Blev visst lite konstigt språkligt när mobilen vill skriva annat än vad jag vill :P läsbart hoppas jag iaf..
BM på förlossningen sa föresten också att vi själva får välja om hon inte ska vara med nästa gång, att vi skulle tycka det var jobbigt, men både jag och maken känner att det vore skönt att få ett lyckligt slut med henne. Kändes som hon faktiskt brydde sig...
Vad härligt att ha bott en sväng utomlands, har haft en liten sån tanken i mina yngre dar men man är på tok för feg för att lämna allt här hemma och lite väl bekväm ;) samt att jag är usel på språk *hehehe*
Får fortfarande den känslan, att nu är man "änglaföräldrar", jag har begravt mitt barn - den känslan blir överväldigad varje gång den kommer. Måste bita mig i läppen för att tårarna inte ska börja rinna. Man har läst om, sett det på tv, sett barngravar och tänkt varje gång - hur FAN överlever man något sånt!? Och nu står man där själv....
Ca 1 månad innan jag var beräknad fick jag reda på att en gammal vän (har ingen kontakt idag, inte haft på många år), förlorade sin 7 månaders i plötslig spädbarnsdöd... kunde inte fatta att ngt sånt kunde hända, fick så ont i hjärtat för henne och hennes familj och frågade mig hela tiden - hur fasen ska de överleva det hela? Men så tog det bara någon månad så var man i samma situation själv..
Jag kommer få göra UL mellan kub och rutin UL. Ska bokas ett mellan v.15-17 beroende på när jag gör kub och så. Har sagt att jag måste ha ett innan jag åker till Thailand. Men utöver UL så är det inte så många mer koller, de har ju tagit många prover på mig redan och de alla verkar bra eftersom ingen på spec MVC hört av sig. Kommer väl ta lite nya prover i januari hos min BM men sen händer det inte så mkt innan jag kommer till v. 22.
Tror ju att rektorn har rätt där, inte tänka för mkt på att bli gravid för det kan skapa en inre stress som kan "stoppa" det hela, men är ju fruktansvärt svårt att inte tänka på det hela tiden! Tom när jag var helt säker på att jag inte hade ÄL så kunde jag inte sluta tänka på en bäbis och få känna känslan av att vara gravid igen.
Skönt att du har en sån stöttande man, har också haft turen att hitta ett guldkorn till karl. Utan honom hade jag aldrig klarat mig igenom det här, har verkligen märkt nu hur mycket kärlek jag har till min make och att det finns absolut inget här i världen som kommer kunna ersätta honom och allt han göra för mig.
Hoppas ni har möjlighet att ha den BM vid nästa förlossning, så ni får "sluta cirkeln" så att säga. Önskar att jag kände samma med de BM jag hade under FL. Men tror att jag var lite för "borta" att jag inte riktigt registrerade allt som föregicks runt omkring, finns dock 2 sköterskor som jag verkligen vill träffa igen, men vet inte alls vad dom heter - deras namn står inte i journalen heller tror jag...
Ja, hoppas verkligen på sjukgymnasten - sist prata de om akupunktur, har aldrig trott på sånt men nu är man villig att testa det mesta ;)
Älskar värmen också! Trivs inte alls nu när det var -8 när jag klev upp imorse *brrr* vill ha värme och sol året runt!
Förstår vad du menar med oron, jag oroade mig inte så mkt i graviditeten, var nojig fram till efter kub - sen slappnade jag av på något sätt, för kände att nu var vi i "den säkra perioden" och efter v.30 kände jag i princip ingen oro alls. Men du har ju en liten jobbigare historik än jag så försåtligt att du hade mkt oro..
Men får känslan av att jag kommer vara väldigt orolig i denna grav, men vill bara njuta - passa på att njuta av all den tid jag får med de lilla för man vet aldrig när det är försent. Hoppas verkligen att jag kommer känna mer så än att bara gå och vara nojig tills v. 37-38...
Kommer gå in i v. 18 precis när vi åker till Thailand, så förhoppningsvis har man sett allt man vill/behöver se på UL vi gör veckan vi åker, men då är jag ju i v17 bara så kan inte hoppas för mkt...
När man verkligen vill något så fruktansvärt mkt så är det väldigt svårt att släppa tankarna kring det, sen ligger de där undermedvetet och poppar upp när man minst anar det!
Jag fick ju egentligen bara 1 ordentlig mens, den första mensen var väldigt underlig, så den andra klassar jag som den första ordentliga. Och minns verkligen besvikelsen när den mensen kom, visst var det inte en chock men innerst inne hade man ju hoppats. Men efter den kände jag att jag ska ställa mig in varje månad på att mensen ska komma, vet inte om det är enklare eller inte att intala sig själv det. När mensen nr 2 inte kom dag 1 tänkte jag mest att den måste vara försenad då den inte fått "in sin rytm" ännu. Tog gravtest 2 dagar efter beräknad bara för att jag själv skulle utesluta graviditet, och tänkte om jag bara får se det negativt gravtestet så kommer mensen komma!
Så ändå när man är helt säker på att man inte kan bli gravid (pga ÄL testerna som jag tog) så finns ju alltid hoppet och önskan där inne...
Önskar verkligen att det går väldigt fort för er att bli gravida, vet inte om det är bättre för psyket om man frågar ngn utbildad men jag känner att efter jag vart gravid har jag börjat se hopp om framtiden igen på ett helt annat sätt och känner glädje kring livet på en annan nivå..
Jag har läst några bitar här och var, har inte läst hela. Vill men känns väldigt jobbigt att göra det...
Fick inga vettiga svar hos sjukgymnasten, han ville enbart sätta mig på TENS (el stöttar som smärtlindring) men känner inte att det är rätt sätt för mig - och det kände inte han heller. Utan han mena på att det bästa för mig är att undvika det som gör att jag får ont och med det mena han att jag skulle ta en sjukskrivning redan nu från jobbet, men känner verkligen inte att det är aktuellt!
Men ska prata lite med min chef och se om jag kan jobba hemifrån varje onsdag - för då får jag 1 dags vila och det kan nog underlätta en hel del.
Vad jobbigt... vi vart inbjudan till det på alla helgons dag av sjukhusprästen, men då verken jag eller min man är religiösa kändes det inte rätt att gå dit samt att vi kände att vi inte klarade av det, var redan för jobbigt med begravningen...
Önskat att jag hade några råd att ge er inför begravningen men det finns verkligen inga att ge inför en sån här begravning....
Vi hade en spec låt som vi spelad för våran dotter på sjukhuset, vi hade även en namngivelseceremoni på sjukhuset där vi spelade låten och den låten var även med på begravningen. Så om ni har en spec låt för honom kanske ni ska låta den spelas på begravningen om det känns rätt för er.
Har ni kommit farm till vilka ni vill ha med på fredag?
Ja det är det verkligen, sen att kuben är bara en vecka kvar till - känns som att det gått väldigt fort denna gång!
Nu vet jag inte alls vad som händer med BM, igår lät allt så bra och jag skulle träffa min nya på en annan klinik i januari, så jag ringde och avskrev mig från min första klinik, men då sa dom att jag måste be den nya kliniken att skicka remiss för kub och rul så sjukhuset vet vart de ska skicka provsvaren. Så ringde min nya klinik i dag och förklarade detta, då får jag till svar att jag inte är välkommen hos dom förrän v. 20 tidigast eftersom min första klinik har fått pengar för att jag är inskriven hos dom, fast jag har ju avskrivit mig så de pengar som den kliniken fått borde ju rent logiskt skickas tillbaka men inte enligt henne. Så raka motsatsen än det svar jag fick igår. Så just nu är jag inte ansluten till någon klinik alls.... väntar på att min första klinik ska ringa upp mig så de kan reda ut det hela eller så får jag försöka se om jag kan få en annan BM på den första kliniken.... förstår inte alls varför det ska vara så jävla problematiskt hela tiden!
Okej, men det är ju bra att alla får ett UL och kub om de vill! Finns ngr privat som gör NIPT för samma summa... men om vi får dåliga odds på kub så kommer vi bekosta NIPT istället för att göra fostervattenprov eller så - då det kan vara skadligt för fostret att göra ett fostervatten prov.
Tror att det kommer mkt vid första mensen för att kroppen ska får "rensa" ordentligt, men sen var min mens nästan som vanligt efter den allra första, tog dock lite längre tid mellan dom än vanligt.
Hemskt det låter, två år och fortfarande inte fått ngn bäbis i livet... kan verkligen inte tänka mig allt ni fått genomlida innan förlusten av er son :(
Jag och min make kom fram till det att om vi överlever det här då finns det fasiken inget som kommer kunna ta död på oss, och blir väl lite som du säger - när man får vara med om såna här hemskheter och allt ni fått uppleva under de senaste två åren så blir det att man växer mer samman och kommer närmare varandra på en helt annan nivå än man trodde var möjlig...
Man har ju verkligen fått uppleva det mest underbara som finns - att skapa ett barn, skapa en underbar liten människa som är resultat av varandras kärlek, ett mirakel - och sen få uppleva det hemskaste som går att vara med om - förlora sitt underbara mirakel, sörja sitt barn... Den underbaraste lyckan och den hemskaste sorgen gör ju verkligen att man har en helt annan relation till sin partner och uppskattar de små små sakerna här i livet på ett helt annat sätt och man inser att det finns inget som man kan ta för givet...
Jo, foglossningen är rätt illa - är som sagt nästan värre nu än det var när jag vart sjukskriven i våras pga foglossning. Känns som ett svärd som körs rakt igenom svanskotan så fort man rör sig, sitter, står, ligger mm sen sitter det i ca 15-30 sek efter man ställt sig/satt sig ner/ eller när man byter ställning ståendes eller sittandes mm. Så är bara att bita ihop, måste som sagt jobba då jag känner att det är bra för mitt psyke framförallt, kommer inte klara att enbart vara hemma ända fram tills det är dags...
Men är som sagt en fördel att jag jobbar på kontor, har ju alla möjliga hjälpmedel som höj/sänk bord, stolar, mattor mm. Sen att jag inte behöver lyfta tungt och böja mig i onödan så är ju mkt det som gör att jag känner att jag kan jobba fortfarande.
Är bra att du har så pass positiva tankar det går att ha inför fredag, kommer ni har gravsättning samma dag?
Min fösta BM ringde idag och skrev in mig igen hos dom - känns bättre att gå hos henne än att inte få gå någonstans alls, så just nu har det ju löst sig iallafall. Men min BM sa att hon tyckte vi skulle göra en anmälan då man som vårdgivare inte får neka någon att komma oavsett vecka eller anledning. Får se om jag orkar med det också...
Det lilla jag läst om NIPT är att det ska vara bättre än fostervattenprov, är inte alls insatt i det där med trisomierna och downs och så... räknade med att allt såg bra ut med min dotter, som det gjorde fick det högsta talet man kan få, och känner lite så även denna gång. Om det skulle visa ngt så kommer jag läsa på ordentligt då, känns jobbigt att börja oroa sig redan nu för ngt som troligtvis aldrig blir verklighet.. men självfallet finns ju tankarna där...
Nää, det kommer inte bli bättre under grav, endast värre... så frågan är inte om jag blir sjukskriven utan frågan är när - kommer jag orka hela februari ut kommer jag vara väldigt stolt över mig själv!
För nu är det mkt ledighet med jul och nyår, och ngr dagar i första veckan i januari, men sen är det 3 hela veckor innan jag åker på semester i två veckor.. Så hoppas jag kan bita ihop de 3 veckorna och sen jobba de två sista i feb innan det kanske blir en 50% sjukskrivning eller ngt sånt, känns som en liten önskedröm just nu dessvärre...
Skönt att du fått komma ut och träffa lite folk, och tänka på annat för en stund. Även få prata om det hemska som hänt med andra än din närmaste familj, kan vara skön omväxling ibland...
Hur går det för din man? Har han börjat träffa vänner/kollegor och så?
Ta hand om er imorgon ALSI, hoppas det blir som ni tänkt er..
Skickar tankar till er och eran son.
Kram
Ja det här med anmälningar vet jag inte om jag orkar med, får se.. men som BM sa är bra att ngn gör en anmälan så dom får ögonen på sig så ingen annan behöver bli drabbad.
Känns otippat nu att klara feb ut, men som sagt vi håller tummarna :)
Känns bra att vara på jobbet, de flesta har börjat vänja sig vid att jag är tillbaka så behöver inte stötta på så många blickar och sorgsna miner lika ofta - det är väldigt skönt. Sen är det skönt att fått komma in i vardagen lite och har lite att göra på dagarna, visserligen går det fort att längta till ledigheten också ;)
Vilken jobbig känsla det måste vara att veta att det skulle egentligen gjort din sista dag nu och sen vart julledig... måste vara jobbigt att passera alla de planerade datumen med vetskapen att det skulle inte vara som det är just nu...
Min make ville inte alls gå till jobbet, han hade jättesvårt att kliva ur bilen och gå in, men efter han gjort det så sa han att det var väldigt skönt! Få tänka på annat och känna att han har ngt att tillföra, så tror att det kan vara bra för din make att börja jobba, ska han börja heltid? Min man gjorde mest halvdagar första veckan.