jrockyracoon skrev 2017-11-11 21:24:43 följande:
Om jag vore TS skulle jag stå på mig, och vänta ett tag med medicineringen. Istället skulle jag söka andra vägar framåt som handlade om de vuxnas beteende gentemot barnet. Medicinering skulle komma i ett senare läge, när jag verkligen prövat alla andra vägar...
Visst... vänta bara - tills det är för sent. Jag kanske tänder till lite när det gäller det här ämnet, men kom ihåg att jag har två barn som båda har fått medicin FÖR SENT. Utan att jag kunde påverka det. Och utan någorlunda fungerande alternativ. Eller snarare så såg det förstås ut som om det fungerade ett tag - annars hade de kanske varit tvungna att agera.
Tvärtom - medicinering bör komma FÖRST, för först då kan man sätta in andra åtgärder. Man kan gå på BUP och prata, barnet kan gå till specialpedagog vissa tider. Allt detta fungerar nämligen knappt utan medicin. Och skulle det sedan vara så att man tycker hela situationen är så pass bra att man vill prova utan - visst, då kan man prova det.
Men om man provar allt annat först, då har barnet redan gett upp vid det läget och det jäkligt svårt att vända. Jag har själv som lärare undervisat många såna barn. Och det brukar inte funka så bra att vända den utvecklingen. Det blir marginellt bättre, inte mer.