Vad har svärmor gjort med smycket???
(Innan ni börjar tjafsa med mig så bestämmer svärmor självklart själv över sina egna saker och maken och jag är inte giriga och vill inte heller ha något av henne men hear me out.)Svärmor har ett ganska värdefullt smycke som min numera bortgångna svärfar gav till henne vid ett speciellt tillfälle. Det är verkligen en släktklenod och min man är den enda arvingen och hade räknat med att få det en dag men har verkligen inte gjort anspråk på det nu. Han ville bara ha det efter hennes död pga sentimentala skäl.
Svärmor som inte har gått med smycket på säkert 25 år tog med det till sitt hemland förra månaden för att laga det. Vi som inte har någon koppling till landet frågade var hon hade lämnat det så att vi skulle veta vilken guldsmed vi ska kontakta för att få tillbaka det om något skulle hända henne. Det är väl helt rimligt eller hur med tanke på att tanten är 80 år och lite glömsk dessutom?
Hon gick genast i försvar och sa att vi inte har att göra med vad hon har gjort med smycket och att det är hennes så hon bestämmer över det. Det är minsann hennes inte vårt sa hon flera gånger. Nu ska ni veta att vi ALDRIG har tagit något av henne och att det är vi som hjälper henne ekonomiskt ibland, inte tvärtom, så att ni inte tror att vi försöker utnyttja tanten.
Allt vi ville veta var alltså bara var smycket fanns om något skulle hända henne så att vi kan få tillbaka det. Hon upprepade bara att det är hennes och hon får göra vad hon vill med det. Konstig reaktion på en simpel fråga tyckte vi båda två.
Senare pratade min man och hon i telefon och han missförstod och trodde att hon ville berätta var smycket fanns men så var det inte och då säger hon igen att det är hennes och att hon "inte vill berätta just nu var det är" och att inget kommer att hända henne (är hon synsk???) så därför behöver min man inte veta var det är.
Visst låter det som att hon har gett bort det eller sålt det? Om hon nu hade lämnat in det på lagning nånstans så skulle det väl inte vara så svårt att bara säga att det finns på affär X i stad X? Det är väl helt rimligt att berätta det för sin enda son när man har lämnat något i ett annat land? Varför reagerar hon så konstigt när han bara vill veta vilken guldsmed smycket finns på om något skulle hända henne?
Om man inte är en tant när man är 80 år så vet jag inte när man är en tant? Ordet tant behöver inte ha en negativ klang och jag menar det inte negativt heller men det är förstås inte lika roligt för dig att tro på mig där heller.