Min pappa har ingen diagnos eller så men han är dysfunktionell. Han har växt upp i en karg känslomässig miljö och det speglar sig verkligen i honom idag. Han är arbetsnarkoman och använder arbetet som ångestbank. Jag har i hela mitt liv trippat på tå runt honom.
Har ni läst "Flodhästen i vardagsrummet"?
Den handlar hur det är att leva i en familj där det finn en person med nåt slags missbruk.
Min pappa är just nu fysiskt sjuk. Ganks rejält fysiskt sjuk. Problemet är att han lever i total förnekelse och vägrar erkänna sig sjuk. Detta gör mig outsägligt ledsen eftersom det påverkar hela min familj. Och det är inte bara det att han är "karl" som man brukar säga utan han förstår verkligen inte.
Min mamma var med om en olycka, på semester i Thailand, i februari och dog nästan. Det var första gången jag sett min pappa visa känslor utan att han var full. Jag miste nästan min mamma, jag vill inte uppleva något sådant igen.
Han lyssnar verkligen inte utan blir bara förbannad. Vad ska man göra? Man kan kan ju inte tvinga en 56 år gammal man in på akuten heller.
*ledsen*
Aaliyah: Grejen är ju att han inte inser att han är sjuk eftersom han har psykiska problem.
Jo A, det är hans inställning. Han har alla tecken på att ha en form av cancer. Till mig fnyser han bara ocg säger "har du kommit till den sidan i boken?"
Aaliyah, inte som det verkar just nu. jag har bokat en läkartid åt honom på onsdag och kan bara hoppas att han går.
Vi bor inte i samma stad emn träffas rätt ofta ändå.
Det där med vårdintyg har jag lite erfarenhet av. Sambons pappa är diagostiserad med paranoid schizofreni. Det var extremt svårt att få vårdintyg på honom men det löste sig till slut. Man måste vara oerhört stark som anhörig om man ska komma nån vart i den svenska psykvården idag.
mamma legolina: OT: WoW är skoj! Jag har slutat spela nu men kom långt med min guild 
A: Ja verkligen. Det är som om de tror att man överdriver.
Hej alla!
Längesen ajg skrev nåt här. Inget nytt har väl eg hänt. Min pappa har inte varit till doktorn och jobbar fortfarande 16 timmar om dagen. Jag har slutat svara när han ringer för jag orkar verkligen inte mer nu. Jag har dock ett väldigt dåligt samvete att kämpa med. Det känns som om jag sviker min pappa.
japp han är ju frisk!
Här har det varit lugnt och skönt ett tag. Pappa har börjat ta tag i saker i sitt liv. Hoppas det håller.