Fel att vilja "slippa" bonusdotter efter FL

Gissningsvis är de flesta mammor, antingen sådana som aldrig levt ihop med andras barn och därför VET hur det är och framförallt hur det SKA va, och det skrämmer skiten ur dem att vid en ev separation så kan deras älskling tvingas leva deltid med någon som faktiskt inte älskar hen och heller inte sätter hen varken framför sig själv och definitivt inte före sina egna barn.

Eller så kan det va sk biomammor som anser att deras barn ska gå först hos pappan, och då gärna före både hans fru och gemensamma barn. 

Jag har då inte fått uppattningen om att hon skulle vara en dålig bonusmamma, tvärt om så verkar hon ställa upp mycket för den här tjejen, och för hennes mamma. :)

Därför tycker jag att några ensamma dagar i början inte är för mycket begärt, sen är ju tjejen hemma igen när allt det nya har lugnat ner sig och de har ro att inkludera henne massor. Det har de säker inte de första dagarna och bonusen kanske bara hade känt sig utanför och ledsen.

Annars så kan de ju mötas på halva vägen, en vecka ensamma.

Vad spelar det för roll om det är helsyskon eller halvsyskon? För barnen borde det vara syskon som syskon, det är vuxna som skapar skillnaden genom att markera den och flytta omkring dem mellan olika hem.

Och nej, jag tror inte att det hade varit helt okej för de flesta att ordna barnvakt för helsyskonen, för de flesta föräldrar tycker att tio dagar är alldeles för lång tid för att vara ifrån ett litet barn, om de inte vet att barnet är med sin andra förälder. Absolut timmar dagtid, men inte tio dygn eller mer i sträck.

Klart det inte är syskon som syskon, halva deras släkt och deras grundförutsättningar är totalt olika varann.

Ja faktum är att du har rätt. Väldigt många som levt med andras barn skulle aldrig i helvetet göra om det igen. Själv skulle jag aldrig någonsin flytta ihop med en man som hade hemmavarande barn igen, och innan mina egna barn flyttat hemifrån skulle jag inte välja att bli sambo alls. 

Jag hoppas att min syster ställer upp om/när det är dags för en till. Vem fasen orkar fokusera på en nyfödd, matlagning, sömn och rutiner, hund och så ett till barn som behöver uppmärksamhet och kärlek? Bättre att låna ut hund och barn till moster eller andra närstående ett tag tills man hittat tillbaka till vardagen. Varken barnet eller hunden blir traumatiserade av det..

Håller med!

Vi väntar vårt första gemensamma barn, mina tidigare barns syskon! De har lika stor rätt att vara inkluderade i den nya familjemedlemmens ankomst. Däremot hoppas jag att barnet vill komma en vecka när de är hos sin pappa, för det är mer praktiskt och vi då inte behöver åka och lämna dem medan vi ska in på förlossningen. Men så snart vi är hemma igen så vill jag ha hem barnen, så de redan från start känner att vi alla är en familj. Så otroligt viktigt och min sambo skulle aldrig komma på tanken att barnen inte skulle vara inkluderade i detta. Om han skulle ha minsta sådan tanke så har han iaf haft den goda smaken att alltid hålla det för sig själv isf. Men jag tror inte han är sån. Han vill alltid att vi planerar de roligaste semesterplanerna när vi har barnen, vill inkludera dem och vi har gemensamt ekonomiskt ansvar för hela familjen, dem inkluderade. Min största fasa är att barnen nånsin ska känna att de är utanför eller inte rättvist behandlade. Jag skaffade dem för att jag älskar dem och vill deras bästa, sen funkade det inte med deras pappa. Men det ska de inte få lida för! De har även fått bonusfarföräldrar som inkluderar dem som sina egna barnbarn, känns fantastiskt. Jag hoppas att du ändrar ditt tänk TS...man kan njuta av sin lilla ändå! Och pappan får ju såklart ta det mesta med stora barnet så du kan vila dig efter förlossningen. Så kommer min sambo göra, trots att han inte är bio-pappa. För att han är en fantastisk extra-pappa. Han hjälper dem med läxor, bad, hämta, lämna, nattning osv om jag är iväg. Sådant jag ser som självklart i förlängningen när alla är trygga med varandra om man ingår ett förhållande med någon som har barn sedan innan, det får man banne mig ta på sig. Annars kan man välja någon utan barn om det är så jobbigt att se till vad ett litet barn behöver och mår bra av!

Du hoppas alltså att din syster ställer upp att passa dina ungar i 10 dagar när det är dax för nästa???

Ett pytterlitet råd vore att du kanske inte skulle skaffa fler barn då om det är så jobbigt för dig...

Alltså.. Vissa människor är ju helt otroliga. Du bland annat. Mitt råd till dig är att ta ett djupt andetag och försök tänk utanför ramen. Den enda som tycks bli/vara traumatiserad av att lämna ifrån sig barn/en är ju du. Barn reagerar på hur en vuxen bemöter situationen. Jag är helt övertygad om att mitt barn inte kommer bli ärrad för livet pga moster satt barnvakt. Under några dagar. Vi pratar inte om månader eller år. Det vore ju oansvarigt!