Drömmer om ett syskon till vårt änglabarn. Någon mer?
skiz skrev 2015-12-23 16:45:11 följande:
Man känner sig alltid lite mer "säker" efter kub... Det är bara mina föräldrar som fått reda på det innan, men det har mkt med att göra att jag och min mamma pratar dagligen och är "bästa vänner" men alla andra får först reda på det efter kub. Förstår verkligen er att kub är ett riktigt delmål för er då ni råkat ut för missfall :(
Jag hoppas verkligen att denna parvel är lika livlig som sin storasyster var - kommer vara väldigt nojig annars.. blir som en lite trygghet att känna den lilla fara runt där inne!
Tycker mig redan börja känna av ngt där inne, inte mkt men ngt lite ibland fast det är på tok för tidigt!!! Så tror att det är tarmarna som rör sig lite konstigt ibland som gör att jag får en underlig känsla ;)
Men funkade det att dricka kallt/varmt, äta söt surt eller ngt sånt för att få igång honom? Vet att de gånger hon var extremt lugn i magen vart man livrädd men brukade funka om jag drack varmt te eller åt ananas eller ngt sött, då brukade hon börja fara omkring. Men var ett par gånger det inte funkade och då åkte man in till sjukan med paniken i halsen sen visade det sig hela tiden att hon började böka när vi väl kom in på sjukan eller så låg hon med ryggen utåt så hon låg och sparka in mot min rygg och då kände jag inget - så sista gången vi åkte in var vi säkra på att hon vänt sig och att det var därför vi inte känt henne - men det var ju då mardrömmen vart verklighet...
Kanske kan vara skönt med ngt som ni "känner till" och få en resa för en vettig peng, men är alltid kul med lite nya kulturer och ni kanske behöver ngt nytt nu mitt i alla tråkigheter, för att våga/tillåta/tvinga er att slappna av och upptäcka nya saker som leder till glädje och skapandet av nya minnen, för man måste försöka tillåta sig själv att njuta och unna sig saker och skratta och ha roligt ihop igen - hoppas du förstår hur jag menar, lite svårt att få till det med texten ibland...
Huvudsaken att du försöker, är det som är det viktigaste. Men vissa mår ju faktiskt bättre när de får tänka på andra - men man får ju absolut inte glömma bort sig själv, framförallt inte i en sån här situation...
Jo, jag längtade ju så efter att få känna honom. Tänkte ju att då kommer jag känna mig trygg, men så blev det en jättelugnt bebis istället som gjorde oss ännu mer oroliga... Undrar om han hade varit lika lugn här ute eller om han hade kompenserat för det...
Jo, jag tyckte det var svårt att vara säker på vad som var bebis och vad som var tarmar. Vår son kändes även i slutet mest längst ner, och nu kan jag fortfarande känna lite liknande ibland så då undrar man ju om det någon gång istället var tarmarna... Han sparkade inte alls mycket utan jag kände framförallt att han sträckte på sig och tryckte ut sin rumpa i sidan av magen. Oj vad jag saknar att känna den där rumpan! Efter förlossningen var det lång tid jag kom på mig med att jag hade handen i sidan där rumpan brukade vara... På slutet kände jag även huvudet på motsatt sida...
Jag provade att dricka kall söt saft, och någon gång hjälpte det, någon gång hjälpte det också att trycka lite på magen, men det var sällan... Hoppas som sagt på en betydligt mer livligare nästa gång!
Kan tänka mig er oro sista gången, men antar att ni också hade lite samma känsla att få samma svar som de tidigare gångerna? Att hon bara hade ryggen utåt. :( så hemskt! Det är något jag har tänkt på det där, att det känns inte som det hjälper med massa kontroller. Vår son dog ju tom när jag var inlagd, att mycket kan hända på en sådan kort stund även fast allt verkat jättebra bara kort innan! Det innebär ju att fler kontroller behöver ju inte hjälpa, men jag kommer ju tacksamt ta emot dem för att iaf lugna oss för stunden!
Jo, jag förstår vad du menar. Det vore skönt med bara sol och slappa för att rå om varandra, samtidigt kanske det vore bättre att åka till någonstans där det finns mer att se och uppleva just för att få tänka på något annat och som du säger skapa nya minnen tillsammans. Vi får se, har fortfarande inte hittat något så just nu vet jag inte om vi kommer iväg alls...