kommer inte ihåg att min mamma skulle ha använt dem. Däremot har vi tittat på dem tillsammans många gånger, och hon har berättat om deras historia. Vissa av smyckena tyckte jag var väldigt vackra, och än idag väcker åsynen av dem vaga känslor av sorglös barndom till liv. Här handlar det om 40 år gamla minnen. Sådana minnen säljer man inte.
    Vad lustigt att du talar om hur det är när man är 30 år. Jag är 55! Så nog vet jag hur länge 25 år är. ;) Jag har minnen efter min mamma som är 55 år. Men inte fasen blir jag upprörd om hon väljer att ge dem till någon annan. Att min mamma lever och att jag får tid med henne är det viktigaste i världen.

    Mamman har inte använt smycket de senaste 25 åren så hennes son kan knappast ha så starka emotionella kopplingar till det. Och även om så vore så är smycket mammans, och inte sonens. Han får leva med det. Sen kanske också tänka sig för när han väljer smycken till sina barns mamma och tänka på att det är till dem han handlar, även om sambon/frun får använda dem nu så ska de bli barnens.... Men det är ett val som han och Ts gör. Han mamma behöver inte göra samma val.
  • Anonym (nostalgisk)
    Påven Johanna skrev 2015-10-09 09:05:08 följande:

    Sådana minnen säljer man inte? Det gör man väl om man känner för att göra det. Min mamma behöver inte fråga mig om lov för att göra vad hon vill med sina ägodelar och jag ämnar inte fråga mina ungar om lov heller. 


    Ok då, JAG säljer inte.

    Om min mamma vill göra sig av med ett smycke så kan hon 1) fråga mig om jag vill köpa det hellre än att hon säljer det till någon utomstående 2) säga till mig att hon inte

    bryr sig om mina känslor för smycket, hon säljer det hellre till någon annan än till mig. Jag skulle bli ledsen om hon valde alternativ 2.

    Jag skulle absolut fråga mina barn om lov innan jag gör mig av med ägodelar som jag tror att kan betyda något för dem.
  • Anonym (-)
    Anonym (nostalgisk) skrev 2015-10-09 09:23:46 följande:
    Ok då, JAG säljer inte.

    Om min mamma vill göra sig av med ett smycke så kan hon 1) fråga mig om jag vill köpa det hellre än att hon säljer det till någon utomstående 2) säga till mig att hon inte
    bryr sig om mina känslor för smycket, hon säljer det hellre till någon annan än till mig. Jag skulle bli ledsen om hon valde alternativ 2.

    Jag skulle absolut fråga mina barn om lov innan jag gör mig av med ägodelar som jag tror att kan betyda något för dem.
    Som du tror kan betyda något för dem? Skulle du fråga dina barn om minsta lilla sak du vill slänga eller sälja? Du vet ju inte vad de har för minnen.
    Din mamma skulle säkert välja alternativ 3) göra sig av med smycket för att hon känner för det, utan att fråga dig, för hon har ingen aning om att du ens kommer ihåg att hon har detta smycke, och kan inte tänka sig att du skulle bry dig.
  • Havet79

    Man vet aldrig vilka anledningar det finns bakom beslut. Oftast fler än vad man kan föreställa sig. Det finns så mycket där ute som man inte ens kan vara i närheten av att förstå.
    Hon kanske har gett det till en släkting i sitt hemland? Kanske har hon fler barn  där som hon ville skulle ha smycket? Kanske behövde hon pengar och har sålt smycket? Kanske är det som hon säger inne på lagning men vill inte känna sig styrd av sina barn trotts att hon är gammal och därför reagerar som hon gör?
    Kanske har hon tappat bort det och drar en vit lögn?
    Vad vet vi egentligen?

  • Anonym (tanten)
    ciann skrev 2015-10-09 09:05:35 följande:

    Men 25 år är ingen lång tid. För 25 år sen var jag vuxen och yrkesverksam. Jag tror tom att jag har smycken i mina gömmor som jag inte burit på 25 år. Som jag tycker är vackra och sparar på. Som mina barn provar och leker med.

    Hur kan man säga att det inte är en släktklenod? Finns det en definition på hur länge ett smycke ska ha varit i familjen för att kallas just släktklenod? För mig är det något som ligger i betraktarens ögon. Om smycket är något som TS man sett som mor bära under sin uppväxt som han kanske pillat på och fantiserat om. Ja då är det en släktklenod för TS man. Tycker jag.

     


    "Ursäkta mamma, men jag anser det här vara en släktklenod, och för mig är det likvärdigt med något som du inte får sälja eller ge bort till någon annan; du MÅSTE helt enkelt ge det till mig. För det är en klenod för mig. Dina känslor är inte viktiga här."

    Mamman kanske anser att det är något hon hellre vill ge till någon annan kär släkting.

    Min svärmor har tre barn, och massor av fina, värdefulla smycken. Hon sålde den stora diamanten i sin förlovningsring till en brorson som skulle fria till sin flickvän, och satte sedan in en annan sorts sten i sin ring i stället. Helt enkelt för att hon blev så tagen av situationen med brorsonen och hans flickvän som var så kära i varandra, och för att de står henne nära. Tror du någon av hennes familjemedlemmar blev upprörda? Hon frågade både mig och sin dotter efteråt vad vi tyckte om det, och vi sa båda på varsitt håll att man ska göra det som känns rätt i hjärtat, och det gjorde hon.

    Vi kan självklart skaffa egna smycken med värde och mening (t.ex. antika) om det känns viktigt för oss. Men det viktigaste är att det behöver egentligen inte alls kännas rätt för oss vad svärmor gör med sina smycken, utan det enda som spelar roll är hur det känns för henne.
  • Anonym (nostalgisk)
    Anonym (-) skrev 2015-10-09 11:07:26 följande:

    Som du tror kan betyda något för dem? Skulle du fråga dina barn om minsta lilla sak du vill slänga eller sälja? Du vet ju inte vad de har för minnen.

    Din mamma skulle säkert välja alternativ 3) göra sig av med smycket för att hon känner för det, utan att fråga dig, för hon har ingen aning om att du ens kommer ihåg att hon har detta smycke, och kan inte tänka sig att du skulle bry dig.


    Japp, just precis så har det gått med endel grejor. Hon har till och med kastat MINA saker utan fråga. Det är antagligen därför jag väljer det rakt motsatta alternativet.
  • Anonym (nostalgisk)
    Anonym (tanten) skrev 2015-10-09 11:41:01 följande:

    "Ursäkta mamma, men jag anser det här vara en släktklenod, och för mig är det likvärdigt med något som du inte får sälja eller ge bort till någon annan; du MÅSTE helt enkelt ge det till mig. För det är en klenod för mig. Dina känslor är inte viktiga här."

    Mamman kanske anser att det är något hon hellre vill ge till någon annan kär släkting.

    Min svärmor har tre barn, och massor av fina, värdefulla smycken. Hon sålde den stora diamanten i sin förlovningsring till en brorson som skulle fria till sin flickvän, och satte sedan in en annan sorts sten i sin ring i stället. Helt enkelt för att hon blev så tagen av situationen med brorsonen och hans flickvän som var så kära i varandra, och för att de står henne nära. Tror du någon av hennes familjemedlemmar blev upprörda? Hon frågade både mig och sin dotter efteråt vad vi tyckte om det, och vi sa båda på varsitt håll att man ska göra det som känns rätt i hjärtat, och det gjorde hon.

    Vi kan självklart skaffa egna smycken med värde och mening (t.ex. antika) om det känns viktigt för oss. Men det viktigaste är att det behöver egentligen inte alls kännas rätt för oss vad svärmor gör med sina smycken, utan det enda som spelar roll är hur det känns för henne.


    Det är skillnad på att ge till "annan kär släkting" och "vem som helst okänd, bara inte till mig". Om det viktigaste för min mamma är att JAG INTE får det, så tycker jag att jag har all orsak att bli besviken.
  • Anonym (tanten)
    Anonym (nostalgisk) skrev 2015-10-09 12:24:17 följande:
    Det är skillnad på att ge till "annan kär släkting" och "vem som helst okänd, bara inte till mig". Om det viktigaste för min mamma är att JAG INTE får det, så tycker jag att jag har all orsak att bli besviken.
    Men nu har ju TS svärmor (som ju är den vi diskuterar; inte din mamma) varit och hälsat på släktingar i sitt hemland, och då är det med största sannolikhet till någon släkting eller möjligen en kär vän hon givit ringen. Eller sålt den, för att hon behöver pengar (vilket TS ju skrivit). Oavsett vilket så har svärmor rätt till detta, eftersom det är hennes ring. Folk tar arv som någon sorts rättighet. Oerhört girigt!

    Om DIN mamma ger något för dig kärt till någon annan random person eller slänger det i sjön, så är det ju tragiskt av andra orsaker. Smycket, eller snarare att hon gjorde sig av med det, blir i det läget inget annat än en manifestation av hur otroligt dåligt ert förhållande är, eftersom det är uppenbart att hon gör det för att du ska bli besviken. Då är ju förlusten av själva smycket en piss i havet i jämförelse tycker jag. Då hade jag i stället frågat mig själv hur det blev så dåligt mellan oss att hon avsiktligt vill göra mig illa.
  • puss

    det är väl fan inget "sentimentalt värde" om hon inte burit det på 25 år.
    skaffa egna pengar, TS.


    cuz i´m a wild wild bitch.
Svar på tråden Vad har svärmor gjort med smycket???