Ingen livsglädje del xx

Anonym (jag) skrev 2008-10-15 11:28:51 följande:

En depression behöver inte alltid bero på att något är fel i ens liv. Det kan ju faktiskt vara pga undanträngda känslor och även sjukdomar. Man kan bli deprimerad av vitaminbrist tex, och jag har för mig att vissa har en ärftlig benägenhet att få serotinin-brist vilket orsakar depressioner. Så känn dig inte otacksam!

Idag har jag faktiskt suttit och skrattat åt mig själv mitt i allt det deppiga. Känner mig så konstig! Jag har varit i en riktigt djup depression en gång för många år sedan, men då hade jag starka skäl att känna så. Nu idag insåg jag helt plötsligt att det är där jag är nu igen. Jag är inte bara smådeppig, jag är deprimerad på riktigt. Jag har inte ätit på flera dagar, är inte ens hungrig. Jag kan inte fokusera på något utom de dåliga tankarna, går helst och lägger mig så jag kan sova igenom det jobbiga. Jag sitter och läser i tidningen och börjar helt plötsligt gråta, trots att det inte var det minsta lilla sorgligt. Får såna små gråtattacker utan anledning, och varje gång skrattar jag bakom tårarna och tänker "vad är det för fel på mig"

Tanken att man ska söka hjälp finns där, men jag orkar inte ens ta tag i det om jag ska vara ärlig.

Nu har jag inte hunnit med pga jobbet, men jag ska läsa ikapp. I alla fall har jag varit hos psykologen och vi har börjat kartlägga. Kan väl säga kort att det enda jag bryr mig om enligt ett test, det är familjen och vårt hem. Arbete, en del relationer och sånt omkring, det bleknar ganska snabbt enligt skalan... Visst är det normalt att ha bra och dåliga perioder, men det var inte uppmuntrande siffror. Nu ska hon samla ihop allt så träffas vi igen nästa vecka och sen efter tredje besöket, vet hon vad vi ska hitta på.
Så skönt att vara igång. Jag rekommenderar det absolut för nu är jag inte ensam med kämpandet utan har en kontakt bredvid mig.

Kram alla!

Anonym (Lissie) skrev 2008-10-16 14:07:04 följande:

Det lät intressant med kartläggningen. Mina kontakter med psykiatrin har aldrig hjälpt, har fått gå till kuratorer som bara sagt "motioner och gör roliga saker" typ

Uppdatera gärna vad din psykolog kommer med för lösningar

Nja koll på läget...i skrift kanske Men i huvudet så är det bara snurrigt...

Min fd sambo o jag hade hoppats att vi skulle kunna ha ett distans förhållande men funkade inte..

Så nu känns det som om jag gått tillbaka ett steg.. men men...

Anonym (jag) skrev 2008-10-14 11:27:20 följande:

Detta låter som jag kände förr med...

Men jag lovar det..det blir bara värre om du inte tar tag i det o får hjälp..
Jag gjorde den misstaget o tyvärr förlorade min fd sambo som faktiskt var min själsfrände..
Styrkekram // Lina

jag fick träffa en psykolog på vårdcentralen som tyckte att jag skulle "lära känna min fot".. det blev inte många besök hos honom, kan jag meddela.

Det är synd att man inte får rätt hjälp. Jag känner inte att läkarna eller kuratorerna har tagit min depression på allvar. Det var mest jobbigt att gå till kuratorn för jag visste inte ens vad jag skulle göra där eller vad jag skulle säga. Det var samma sak varje gång "mår du bättre än? Nehä, då har du inte följt mina råd om att motionera. Vill du verkligen bli bättre??" Om det var så lätt

min husläkare tog mig på allvar den gången, eftersom jag ringde och bara snorgrät i hans öra. han hade inte så mycket annat att välja på, anar jag. jag fick träffa en kurator samma dag, men det var hennes sista dag, så hon var liksom inte riktigt närvarande. jag mådde mycket sämre efter mötet med henne, än innan.. och jag måsdde CRAP ASS innan. och sen fick jag träffa "lär-känna-din-fot"skrynklaren. då gav jag upp. men jag ska ta nya tag. snart. typ.

oj va de e dött här...

kan ju vara ett gott tecken..