• ALSI

    Drömmer om ett syskon till vårt änglabarn. Någon mer?

    skiz skrev 2015-12-08 07:42:29 följande:

    De ringde aldrig., vi fick ringa dom på det nr som står i samma brev. På det nr är det inga direkta väntetider, då det är endast för de som råkat ut för hemskheter.
    Vi hade jätte strul med dom, fick ringa dom ca 1 gång per månad för de inte hade kolla på mina pengar, min makes del vart gjorde fläckfritt men mitt var struligare av någon anledning.
    Du har ju rätt till föräldrar penning de första 30 dagarna, men inte din make. Sen har din make hans 10 dagar för nyfödd. Sen har ni 10 arbetsdagar vardera som de kallar sorgedagar.
    Dina 30 föräldrar dagar måste tas ut de första 30 dagarna efter förlossning, annars förfaller de, men sorgedagarna kan man ta ut inom 3 månader från förlossning.
    Vet inte om du visste detta eller inte, men en liten sammanfattning om du inte fått koll på det hela ännu.


    Det är hur man måste ta de där första 30 dagarna jag har funderat på bara. Annars var det som vi trodde. Jag har tänkt att vi väl kanske får ringa dem. Det är ju egentligen bra då man kan styra när lite bättre, nu har man ju väntat på att de kanske ringer snart... Men om de inte ringer ska de ju heller inte skriva att de ska göra det!
  • ALSI
    skiz skrev 2015-12-08 08:44:00 följande:
    Vi var inte heller så impade av kuratorn vid de första träffarna men nu känner jag jag har funnit en tillit till henne. Är väldigt skönt att gå iväg och prata med någon som är utomstående och kan se saker i ett annat perspektiv, sen att de säger saker som man redan vet men det är bra att få de upprepat. Sen har jag tyckt det var skönt att prata om alla tankar man han, är skönt att få spy ut dom till någon som inte dömer mig utan istället bekräftar att det är "normalt" att ha såna tankar...

    Är som sagt väldigt starkt gjort av er att redan nu vara ute och försöka "komma tillbaka till verkligheten". Känner än idag att vissa dagar är svårare än andra, som du säger gråtattackerna - allt kunde vara bra hela förmiddagen sen helt plötsligt kom en minnesbild från det hemska och alla känslor och jobbiga tankar var där på en blixt sekund. Minnesbilderna kommer fortfarande med en översvämning av känslor och det känns som man rest tillbaka till exakt det tillfället när man fick det hemska beskedet, och det gör fortfarande lika ont... kommer det nog alltid att göra.
    Självfallet har den nya graviditeten hjälpt, har gjort att jag vågar tro och hoppas att jag kan göra min dotter till storasyster, och det har underlättat en del. Och min dotter kommer alltid att vara min förstfödda och mina kommande barn kommer alltid ha en storasyster! 

    Förstår verkligen att du börjar ledsna på avslaget, känns som en evighet det håller på. Vi bestämde oss redan på sjukhuset att vi skulle bli gravida så snart det gick, så förstår verkligen din frustration över avslaget - för avslaget gör det liksom helt omöjligt att bli gravid, jag vart mycket lugnare när det hade slutat och man visste att "nu kan det bli ngt" sen trodde jag aldrig att det skulle ske på denna sida om årsskiftet.

    Stressa inte för mkt med att åka till jobbet också, om du inte verkligen vill det förstås. Tror att det kan vara bra att man kanske fått "lite struktur" i huvudet innan man tar in alla intryck från kollegorna och arbetsplatsen. Tyckte att det var jätte jobbigt framförallt första gången, för senast jag var på jobbet var jag ju höggravid och hade endast glädje i mig. Var svårt att byta ut den tanken mot vad som är nu... 
    Tycker det låter bra att du och din make ska försöka er på en resa tillsammans, vi har faktiskt bokat en resa nu i månadsskiftet jan-feb, vi kände likadant att vi vill komma iväg bara vi! Så vi bokade att vi åker över våran bröllopsdag till Thailand, då vi förlovade oss där, åkte dit på bröllopsresa och nu firar vi 1 års bröllopsdag även där.

    Antar att din makes chef är väldigt förstående kring eran situation, det är alltid skönt när man har stöttning från cheferna - underlättar lite..

    Att syskonen "borde" vara där är absolut inget som ni ska tänka på tycker jag, vi bjöd min makes syskon då vi har en väldigt nära relation till dom och de alla (mor- och far föräldrar, gammelfarmor/farfar och min mans syskon) kom alla in direkt efter förlossningen och träffade våran dotter. Och det var dom som deltog vid begravningen.

    Vet inte om ni valt begravningsbyrå och så ännu, men vi använde Fonus, och det var väldigt duktiga och hjälpsamma - sen fick vi 50% rabatt på deras kostnader ( inte kista, urna, blommor och så men deras arvode, bileskort av kroppen mm) för att begravningen var av ett barn. Vet inte om det är standard hos alla kanske. Är ju rätt kostsamt med en begravning, och inte någon utgift som räknat med ska komma...
    Hade ni någon typ av gravidförsäkring?
    Jag längtade efter att få komma till kuratorn imorse. Vaknade tidigt idag och började googla. Läste om en person som fått tidig vattenavgång i ungefär samma vecka och jag fick panikattack och fick väcka maken. Så många som fått det och det gått bra! Vi har ju varit så nöjda med personalen och känt att de gjort allt rätt, men nu när man läser om andra kände jag att varför kollade de inte så navelsträngen inte låg i kläm efter jag varit uppe och varför blev jag inte beordrad strikt sängläge direkt? (verkar alla andra blivit...). Dessutom började jag fundera på varför de inte mätte tappen igen när den hade krympt så mycket under natten... Ska komma ihåg att ta med de frågorna till läkaren på torsdagen. Det är så jobbigt att börja känna att de gjort fel, när vi förut varit så nöjda! Men egentligen är vi ju ledsna över att vi fick gå igenom allt det här kom vi fram till... Varför vi inte bara kunde få gå tiden ut och vara med om en "vanlig" förlossning och komma hem med en bebis i februari... Skulle vara skönt att spy ut alla de här tankarna hos kurator idag, men jag får försöka vänta tills imorgon... Som du säger, skönt med en utomstående som bekräftar att det jag tänker är "normala" tankar!

    Vi bestämde oss också redan på sjukhuset att försöka igen så fort det går. Då hade jag inte läst så mycket om avslag och hur länge de kan hålla på... Som du säger, så länge avslaget håller på är det ju omöjligt att skapa ett syskon :( har ett litet, litet hopp i mig om att vara gravid igen när jag börjar jobba. Som du säger, senast var man ju höggravid och lycklig. Att vara nybliven gravid kanske kunde hjälpa något i alla fall. Dock räknar jag egentligen inte med att det kommer ske innan februari/ mars... Efter det kommer jag nog börja bli lite stressad... Räknade förut ut att sedan oktober -13 har jag varit gravid totalt 16 månader, men har fortfarande ingen bebis att ta hand om...

    Thailand låter trevligt. Det hade vi också funderat på. Ingen av oss har varit så långt bort. Samtidigt funderar vi på första bästa resa efter begravningen, men det enda som finns över jul och nyår (skulle vara så skönt att bara skita i det och vara borta) är kanarieörna, och där har vi båda varit ganska mycket och vi vill komma längre bort.

    Vi blev tillfrågade om vi ville att någon skulle komma och se honom på sjukhuset, men vi sa nej till det. Däremot har vi så fina kort från hela dygnet som vi är så glada över att vi tog! Dessutom var ju Sjukhusfotografen där. Längtar efter att få de korten!

    Kuratorn valde begravningsbyrå eftersom vi inte hade en aning om det... Vi var där i förra veckan och blev bra bemötta. Hon drog också av en massa kostnader så det verkar kanske vara lite så de gör. Man räknade ju med att betala vagn och massa andra dyra grejer. Inte en begravning! Jag hade en gravidförsäkring som täcker upp begravningskostnaderna, men den räcker ju inte till stenen...
  • ALSI
    skiz skrev 2015-12-08 12:24:57 följande:
    Jag tycker att du ska fundera lite på en anmälan till Löf, dessvärre är det sällan de ledar någonvart vad jag förstått men det kan kanske vara skönt att få en annan vårdgivare som granskar just erat fall...
    16 månader av ca 26 mån, det är lång tid det - måste skära ordentligt i hjärtat när du tänker den tanken..

    Skriv ner alla frågor som du kommer på så du inte missar att ställa någon till läkaren sen.

    Vi fick jättefina bilder från sjukhusfotografen, men vi gillar våra egna bilder mycket mer, de känns som att det finns mer värme i våra egna bilder.

    I början kände jag att det finns inte en möjlighet att jag kan börja jobba igen utan att jag är gravid, men precis innan jag vart gravid började den känslan släppa och jag började känna mig okej med tanken att jag kanske blir gravid under våren 2016. Men känner igen den förande stressen du känner inför att bli gravid, kände en stresskänsla i kroppen - "tänk om jag inte är gravid till våren?! Vafan gör jag då??!". Men tror bara att man mår sämre och minskar chanserna att bli gravid om man tänker för mycket så, bara försöka slappna av och spendera mycket vuxentid med sin make är nog det absolut bästa tror jag... vi höll ju på med ägglossningstester - för jag ville vara säker på att "allt fungerar" som det ska, men de visade inte att jag hade ägglossning - fast jag uppenbarligen hade det. Så då vart jag stressad utav det, en stress som egentligen var helt onödig..

    Vi har ställt in jul och nyår här, makens son ska vara hos sin mamma (hennes år, föll sig väldigt bra denna gång!). Tråkigt att det bara finns kanariörna som alternativ om ni varit där så mkt, kanske kommer upp ngn sista minuten till ngt lite roligare ställe.

    Vi hade redan köpt allt till våran lilla flicka och inrett hennes rum, så nu står det ett rum med fullt med kläder, vagga, spjälsäng, leksaker, vagn, bilstol, matstol, nappar, flaskor, badgrejer - ja precis allt - bara våran lilla tös som saknas. Men nu kommer hennes små syskon få ärva nästan allt..

    Man blir tacksam att man tecknade gravidförsäkringen så här i efterhand, trodde ju aldrig att man skulle behöva nyttja den, har redan tecknat för denna graviditet - ska betala in den innan det är dags för kub så den täcker för den delen också om det skulle visa ngt under kub.
    Har funderat på det där med att anmäla, men samtidigt vill jag inte veta att de gjort något fel, jag vill inte att det ska ha funnits en stor möjlighet till att vår son skulle levt idag... Det känns ännu jobbigare att veta...

    Jo, det skär... Har ju mått illa och varit trött en stor del av tiden med och kämpar med vikten. Precis när jag gått ner blir jag gravid och varje gång har jag varit så trött så träningen har blivit lidande... Men jag vill heller inte vänta med att bli gravid, jag vill ha vårt älskade barn nu! Sista graviditeten nu var jag nere i typ normalvikt och tänkte att det kanske var det det hängde på, men det gick ju ändå inte... Nu vill jag ner så många av gravidkilona som möjligt innan jag blir gravid igen (gick upp ca 13 kg, redan tappat 7 av dem). Men återigen
    , jag vill inte vänta med att bli gravid!

    Vi tog också många bilder själva och det kan nog vara som du säger, de är mer äkta... Så glad att ha bilder av honom när han ligger på mitt bröst direkt efter förlossningen... Och när han är så fint nedbäddad i sin kista. Dock har vi ingen på oss alla tre tillsammans, så det ser jag fram emot.

    Jag vet av erfarenhet av missfallen att de första menstruationerna efter missfallen är de jobbigaste psykiskt. Sedan blir det något lättare, innan några månader till går och stressen kommer... Kan säkert vara samma nu... Men det känns som man läser om så många som får barn ett år efter sitt änglabarn så jag hoppas så att det gäller även oss!

    Jag har också testat med stickor efter missfallen för att se att allt är igång, men oftast har jag faktiskt blivit gravid de månader vi inte har testat utan bara kört på känsla... Konstigt hur kroppen fungerar... Men konstigt att de visade negativt för dig hela tiden? Hade du bara sådana billiga eller digitala?

    Skönt att ni inte känner att ni måste fira jul för sonen. Vi kommer nog inte fira något direkt heller... Vi får se om vi hittar någon sista minuten, annars satsar vi på något i januari... Maken är sjukskriven nu så han har alla sina 20 dagar kvar att utnyttja... Jag pratade med FK idag i alla fall och tror jag iaf blev lite klokare...

    Vi hade ju en del kvar att köpa eftersom vi hade två månader kvar. Hade heller inte hämtat vagn och babyskydd, men det står en säng, Babynest, skötbord och blöjkorg i hans rum. Samt en del kläder osv. Sängen ska vi skruva ner, men vi har sagt att det inte är någon brådska med det. Har även kompisar som erbjudit sig att göra det åt oss.

    Jag tog betalversionen av gravidförsäkringen, men såg nu att vi hade fått samma ersättning i gratisvarianten... Men det är ju inte så dyrt så kändes ändå bättre med betalversionen. Var nog i v.22 när jag tecknade den, så det var ju tur att jag gjorde iaf! Kommer även få pengar från livförsäkring via min hemförsäkring. Kolla upp det om du inte gjort det!
  • ALSI
    skiz skrev 2015-12-08 22:08:39 följande:
    Förstår din känsla kring anmälan, tror man har ett år på sig eller något sånt, så verkligen inget att stressa med utan gör det som ni känner är bäst för er!

    Vikten - den ständiga huvudvärken... jag ligger på ca 10 kg övervikt ( de kära sambo kilona) och när jag verkligen tagit tag i det och börjat träna väldigt intensivt och påbörjat en bra resa neråt, då har jag blivit gravid - och då illamående, foglossning mm tar över så blir träningen lidande, sen ska man inte heller försöka gå ner i vikt när man är gravid.. så nu får dessa 10 kilo får mer än gärna bo kvar tills nästa vinter. Har ändå lyckats gå ner alla gravidkilon, de försvann redan första veckan.

    Har förstått att det "ska vara lättare" att bli gravid efter en sådan här händelse då kroppen är "inställd" på att vara gravid med hormoner och kan lättare anpassa sig. Jag började äta folsyra direkt när avslaget försvann, är bara positivt att äta väldigt tidigt och när man försöker.
    Tror och hoppas verkligen att ni kommer blir gravida senast till våren, som du skriver verkar många bli gravida inom ett gäng månader efter något sånt här.

    Har bara kört med clearblue digitaltest med dubbel hormon indikator - så dom där dunder dyra som kostar 400 kr för 9 st stickor. Använde det innan jag vart gravid första gången och då visade de ägglossning, men inte denna gång. Förstår inte alls varför de inte visade...
    Direkt när mitt avslag var över gjorde jag även ett gravtest bara för att säkerställa att min HCG hormon nivå hade gått ner till det "normala" igen, kan ju annars ligga kvar rätt högt en tid fram över och visa att man är gravid fast man inte är det.

    Skönt att du fått koll på FK, så ni slipper oroa er för det.

    Vi har valt att inte packa ner något, då tanken alltid var att små syskon kommer få ärva storasysters saker, och när vi kommit lite längre i denna graviditet så kommer vi göra om rummet lite smått för att anpassade efter lillasyster-lillebror.
    Vi har dock lagt undan de saker som verkligen var vår dotters saker, som ingen någonsin kommer att få ärva, har även ramat in en dress som vi hade med till BB som var verkligen hennes tillsammans med foton på henne som vi hängt ovanför våran säng, samt foton som står i vardagsrummet och så, foton som alltid kommer vara framme.

    Hade också betalvarianten, hos TryggHansa. Ska kolla upp det där med hemförsäkringen, visste jag inget om. Men tycker att Trygg borde sagt något när man prata med dom ang gravidförsäkringen, har alla våra försäkringar där.. få försöka ringa dom och lyssna. Kanske man kan få ut till gravstenen.

    Har redan fått berätta för min chef ang graviditeten, känns lite halvjobbigt men "hade inte så mycket val", han vill ge mig nya arbetsuppgifter som kommer ge väldigt bra utvecklingsmöjligheter som verkligen är jätte roligt!  Fast har ju känslan av att jag kommer bli sjukskriven under våren om allt går vägen, känns inte bra att satsa och planera för så mkt arbeta redan nu då om jag kommer försvinna "snart". Har dock en väldigt bra och förstående chef så han vart både väldigt glad för våran skull och tacksam över att jag berätta så vi kan planer i lite mer realtid så att säga. 
    Så hoppas verkligen nu att den lilla i magen mår bra och stannar så man slipper "ta tillbaka" nyheten... men bara hålla tummarna!

    Skönt med tid hos kuratorn för er imorgon, så du får spy ut lite. Längtar lite till torsdag då vi ska träffa våran - känns som att det finns lite tankar som man vill få ut ur systemet.
    Hur börjar det kännas inför läkarbesöket på torsdag? Kom ihåg att jag var helt nollställd, allt var tom kände det som - men när vi väl kom dit kom allt och alla känslorna på en och samma gång..
    Får se hur vi gör med anmälan. Kanske vet mer om vi vill eller inte efter torsdag också... Vet inte alls hur jag känner inför torsdag. Ser ju fram emot det samtidigt som jag är rädd... Gråta lär jag göra vilket som... Har du föresten fått någon efterkontroll hos BM som man brukar få efter en "vanlig" graviditet? Eller gjorde de en fysisk kontroll av dig på återbesöket? Jag är lite irriterad där nere som jag tänkt att jag måste passa på att fråga om... Antibiotika och trosskydd i flera veckor är ju inte det bästa för miljön...

    Skönt att du gått ner alla kilon!

    Jag hade några billiga ÄL- tester första gången, men det var ett sådant meck så sedan har jag bara kört på samma som du. Men bara en förpackning för att se att det är igång, sedan har vi kört på ändå... De är nog dyra iaf... Ta ett grav. Test innan man börjar försöka är kanske inte så dumt...

    Egentligen är ju inget direkt ivägen, men det känns lite konstigt att ha sängen uppe när ingen ska bo i den i minst 10 månader känner jag... Vi får se hur det utvecklar sig!

    Jag har min hemförsäkring via mitt fackförbund och i den ingår en livförsäkring som även täcker barn. Kolla med hemförsäkringen eller din försäkring via jobbet (maken har också någon livförsäkring via sitt jobb som han ska kolla upp). Så om du inte har någon med trygg hansa så kolla med ditt jobb vad du har för försäkringar! Jag hade aldrig tänkt på det själv utan det var de som berättade för mig när jag ringde ang gravidförsäkringen. Stenen är ju inte direkt gratis och man har ju haft ett inkomstbortfall också, så skönt att få tillbaka det man kan!

    Skönt med förstående chefer, vilket de flesta är som tur är. Min har varit mycket förstående också. Kommer du få göra de där uppgifterna ändå? Jag har varit sugen på att ta emot studenter osv, men det är ju jobbigt att ge sig in i sådant när man är gravid...
  • ALSI
    skiz skrev 2015-12-09 08:39:00 följande:

    Har inte gjort ngn kontroll alls, men sen hade jag en "väldigt bra förlossning". BM uttryckte det "din kropp är skapt för att föda barn". Så fick inga efterföljande men efter förlossningen förutom avslaget. 


    BM som förlöste mig har ringt och pratat med mig ang hur jag mår och tillståndet mm. Sen har ju läkarna frågat om jag upplevt besvär, men det har jag ju inte gjort och enligt mig är allt som det var innan, så tror att det beror lite på om man känner besvär eller om man vill få en undersökning. Prata med läkaren på torsdag ang det.
    Jag använde alltid vårservetter (babyvåtservetter utan parfym och allt sånt där) varje gång jag vart på toan och duschade varje morgon och kväll efter förlossningen, vet inte om det underlättade det hela för mig. Men som du säger att använda trosskydd/binda en längre tid är aldrig optimalt, brukar kännas lite halv irriterat efter en tid.

    Vet att våran kurator tyckte att vi skulle skruva ner sängen och "städa" undan i rummet - detta mycket för hon var orolig att rummet skulle bli som något sorts "altare" men efter lite diskussioner och prat har hon förstått att vi är väl medvetna om att vår dotter inte lever och ingen kommer kunna ersätta henne, samt att planen har alltid varit att småsyskonen ska ärva hennes saker. Och nu när jag är gravid igen så känns det väldigt orimligt att skruva ner sakerna då de ändå förhoppningsvis ska upp snart igen.
    Men som kuratorn sa, alla känner och tycker olika - vissa vill skruva ner för det hjälper dom att läka medans andra är tvärtemot...

    Ska helt klart kolla upp det hela med försäkringen, som du skriver - är tillräckligt mycket inkomstbortfall och många kostnader man inte räknat med som kommer...

    Jag kommer ändå få göra dess uppgifter och börja utvecklas inom de områdena, det är lite förbättringsarbete som dom vill att jag tar tag i - så jag kommer säkerligen hinna komma en bit på vägen innan jag försvinner sen är det kanske lättare för ngn annan att ta vid efter mig tills jag kommer tillbaka. Så det är väldigt skönt att man inte blir bort prioriterad just för att man är gravid!

    Är det ngt spec som gör att det blir jobbigt när man är gravid att ta emot studenter? Tänkte om det var mer fysiskt krävande eller om det är så att det blir mkt tid som försvinner med läkarbesök och kommande föräldraledighet?
    Jag jobbar själv på kontor, så arbetar endast administrativt så inget här är dirket fysiskt krävande, det enda som är jobbigt är att man inte kan sitta/stå en hel arbetsdag med foglossningen.


    Nu har vi både träffat kurator och präst idag. Det var skönt att komma till kuratorn och få känslorna från igår bekräftade. Vi har skrivit ner det vi ska komma ihåg att fråga om imorgon. Vi fick också fotografens bilder och jag håller med om att vi tycker bättre om våra. Hade hoppats lite mer på kortet på alla oss tre, men vi blev lite konstiga på det tycker jag... Men nu har vi det i alla fall! Det enda kortet på hela familjen.

    Prästen verkade också bra. Det blir nog en fin begravning.

    Min förlossning gick också bra och jag fick typ samma kommentar "föda barn kan du". Det enda var att min moderkaka inte ville lossna (jag som oroat mig för moderkaksavlossning som man läst om...) så jag fick opereras för att få bort den... Den skulle ju egentligen inte lossna på 10 veckor så det var kanske inte så konstigt. Har varit lite orolig för att jag fått en svampinfektion, men det känns inte riktigt så utan det är irriterat på ett annat sätt, men det kanske inte är så ovanligt när man nyss fött barn... Ska fråga imorgon och så kanske de kollar då tänker jag. googlar man kommer det ju bara upp "första tiden med barnet" och amning och liknande... Orkar man ju inte med...

    Jag får se hur vi gör med sängen och skötbordet som står framme. Hoppas ju någon kommer använda det snart, men det är ju som sagt ett år bort i alla fall... Rummet har vi som gästrum så det är väl för den delen det skulle vara bra att plocka undan lite också. Kuratorn har frågat oss om vi har stängt in dit, men det är öppet och vi har gjort en liten minnesplats med foton osv där inne, men det är ju inget altare utan en fin minnesplats så han får vara en del av vår familj utan att vara fysiskt här.

    Skönt att du får göra de nya uppgifterna ändå och att de inte ser graviditeten som ett hinder! Så ska alla arbetsplatser vara! Grejen med att ta emot studenter är att man först måste gå en utbildning. Fick erbjudande om det för ca ett år sedan, men då var jag gravid och tänkte att det är bättre att vänta + att jag nyss hade bytt arbetsplats. Nu ångrar jag det lite. Tror det kan vara kul att ta emot studenter. Men det kommer fler möjligheter för det får jag verkligen hoppas! Själva grejen att ha en student kan ju vara tidskrävande, men samtidigt kan man ju få lite extra vila.
  • ALSI
    skiz skrev 2015-12-10 17:23:31 följande:

    Skönt att du fick ur dig allt hos kuratorn och väldigt bra att ni hittat en präst som ni känner tillit till.
    Vi fick också kort på sjukan på oss alla tre, men som du säger om era - dom känns inte helt hundra. Men det är kul att man har dom.

    Vad jobbigt med moderkakan... får känslan att det kanske tar lite längre tid att läka när man fått en op dessutom?
    Riktigt jobbigt det där när man googlar på tiden efter förlossning, kommer bara upp bäbisar och vad som händer mellan bäbis och mamma... 
    Själv läcker jag fortfarande från brösten och gjort sen v 25-30 (är inte helt hundra). Fick medicin vid förlossningen som skulle stoppa men verkade inte ta helt. Läcker inte spec mycket men lite grann. Förstår ju att jag läcker nu då jag är gravid igen, men läckte även under de 2 månader jag inte var gravid...


    Hur gick det hos läkaren idag?? Fick ni svar på alla era frågor?

    Gick väldigt bra på UL för, var en liten krabat där som for omkring och var i rätt storlek enligt alla beräkningar. Så nu väntar vi in kub som blir runt jul eller nyårs veckan.

    Förstår att ni vill plocka undan lite om ni har det som gästrum, hade vi också gjort om vi hade behövt tror jag.

    Självfallet kommer det fler möjligheter för dig att gå den utb, verkar väldigt underligt i annat fall! Hur lång är utb? Kan ju kanske vara ngt att göra när du kommer tillbaka, så du får lite "förnyelse" när du väl börjar jobba och kanske bryter lite rutiner?


    Grattis! Vad skönt med lyckat UL!

    Det var skönt att komma till läkaren idag, även om det inte fanns många svar att få. Det var skönt att få prata om alla "om" med dem och det känns mycket bättre i huvudet. Att allt hände verkar tyda på ren j-a otur. De hittar inget som kan förklara vattenavgången, men det är inget ovanligt. Dödsorsaken verkar vara att en bit av navelsträngen ramlade ut så syretillförseln ströps. Detta är väldigt ovanligt och vad de visste hade ingen sär varit med om det tidigare... Som de sa, det är ju ingen tröst för oss... Dagen innan var tappen kortare än på natten, men stängd och nog lång för att de skulle vara nöjda. Jag måste öppnat mig på natten/ morgonen. När vattnet har gått vill de inte vara där och peta för mycket pga infektionsrisk. Allt är en hårfin avvägning. Vi fick även svar på varför de inte gjorde fler kontroller och andra saker varför de gjorde som de gjorde och vi känner oss väl så nöjda som det går med svaren... Vi ska träffa läkaren igen i mitten av januari. Då kommer vi även avsluta missfallsutredningen, men som läkaren sa, det här och missfallen är två helt separata saker.

    Hon undersökte mig även och jag fick lämna urinprov. Det såg ut som jag kan ha urinvägsinfektion så det skulle skicka iväg provet på odling... Kul att man inså fall typ fått uvi av att äta antibiotika...

    Jag fick också tabletterna på sjukhuset, läckte lite några dagar, men det verkar som det har slutat.

    Grejen med utbildningen är att den inte går så ofta, när universitetet tycker att det behövs typ, men jag ska ta upp det med min chef. Idag bestämde jag med läkaren att jag ska börja jobba halvtid så efter jul jobbar jag halvtid i tre veckor, men ev åker vi ju bort då. Ska träffa chefen imorgon och diskutera. Det borde ju kunna gå att flytta fram/ förlänga sjukskrivningen utan att försäkringskassan ska krångla allt för mycket hoppas jag!
  • ALSI
    skiz skrev 2015-12-10 18:07:23 följande:
    Tack!

    Vad skönt för er att ni fick svar som känns bra från läkarna. Men hur är det möjligt att en bit av navelsträngen ramlar ut?

    Skönt att du får klart missfallssutredningen i januari.

    Räcker inte med allt redan - utan vi kryddar på med en urinvägsinfektion... har aldrig haft det själv men har fattat att det inte alls är skönt!

    Läkarna kunde inte svara på varför jag inte sluta läka - alla är olika, det slutar så småningom.

    Åhh, vad surt att det är en sån utb, som inte kommer med jämna mellanrum. Lite svårt att planera in då framförallt när man planerar att bli gravid!
    Oj vad tidigt du ändå ska börja jobba, bra att det bara är halvtid.
    Har inte haft några problem med FK när det gäller sjukskrivning, och jag var hemma från maj tom nu i början på december. 4 mån för sorg och 3 mån innan för foglossningen och operation av handen.
    Så tror inte alls att det ska vara ngr bekymmer för din del.
    Ja, bra och bra.. Men det bästa som gick känns det väl som. Både jag och maken känner oss i alla fall lite lättare av att fått diskutera allt med läkaren. Även om man egentligen inte fick så många svar. Nu vet vi i alla fall varför de gjorde som de gjorde.

    Ja, att navelsträngen skulle ramla ut verkar ju inte de heller räknat med. Dessutom var jag ju inte alls öppen dagen vi kom in. När jag öppnat mig måste en liten bit helt enkelt ramlat ut och så hjälpte det väl inte med att en hand också ramlade ut så den tryckte åt navelsträngen. Höjden av otur känns det som! När de upptäckte att hjärtat slutat hade jag öppnat mig 2cm...

    Jag har heller inte haft uvi tidigare, men det känns inte jättehemskt just nu. Mest lite obehagligt och lite kliande till och från...

    Ja, jag har funderat på det där med jobb, ibland känns det tidigt, samtidigt orkar jag inte gå hemma heller... Men min tanke är egentligen att åka bort de två första veckorna i januari och sedan börja jobba efter att varit hemma någon dag. Ska se hur man kan lösa det... Sedan tänkte jag gå på heltid först efter sportlovet, alltså i mars... Får se om det kan gå att få det så...
  • ALSI
    skiz skrev 2015-12-10 21:10:44 följande:
    Bra var väl lite fel uttryck av mig, men att det känns lite bättre iallafall. 
    Vi har ju inte fått ngr svar alls, utan bara "ni fick tragiskt nog en nitlott", så känns lite tufft när vi var inne på måndagen och önskade igångsättning men vart nekade, hon hade ju levt om fått vad vi bad om...

    Verkligen maximal otur med navelsträngen, känns så fel att man ska få ha sån otur när det rör ens barn! Sånt ska liksom inte få hända...
    Men aldrig hört talas om att det ens kan hända, kan inte vara många som råkar ut för det.

    Okej, skönt att det inte är så jobbigt - vet vänner som haft de och de kunde knappt sitta sa de.

    FK brukar bara vara glada över att man försöker komma tillbaka i arbetet så din planering känns bra i mina öron.

    Har ni hittat något lämpligt resemål ännnu?

    Kommer du träffa din chef på jobbet? Hur känns det att träffa chefen/åka till jobbet? 
    Jo, det måste kännas jobbigt för er. Vi har många "om", men det är inget om som verkligen är någon garanti känns det som. Även om han troligen levt nu om han fått komma ut i 29+6 eftersom han nu var så stor och frisk... För er känns det som det måste vara ännu mer påtagligt...

    Nej, man har ju hört om knutar på navelsträngen och att ha den runt halsen osv, men att det oftast inte är någon fara för att den är så elastisk, men något sådant här hade man ju inte minsta aning om skulle kunna hända... Som sagt, sådan otur ska man inte få ha!

    Det var bara precis på gränsen på utslaget på Stickan lät det som. Därför de ska göra en odling. Antar att det kan bli värre, jag har heller aldrig haft uvi så... Se om man får en ny antibiotikakur då... Suck! Men viktigt att få bort det då det ju inte är bra att ha om jag blir gravid!

    Jo, jag antar att FK vill att man kommer tillbaka. Det går nog bra, men känner att jag verkligen vill komma iväg en sväng innan. Vi har inte hittat någon resa än, men både jag och maken skulle tycka det var kul att komma till Thailand. Ingen av oss har varit så långt bort tidigare.

    Jag ska träffa min chef på stan för jag måste sätta betygen... Kändes bäst att bestämma att ses på stan, tror inte jag är redo för att komma till jobbet än. Men jag gillar att ha koll så det känns bra att få lite information också och kunna diskutera vårterminen... Då jag egentligen skulle vara hemma med en bebis...
  • ALSI
    skiz skrev 2015-12-11 07:11:14 följande:
    Ja man vill ju vara fullt frisk när man blir gravid för att det ska vara optimalt för det lila knytet att må bra! Hur känns det med avslaget, börjar det kännas som att det avtar?

    Thailand är underbart, tycker personligen om Phuket sidan bäst. Khao lak var vi 2014 helt underbart, sen nu i januari var vi i Krabi - inte en favorit för mig, för mkt stad och skitigt, stranden var inte fin alls, utan man var tvungen att ta en båt för att komma till fina stränder - men de stränder var helt otroliga! Nu ska vi till Karon Beach, de ligger på samma kust linje som Khao lak, med underbara stränder precis intill hotellen och även möjlighet för båtturer till underbara stränder och öar!
    Hoppas ni hittar en resa till Thailand, kanske kommer upp någon sista minuten.

    Förstår att du inte vill in till jobbet, tror jag inte orkade mig på först 2 månader, och då kom jag dit på kvällen när inga andra var där förutom ett par utvalda.
    Känner igen kontrollbehovet, likadant här Flört 
    Men kan kanske vara skönt att träffa chefen och få tänka på lite annat, lycka till!

    Träffade min "nya" BM igår också - usch tycker inte alls om henne... känns jobbigt. Men får trösta mig med att det inte blir spec många besök med henne då jag kommer gå hos spec BM  efter v. 22.
    Blir så besviken över att min BM som jag hade med dottern har precis slutat...
    Avtar gör ju avslaget, men det fortsätter att småskvätta titt som tätt *suck*. Känns som det lika gärna kan sluta om ett par dagar som om ett par veckor...

    Jag älskar ju egentligen Dubai, har bort där några månader, så jag funderar på att göra det enkelt och åka dit istället, men ligga ingen solstol i Thailand skulle ju vara skönt... Bra med lite tips där ifall vi skulle hitta något :) tack!

    Det gick bra att träffa chefen idag och skönt att få förklara lite. Hon och den verkliga rektorn har diskuterat hur de ska göra för att göra det bästa för mig när jag kommer tillbaka. Det är ju snällt, men de har tänkt att jag inte ska ha något ansvar för en klass etc och det känns lite sådär. Rektorn har själv går igenom jobbiga saker och hon vet att lite fortsätter gå upp och ned, så det är ju skönt att de tänker på mitt bästa, men samtidigt är det ju skönt att kunna gömma tankarna i något annat. Min chef vet dock att jag kan inte göra något halvdant, och jag gör gärna allt själv istället för att delegera och de är Jungell enkelt rädda att set blir för mycket för mig och det känns bra att de tänker på, men jag känner att det känns lite sisådär... Får väl se hur det känns när jag är tillbaka. Går säkert att förändra.

    Jag har tänkt att be om samma BM nästa gång, så jag hoppas hon finns kvar. Vi pratade inte så mycket igår om framtiden med läkaren utan ska göra det i mitten av januari, men gissar ju att jag också kommer gå på spec mödravård... Jobbigt när man inte känner att det klickar med BM. Jag gillade inte de två första jag hade vid de två första graviditeterna, men den jag hade nu kändes jättebra.
Svar på tråden Drömmer om ett syskon till vårt änglabarn. Någon mer?