Fel att vilja "slippa" bonusdotter efter FL

Jag hade inte skickat iväg henne under tiden. Jag och min sambo har nu däremot ett gemensamt och väntar andra nu, men jag skulle ju aldrig skicka iväg min dotter för att få lugn och ro. Jag hade däremot aldrig skickat iväg en bonus heller om jag haft, de blir ju en del av familjen samtidigt som du valde att leva med din man.

Ytterligare en tråd där ,am får bekräftat att det är idioti att försöka tussa ihop två familjer

Tycker en intressant fråga ställdes tidigare i tråden, om du tänker dig att du hade ett barn sedan tidigare och detta var din mans första barn, skulle du då skicka iväg ditt barn i två veckor (de 10 dagarna är arbetsdagar) för att din man ville det?

Du har valt att skaffa barn med en man som redan har barn. Då tycker jag det barnet ska få vara inkluderat, speciellt om hennes mamma är så instabil som det låter. De är ändå syskon. Hon är ett litet barn som kan känna sig bortvald. Du är vuxen. Skaffa er avlastning på annat sätt om du är rädd för att bli skör.

Jag förstår din tankegång och skulle antagligen tänkt likadant om jag inte hade några egna barn sen tidigare. Men som tvåbarnsmorsa: Jag tycker inte det är nån skillnad jämfört med att få barn när det finns helsyskon. Skulle man ha lämnat bort syskonet i 10 dagar i samband med förlossningen? Troligtvis inte. Däremot kommer pappan ta ett större ansvar för syskonet medan du sköter bebis. Det blir kompromisser på ett helt annat sätt när man har fler barn än ett. Bonusbarn eller ej. Lika bra att vänja sig vid det direkt tänker jag. Nu är det non-stop intensivt arbete som gäller i några år framåt. Men mycket kul också! Inte minst för att syskonen har glädje av varann - något som kanske rotas redan första 10 dagarna, vem vet?

Oj, här resonerar vi tvärtom. Vi har kämpat för att få biomamman att gå med på att sambons två barn ska få vara här hos oss med bebisen när vi kommer hem från BB så att dom ska få träffa sitt syskon och inte känna sig utanför och att vi ska direkt få bonda med varandra som den nya familjen vi kommer bli. Men biomamman vägrar rucka på sin vecka.. trots att barnen också vill vara här. För mig var det inte ens ett alternativ att byta bort dem, vi ska ju allihop vara en familj. Hade ju inte vart annorlunda om barnen var mina bio allihop. Det är också mitt första barn men nej kan faktiskt inte någonstans känna att det skulle vara okej att säga till barnen att de inte är välkomna hit för att jag vill vara ifred med deras pappa och syskon. Jag har ju valt denna man och hans barn.

Ni verkar ta för givet att bebisen föds samma dag som bonusen åker till mamman. Har bonusen otur så föds bebisen sista dagen innan hon ska åka tillbaka till pappan och blir därmed utan sin pappa i 17 dagar. Låter det ok? Speciellt när du beskriver att pappan är den trygga pålitliga föräldern för flickan.

Sen brukar det vara viktigt för föräldrar att inte skapa avundsjuka hos äldre syskon. Oftast genom att ge storasyskonet extra uppmärksamhet och tid, ni vill göra tvärtom. Är det värt 10-17 dagar att skapa förutsättningarna för osämja mellan syskonen?

Rent biologiskt är det en onaturlig situation. Att redan ha ett barn fast man ska bli mamma för första gången. Men det ingår liksom i bonusfamiljskonceptet. Du har valt det livet. Det kommer alltid finnas ett extra barn att ta hänsyn till och 10 dagar är en väldigt lång tid att begära att barnet inte ska var hemma. Några dagar absolut men inte 10.

Det finns väl inget rätt eller fel i den här frågan, men i familjer med "helsyskon" är det ju aldrig aktuellt att fokusera helt på bebisen eftersom ett eller flera större syskon redan finns där. Jag kan förstå om det känns orättvist när man själv får sitt första barn, att det faktiskt inte är partnerns första barn. Det betyder inte att man har rätt att "slippa" sitt bonusbarn.