himlen är oskyldigt blå

Ibland har låten dykt upp i mitt sinne och jag har sjungit den i min ensamhet utan att riktigt tänka på vad det är jag sjunger. Men så en dag, bara ett par månader efter att Jonna dog så stannade jag upp och lyssnade på vad det var jag sjöng och jag fann så mycket tröst...

"Älskling, jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränts."

Jag insåg att jag inte är ensam i världen om att ha fått mina broar brända, inte ensam om att inse att mitt liv varit byggt på gungfly, att tryggheten bara är en illusion. Jag insåg till och med att alla människor upplever detta förr eller senare, bara på olika sätt.

Så vacker hon måste ha varit, din dotter. Jag kan nästan se henne framför mig. Dina barn måste ha vuxit så mycket detta år, känner de sig inte många gånger äldre än sina jämngamla kamrater?

Ingen lillasyster på jorden som beundrar och avgudar, men alltjämt ett leende ifrån himlen, ett stolt modershjärta och ett mammaöga fullt av kärleksfulla tårar... det betyder så mycket...