Fel att vilja "slippa" bonusdotter efter FL

Håller fullständigt med här. Det är väldigt synd att kvinnor ska vara så hatiska och okänsliga mot andra kvinnor. Herregud!! Jag tror inte att en 5-åring tar skada för livet av att vara hemma med sin mamma ett par dagar längre. Var är er medkänsla och empati människor? 

Jag förstår till fullo att du vill ha  lugn och ro och landa den första tiden efter en förlossning. Och funkar inte 10 dagar med biomamman så kanske det räcker med en vecka? Och storastyster kan ju komma och hälsa på och träffa bebisen. Som bonusmamma verkar man inte har några som helst rättigheter, bara skyldigheter. Varför är det så? Man är ju inte styvmodern från helvetet för att man har några egna önskningar.

Vill pappan vara utan sitt äldre barn då? Det hade inte jag velat om jag varit honom. 

Då antar jag att det inte blir några fler barn för dig TS?

Förutom att jag tycker att det är fel och går emot varje fiber i min kropp så tycker jag att du ska tänka till några varv.

Jag är förskollärare och har mött på många barn som har fått syskon och jag kan säga att nästan uteslutande så i dom fall där syskonen fått vara hemma och känna sig delaktiga och inte ersatta så har syskonrivaliteten varit helt okej. Men i dom fall där syskonet lämnas hela dagar så blir det oftast en riktig syskonrivalitet och tio gånger jobbigare än vad det hade behövt bli. Och då kan du gissa hur ni kan få det med ett barn som är van att bara mest hos pappa men plötsligt inte får komma på två veckor.

Min rekommendation är att gör tvärtom, ha flickan 4 dagar i sträck, sen hos mamma 4 dagar. Se till att hon blir delaktig, se till att pappan tar promenader med båda två så att du får vila. Ta tillvara dom här första två veckor till att skapa ett band mellan er som familj, för hur du än vänder på det så är ni alla en familj.

Jag förstår dig Ts. Jag ville samma sak, men jag fick "ge med mig" i två dagar å sen hade styvbarnbarnens mamma barnen i 1,5 vecka medan vi åkte iväg till mina föräldrar. Det tyckte jag var otroligt skönt att kunna vila upp mig efter en jobbig förlossning..

Nu med andra barnet ver jag inte hur jag tänker.. Men det blir nog till att åka till mina föräldrar igen å ha med vårt gemensamma, så mormor å morfar får vara med den stora oxå..

Ja, jag väljer bort mina styvbarn å det är inget jag skäms över. Jag behöver inte älska dom eller ha med dom till min familj. Dom har en mamma redan (som jag får höra dagligen). Jag är aldrig otrevlig mot dom. Men dom är inte mina barn och som är inte prio för mig.

Din man/sambo - vad säger han om detta? Lägger han sig platt för dig och prioriterar ned sina barn? Det är riktigt illa av honom och minst lika illa att du kräver det av honom.

Jag kan inte låta bli att känna medlidande med detta stackars lilla barn. Hon valde inte att mamma och pappa skulle separera men hamnade likväl emellan och har tvingats acceptera situationen. Och sedan tvingades hon anpassa sig till att båda föräldrar hittade nya partners. 
Och inte nog med det så ska hon ny behöva känna sig oönskad i inte mindre än TVÅ familjer, där båda familjerna lämnar bort henne så fort någon ny familjemedlem dyker upp. Hör du inte själv hur vansinnigt det här är? 

Du använder den andra mammans beteende som en ursäkt för att själv få skuffa undan detta lilla barn. Skäms på dig och börja jobba med din egen attityd och din egen svartsjuka.
 

Han bestämmer själv hur han vill göra eller inte. Inget jag bestämmer..

Hur han å sitt x bestämmer hur dom gör med sina barn, är inget jag lägger mig i.

Nu fick jag iof barn när det var semester och dom det var mammans tur att ha barnen. Därför fick vi låna dom två dagar innan dom åkte iväg på semester.

När mamman fick barn för några årsen var det inte under semestern och ja, vi hade barnen i några veckor (läs 7v). Dom fick enbart komma dit under lördagar i några timmar, men sen skulle dom tillbad hit.

Som förstagångsföderska tycker jag att få lugn och ro är a&o. Du har ingen aning om vad som väntar, andra gånger har du mer kött på benen..

När min sladdis föddes sa jag ifrån att jag inte orkade med hans tre barn sedan innan. Nu var de lite äldre än ts styvbarn men ändå.
Det enda barn som var hemma var min son, han var i övre tonåren och alltså inget småbarn.

Jag förstår ts till 100% och det är inte synd om ungen som får vara hos sin mamma.

Bra sagt!