himlen är oskyldigt blå

 Och även jag, Isvatten grät denna avslutning...Gabriellas sång framfördes så vackert...

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bort om orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
(Oh, oh, oh...)

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
För att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här
Och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Och alla Gärdestads sånger. Vi stod tre mammor i rad´, maskaran rann och Mimmi tryckte sig tätt till mej och lyssnade andäktigt på solosångerna...detta var den vackraste avslutningen jag varit på. Ella fanns också i mina tankar när din stora tös spelade. Visst skulle hon sprungit där i knähöjd, hållt försiktigt i gubbarnas byxor och balanserat sej fram.
Nu ska sommaren komma, med värme ch lugn till oss alla...eller hur....

SOMMARKRAMAR