• Anonym (Förtvivlad)

    Vad är rimligt att förvänta sig av 21-årig bonusdotter med ångest och add?

    Vi har ett problem vi inte vet hur vi ska lösa eller hantera.

    Jag och min särbo har varit tillsammans i drygt 2,5 år och förlovade i drygt 1 år. Jag har 3 tonårstjejer, varav en med autism, add och OCD. Han har en dotter på 21 år med add och ångest. Stora problemet just nu är hans dotters ångest, eller egentligen är det inte ångesten i sig, utan oviljan att göra något åt det.

    Det problem vi har är att under dessa dryga 2,5 åren så har vi tre inte kunnat sova samtidigt hos min särbo en enda gång, pga att hon inte klarar av att sova själv i ett rum (såvida hon inte haft en kompis el pojkvän hos sig samtidigt).

    Tyvärr har detta problemet bara blivit värre och värre. Från början kunde jag vara hos dem på kvällen, då var det bara sovandet som inte fungerade. Men nu så åker hon direkt om jag kommer när hon är där. Hon vägrar åka till honom om han inte kan garantera att de är helt själva. Problemet är tydligen, enligt henne, inte enbart riktat mot mig, utan det är mot alla. När hon är hos sin pappa så ska hon ha honom för sig själv till 100%. Tyvärr så känns det ju lika illa för mig iaf, även om hon säger att det inte är mig som person hon har nåt emot.

    I början var det mest jag som blev ledsen och åkte hem. Jag är inte den där personen som blir arg och gapar och skriker åt andra, utan vänder det inåt och blir fruktansvärt ledsen istället. Dessutom så vet jag att det inte fungerar speciellt bra på neurotypiska individer, och än mindre fungerar det på nån med add och ångest.

    Till saken hör att min särbo jobbar natt och varannan helg är han långledig och varannan helg är han bara ledig varannan fredag. Under vårt första år tillsammans så var hans dotter hos honom hela långhelgen och ibland även fredag på jobbhelgen. Varje möjlig natt som han var ledig så var hon hos honom och jag fick ta de eventuella nätter som hon inte ville vara där. Så jag förde lite statistik? minns inte de exakta siffrorna, men under ett antal månader så hade hon varit hos honom runt 55 nätter och jag 2-3 st. Detta gjorde ju mig lite irriterad? Jag kände att jag ville inte vara ivägen, å vad hade jag för rätt att ställa krav på honom osv. Han skulle ju alltid välja sin dotter i första hand. Så jag teg och led.

    Nu så har det vänt, men inte för att jag krävt det, utan för att vi gjort några försök att jag bara varit där en stund på kvällen utan att sova över, men varje gång har det slutat likadant. Antingen har jag blivit så ledsen över hennes beteende mot mig att jag åkt hem med tårarna rinnandes, eller så har hon blivit skitsur och dragit bara för att hon inte fick vara helt själv med pappa.

    Min gissning är att de bestämt att hon ska vara hos honom varje söndag för att hon ska komma undan risken att jag kommer dit samtidigt. Nu känns det som att det är mitt fel att de träffas så sällan. Men jag har aldrig krävt att få ha honom för mig själv! ? vilket hon gör? Jag tycker inte att han ska behöva välja, utan vi ska kunna vara där samtidigt.

    Eftersom jag anser att det är ohållbart att ha en sån situation så jag jag tjatat på min särbo att försöka prata med henne om problemet. Men hon flyr hela tiden undan. När hon är i affekt på kvällar/nätter så GÅR det inte att prata med henne och på dagtid så VILL hon inte prata om problemet.

    Vi fick då rådet att skriva till henne, från hennes pappas håll, vad han/vi känner och hur det påverkar oss. För att på så vis kunna nå fram till henne utan att hon behöver känna sig pressad att svara. Nu var hon hos en psykolog idag som tyckte att hon inte skulle träffa honom på ett bra tag eftersom hon tydligen ansåg att det var utpressning.

    Jag förstår inte hur det kan vara utpressning att berätta hur man känner och hur man påverkas av en persons beteende.

    Hon är ju 21 år, men i vissa avseenden inte mer än 14 (-30% pga add).

    Hennes mamma har en ny karl sen många år som dottern hatar. Men varför får hennes mamma ha ett förhållande, men inte hennes pappa? Varför kräver hon inte att han ska åka hemifrån så att hon får hans mamma för sig själv 100%? Men hennes pappa ska inte kunna ha nån hos sig? Vi har frågat många gånger om det och alltid fått samma svar. ?Det är inte samma sak??. Jag tolkar ju det som att eftersom de bor ihop så går det inte att kasta ut honom som hon kan göra med mig som inte bor där. Det känns som att hon anser att jag har ingen som helst rätt att vara där, och skulle jag råka vara där så blir hon sur och vägrar komma.

    Jag har som sagt inget problem med att hon har problem med ångest på kvällarna, utan mitt problem är att hon hela tiden flyr problemet och att det bara blivit värre och värre.

    Nån som har nåt råd om hur vi ska hantera situationen?

    Ibland tänker jag att det vore bäst för alla om vi inte träffades längre, utan att hon fick ha pappa för sig själv 100%.

    Men jag älskar ju hennes pappa, han betyder otroligt mycket för mig efter allt som jag gått igenom, och det här är det ENDA hotet mot vår relation. Jag vill inte att det ska få förstöra vårt förhållande, men hittar vi inte nån lösning så...

  • Svar på tråden Vad är rimligt att förvänta sig av 21-årig bonusdotter med ångest och add?
  • Anonym (Sluta vissla efter hennes pipa)

    Varje gång ni ger upp och du åker hem eller inte kommer dit ger ni henne övertaget. Besluta er för att köra enligt era regler och låt henne bli arg. Ni måste bli konsekventa och visa henne att hon inte beslutar om hur ni ska leva. Vad jag läser av det du skrivit ger ni oftast upp. Sluta omedelbart med det. Det kommer kräva mycket tålamod och vara otrevligt men ger ni upp startar ni på ruta noll igen. Bestäm er, antingen så kör ni eller så avslutar ni relationen. Enkelt blir det inte, fast så så här kan ni inte fortsätta tassa på tå. Hon vet ju att det funkar. Motbevisa henne.

  • Anonym (Förtvivlad)

    Min egen problematik är väl ffa add, utmattning och hjärntrötthet...samt att jag är introvert och har dålig självkänsla.

    Det där med autism/asperger nappar jag på! Det är ju inte omöjligt att det är nåt mer än add.

    Ni som har koll på skillnaden mellan autism och add, vad är det som finns i den ena diagnosen men inte i den andra? Många symtom finns ju i båda, men det som är intressant är ju om hon har symtom som 'bara" finns i aspergerdiagnosen men inte i add...

  • pyssel
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2019-03-18 15:11:43 följande:

    Min egen problematik är väl ffa add, utmattning och hjärntrötthet...samt att jag är introvert och har dålig självkänsla.

    Det där med autism/asperger nappar jag på! Det är ju inte omöjligt att det är nåt mer än add.

    Ni som har koll på skillnaden mellan autism och add, vad är det som finns i den ena diagnosen men inte i den andra? Många symtom finns ju i båda, men det som är intressant är ju om hon har symtom som 'bara" finns i aspergerdiagnosen men inte i add...


    Det korta och snabba svaret: I ADD, inga svårigheter med mentalisering, därför inga svårigheter att växla mellan eget och andras perspektiv "utöver normalt" (i affekt är det ju lite svårt för vem som helst, men i största allmänhet ska det inte finnas sådana svårigheter). Inga avvikande behov av förutsägbarhet (vilket kan vara grunden för att styra och kontrollera sin omgivning).
    Alla hästar hemma
  • Anonym (Förtvivlad)

    Mamaleona, vi har allt provat det också... Utan framgång... Jag håller absolut med om det du skriver!... på neurotypiska individer...

    Hon har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, men då den inte är lika tydlig som om man tex saknar ett ben, så blir det så mycket svårare att veta vad som är nedsättning och vad som bara är dåligt beteende. Den del som verkligen är funktionsnedsättning bör man ju anpassa till så gott det går, medan det som bara är dåligt beteende kan man ju kräva bättring på.

  • Anonym (Förtvivlad)

    Hmmm... så du menar att hennes kontrollbehov och krav på att hon ska veta att ingen kommer dit och hon ska ha pappa för sig själv 100%, att hon måste ta sin medicin ett exakt klockslag, inte en minut före och inte en minut efter, tycker det är läskigt att gå i trappor, att hon uppfattas egoistisk och bortskämd snarare hänger ihop med autism än med att?

  • mamaleona
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2019-03-18 17:17:21 följande:

    Mamaleona, vi har allt provat det också... Utan framgång... Jag håller absolut med om det du skriver!... på neurotypiska individer...

    Hon har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, men då den inte är lika tydlig som om man tex saknar ett ben, så blir det så mycket svårare att veta vad som är nedsättning och vad som bara är dåligt beteende. Den del som verkligen är funktionsnedsättning bör man ju anpassa till så gott det går, medan det som bara är dåligt beteende kan man ju kräva bättring på.


    Ok. Hur länge provade ni köra ert eget race? E ju skillnad om de e 2ggr, 2 veckor el 2 månader?! Det sistnämnda borde ju ge resultat. Om ni bara låter henne bli sur o köra iväg under 2 mån o ni gör som ni planerat, tror du inte hon lugnar sig då? Får känslan ni gett upp för fort??! Varför kan inte mannen vara mera hos dig, så får hon pröva bo att vara "vuxen" o bo själv? Kanske du skrivit det, inte läst allt här. Hur som, så är det nog dags för en 21åring att inte styra över sina föräldrar.
  • Anonym (åh)

    Tjejen behöver omdiagnos och LSS. Hon behöver ett eget boende (med stöd) där hon kan skapa de rutiner och vill och behöver.

  • Anonym (Elva)

    Har full förståelse för att vissa diagnoser och ångestproblematik kan framkalla vissa beteenden som framstår som tvångsmässiga. Men krasst så finns det människor med samma diagnoser i U-länder också som får finna sin plats i boendet dom befinner sig i. Krasst men sant.

    Är det ingen som vågar yppa ett ord om att dottern kanske mest har förvandlats till ett kontrollfreak efter att ha bortkollrats av sina föräldrar hela livet? Kanske inte behöver vara svårare än så?

    Nu startades tråden för en månad sedan och fortfarande sitter du TS och låter dig behandlas som att du är värd 1 % av din partners tid. Alltså nu får du antingen plocka fram bitchen inom dig eller dra vidare, vad får du ut av den här relationen egentligen? Är du så rädd för att vara singel? Skit i hans dotter nu, varför står du ut med det här?

  • pyssel
    Anonym (Elva) skrev 2019-03-20 20:16:49 följande:

    Har full förståelse för att vissa diagnoser och ångestproblematik kan framkalla vissa beteenden som framstår som tvångsmässiga. Men krasst så finns det människor med samma diagnoser i U-länder också som får finna sin plats i boendet dom befinner sig i. Krasst men sant.

    Är det ingen som vågar yppa ett ord om att dottern kanske mest har förvandlats till ett kontrollfreak efter att ha bortkollrats av sina föräldrar hela livet? Kanske inte behöver vara svårare än så?

    Nu startades tråden för en månad sedan och fortfarande sitter du TS och låter dig behandlas som att du är värd 1 % av din partners tid. Alltså nu får du antingen plocka fram bitchen inom dig eller dra vidare, vad får du ut av den här relationen egentligen? Är du så rädd för att vara singel? Skit i hans dotter nu, varför står du ut med det här?


    De flesta normalfungerande tar intryck av fler personer än föräldrar. Vid en ålder av 21 år torde det rimligen ha skett om förklaringen var så enkel. Sedan att hon fått lov att styra så mkt att det istället stjälpt henne djupare ner i sin dysfunktion, ja det tror jag också. Föräldrar gör så gott de kan i de flesta fall, och i detta lär det vara dags att både se med andra ögon nu och göra något annat.

    Nej, jag hade inte heller stått ut.
    Alla hästar hemma
Svar på tråden Vad är rimligt att förvänta sig av 21-årig bonusdotter med ångest och add?