HJälp mig hitta tillbaka till sexlivet med min man!
Vill bara skriva av mig om något som bryter ner mig jättemycket.
Jag har en fruktansvärt ojämn sexlust. Jag försöker se ett mönster och det jag ser gör mig livrädd. Jag har haft flera långvariga o seriösa förhållanden och i början av vart och ett har jag varit lite av en sexgudinna. Med tiden har jag (i varje förhållande, hur olika partnern än är!) tappat lusten mer och mer. Efter kanske ett år, två år, har jag mycket mindre lust.
Och då blir det en ond cirkel. Nånstans där börjar pojkvännen, det kommer som ett brev på posten, klaga över att vi inte har sex lika ofta som vi hade i början. Jag vet snart inte vad som kommer först: hans kommentar eller min ångest över att han snart kommer säga det. Men det händer varje gång. Tecknen kommer. Det klagas. Killen blir besviken. Jag tappar lusten. Killen mer besviken. Jag tappar ännu mera lusten.
Vill inflika att jag efter ett tag inte alls tappat lusten rent fysiskt, utan jag börjar istället projicera sex på andra killar, såna som inte känns lika krävande. Jag har lätt för att få killar och lätt för att ha sex i början alltså.
Så kanske fem eller sex förhållanden körs i botten på grund av det här, varav min senaste ex var en verklig förlust! Jag älskade honom över allt annat men snart blev det en omöjlighet att ha sex. Det gick ett år utan på slutet. Kunde inte, kände mig våldtagen när vi skulle försöka. Han hade tålamod. Men jag tappade lusten inför honom!
När det tagit slut hade jag sex - mycket sex- igen, med andra. det verkar som om det är det enda sättet för mig.
Jag kan inte ha både sex och riktig vänskaplig närhet?! Jag vet inte.
Men det var så deprimerande. Jag hade verkligen velat ha lusten tillbaka för mitt ex och var skitledsen att det måste ta slut. Fyfan vad orättvist. Jag försökte få upp lusten inför honom men när ämnet väl blivit ett ämne, något att snacka om, så verkar det som om jag drabbas av en psykisk spärr. Jag hade som sagt två eller tre lösare relationer strax efter det tog slut och sexet car som vanligt grymt just då. Han stod kvar undrandes vad det var för fel på honom. Men det var inget fel. Det är mig det är fel på. Så inihelvetefel.
Sen träffar jag min nuvarande man. Vi är då i övre 20årsåldern och jag är grymt bränd av mina bittra efarenheter av att tappa lusten. Jag kanske tänker extra mycket på det den här gången. Det blir jätteviktigt att det inte finns några konstigheter med sexet nu. Och vi klickar perfekt. Vi verkar fysiskt som gjorda för varandra och vi har sex varje dag, vi åtrår varandra fantastiskt mycket. Det verkar inte kunna ta slut, det finns en god marginal. Vi är inte lika kompatibla som vänner men just då tänker jag bara att det som inte får hända är just att jag tappar lusten inför honom! Och det verkar helt otroligt att jag skulle göra det. Varenda centimeter av honom är som en upphetsande trigger.
Men nu har fyra år gått, vi har barn ihop. Och gissa vad? Jo, vi har knappt haft ett enda samlag på över ett år!!! Nu håller det inte längre. Jag har samma panik jag hade senast. Jag ser honom gå ifrån mig, han pratar om horor nu. Blir det inget inom en vecka så blir det kanske bara betalsex för honom. Han vill egentligen inte skiljas, vi har det bra annars. Så anklagar han mig. Varför i hela världen kommer jag med ursäkt efter ursäkt??? Varför så bra i början, men så asexuell nu??? Alltså, han har väntat i ett år!
Jag har panik. Nu har min man, pappan till mitt barn, sagt att han nog inte kan leva med mig längre. Han behöver sex och jag kan inte ge det till honom. Och trots det så känner jag ju ibland lust, bara det att jag klarar inte kraven! Jag klarar inte att glida ner i sängen med förväntningar om att nu ska det ske. Ju längre sen det hände, desto högre förväntningar. Inget kan ta bort dem. Ju mer läskig romantik och ju mer bubbelbad och rosa skimmer och påtumanhand, ju mer panik får jag. Ju mer familjerådgivning och lama försök till att väcka lusten, ju större blir spärren. Ett tag kunde jag fortfarande runka av honom *ursäkta att jag är grov* men nu känns det bara vidrigt och främmande. Jag vill bara sova på kvällarna. Vad ska jag göra????????
Jag behöver alla råd och tips och liknande berättelser. Just nu känns det så hemskt. Jag förstår min man, jag är världens sämsta älskarinna. Det värsta är att om vi gör slut kommer jag hitta en annan och upprepa samma skit igen. Hur kan det brytas?
