Vad har svärmor gjort med smycket???

Har hon lämnat in det till en seriös guldsmed kommer ni att hitta kvittot när ni går igenom hennes dödsbo.

Jag känner igen svärmoderns beteende. När min far började bli lite dement så började han bort ge saker till våra grannar, släktingar och vänner. Det kunde vara både dyra saker och billiga saker. När vi sedan saknade elvispen när vi var där så blev det en kraftig reaktion med anklagelser om att vi önskade honom död och redan räknade in arvet. Det var då vi förstod att han började bli dement.
Med det sagt så menar jag att den starka reaktionen kan vara en början på demens. Naturligtvis har hon rätt att göra vad hon vill med smycket men reaktionen kan vara ett symtom på begynnande demens.

TS du svarar ju inte ens på mitt inlägg som var nyanserat utan ger all uppmärksamhet till de som vill hoppa på dig, så då får du väl ha roligt med dom då.

Personligen har jag ingen koll på min mans föräldrars saker och ting och jag hade det inte direkt med min egen mors heller när hon levde. Jag tog helt enkelt för givet att hon hade koll och att ev arv skulle fördelas enligt hennes önskemål. VI är fem syskon och jag tror att ingen av oss känner sig förfördelad, det har iaf inte varit något bråk om det. (Jag hade förvisso gärna ärv hennes vattenkanna av sentimentala skäl och för att den är snygg, men jag tror hennes dåvarande man använder den fortfarande)

Men, nu har ni koll på detta smycke som är en speciell gåva och som din man av sentimentala skäl vill ha vid sin mors bortgång. Men, om hon dör i sitt hemland så tippar jag på att det finns ett kvitto från butiken i fråga på att de tagit emot detta smycket och vad som ska göras med det. Ingen fara på taket alltså, dör tanten åker din man dit och ordnar upp det hela med ev hemfrakt av kroppen och även vad som ska ske med hennes ägodelar som hon har där. Även om ingen av er har någon önskan till hennes kläder så vill nog inte hotellet eller släktingen hon bor med där ta beslut om vad som ska hända med hennes kvarlåtenskaper.

Vad hon har gjort med det kan man sia om. Jag kan tänka mig att hon antingen ville göra det fint för att ge det till sin son som gåva redan nu, har gett det till ett utomäktenskapligt barn som ingen vet om, har begravt det på en plats som betydde mycket för henne och maken, har sålt det för att hon behöver pengarna och det kan finnas många andra skäl till varför hon inte vill tala om vart smycket är.

När man blir äldre kanske det inte är så roligt att någon påpekar ens dödlighet. Troligen är man ytterst medveten om det själv, men man kanske inte har förlikat sig med tanken. Kanske känner man att man borde gjort mer av sitt liv och önskar sig många år till då man orkar göra allt möjligt som man skulle velat göra men inte gjort av olika skäl.
Kanske tycker hon som många andra i hennes generation att pengar och arv ska man inte prata om, att om man får något så är det en bonus man gärna varit utan om man finge ha sin nära kvar osv. Hon kan ha uppfattat det som sniket även om ni bara sa det i förbigående. Jag hade aldrig kommit på tanken att fråga en sån sak faktiskt.

Om det skulle hända din svärmor något så är det primära du och din man tänker på hennes smycke.... Jag förstår att om en dam på 80 år som får den frågan reagerar som hon gör. Ungefär som om någon skulle åka in för en operation och barnen frågar efter nyckeln till bankfacket "ifall att". Jag tycker ert resonemang känns både cyniskt och känslokallt hur mycket du än försöker förklara det med logik.