Drömmer om ett syskon till vårt änglabarn. Någon mer?
Men va fasen! :( :( :(
Hur är det med maken nu??
Surt att ni inte ens kan få tillbaka pengarna så ni kan boka en ny resa... ibland känns det verkligen som att oturen aldrig slutar förfölja vissa :(
Men ni fick en natt på hotell iallafall, inte för att det kanske är ngn vidare tröst...
Sov knappt något inatt, så nu lämnar jag 2015 bakom mig. Ett år som alltid kommer kantas av sorg, en sorg som kommer följa mig hela livet, men jag försöker att se lite ljust på det. Jag blev trots allt mamma och vet vilket fint barn jag och maken kan skapa tillsammans. I nästan åtta månader fick jag äran att bära honom i min mage och känna hur han utvecklades. Jag fick också äran att föda fram honom och hålla honom på mitt bröst när han fortfarande var varm. Tyvärr tog han inte ett enda andetag och jag kommer aldrig mer i detta liv få hålla honom i min famn igen. Nu blickar vi fram emot ett 2016 där vi alla förhoppningsvis får våra efterlängtade syskon!
I övrigt hamnade all min sorg tillbaka på noll idag i och med att vi inte kom iväg på resan. Jag har återigen gråtit, gråtit och gråtit. Blev lite bättre efter en joggingtur, men det är jobbigt att halkat bakåt så mycket igen, men som min svärmor sa "du kommer ha med dig sorgen i resten av livet. Det kommer alltid finnas dagar då den kommer fram extra mycket". Eller typ så sa hon. Känner mig dum som gått och gråtit över en resa, men jag vet ju att det egentligen inte är resan i sig som jag gråter över, utan all denna orättvisa!
Gott nytt år!
Fina och väl tänkta tankar att ha kvar från 2015, sorgen kommer alltid att vara en del av oss alla, men som du säger - vi alla har fått äran och privilegiet att bära på underbara små perfekta barn, att bli föräldrar och få uppleva en förlossning och känna våra underbara barn gentemot våra bröst!
Livet är som sagt aldrig rättvist - men vad spelar det för roll när man är den som alltid får dra det korta strået..? Förstår verkligen att du föll tillbaka på noll efter att resan vart inställd.. är ju det enda lilla du har kunnat se fram emot den senaste tiden...
Hur känns det nu? Är ju några dagar sedan jag var inloggad... Hur har den restrerande jul/nyårs helgerna varit?
Var det inte nu i jan som du skulle tillbaka till läkaren för att göra den sista undersökningen av missfallsutredningen?
Gott Nytt till dig också - önskar verkligen att du kan få ngr ljusglimtar snart!
Jag har tagit mig uppåt lite igen. Har kommit igång med träningen ordentligt så jag iaf får endorfinkickar... Men idag åkte jag ner igen när jag fick bekräftat det jag trott. Att en kollega är gravid. Vi jobbar inte så nära oftast, men ändå, hon finns där och nu måste jag överleva att se hennes växande mage hela vårterminen! Allt känns bara så fruktansvärt orättvist. Alla får bebisar att mysa med och vi får gravar att besöka. Aldrig kommer man få ett svar på varför det ska vara så orättvist heller... Du kommer iaf snart ha både och...
I mitten av jan ska vi dit, men jag vet inte om jag kommer göra undersökningen. Jag vill få den avklarad, men är cykeln som den ska så kommer jag då vara mellan ÄL och BIM. Så jag vill ju inte göra något som riskerar att det inte fäster. Jag vill så gärna att det går vägen redan den här månaden! Det känns som det enda som just nu får mig att komma igenom allt detta... Dessutom har jag ju haft en "lyckad" graviditet nu, så det borde ju inte vara något konstigt med livmodern. Jag får se vad läkaren säger... Förhoppningsvis är provet från min moderkaka klart då så vi får det iaf och se om de kan hittat någon orsak till min vattenavgång...
Tack! Jag hoppas verkligen 2016 blir ett positivt år! Vi behöver verkligen det!