att leva med obotlig cancer

Så fruktansvärt....ingen som vet hur det går för henne??
Skickar många varma kramar till henne och familjen!!

Jaa...finner inga bra ord...skickar massor med lycka till kramar!!

Tänker på henne och hennes familj idag och hoppas att det finns ett hopp om behandling!
Varma kramar!

Operation och 10% chans att bli frisk?!
Hur snabbt kommer dom att få svar??
Och varför i så fall inte förrens i oktober?
Usch..ja vet många frågor, men tänker så mycket på henne o hennes familj....att det ska behöva bli så här!?
Kram till dig som är en stor vän och kämpar för henne!!

Vad hände? Läste att hon fick så akut ont i magen....åhh...tänker på henne o familjen jättemycket.

Skulle oxå gå in och läsa hur det gick med operationen igår, men går inte att komma in på bloggen.....håller tummarna för cissi och familjen...

Åhhh neej!!!
Blev så hoppfull igår när jag läste i bloggen att dom trots allt fått så många positiva svar från läkarna.
Att det skulle bli operation i oktober för att leverproverna var bra....o sen blir det så här!!!
Många varma kramar

Så otroligt fint skrivet instantcasting!!

Man vill inte riktigt tro att det inte finns något mer att göra...berör mig så mycket trots att jag aldrig träffat dom.
Det är så orättvist!!

Och precis som du skriver...hur mycket mer dessa ord betyder.
När allting ställs på sin spets och man blir brutalt medveten om hur skört livet är.

Sänder många varma "styrkekramar" till hela familjen.

Åhh.vet inte heller snart vad jag ska säga....har själv följt denna hemska cancer på nära håll....hur den förgör och förintar en ung människas liv, ja familj, vänner.
Hur den sakta bryter ner något som för bara en tid sen var så livskraftigt.
Åhhh....jag HATAR denna cancer.
Den är så ond,så vidrig....sååå onödig.

Sänder så mycket styrka och omtanke jag bara kan uppbringa och hoppas...hoppas..

Har heller inga ord längre....det är så fruktansvärt..så vidrigt.
Denna jävla cancer som bara förstör.

Många varma kramar till hela hennes familj och även till dig TS som kämpar och finns för henne.

Jag hoppas så innerligt att ett mirakel kan ske..jag hoppas..hoppas..
Önskar bara man kunde göra så mycket mer än bara sitta här...känns som ens rader blir så fjuttiga trots att man känner så starkt..
Men jag skickar många varma kramar...även om dom inte räcker till på långa vägar.
Och TS...Kramar om dig varmt för att du är en sann vän.

TS: Har läkarna hopp om att cellgifterna ska kunna göra nytta nu i det här skedet??

Så fantastiskt att hon har styrkan att ändå kunna skratta mitt i allt helvete hon genomgår.
Min kusin som gick bort var 32 år och han var en otrolig människa
som in i det sista behöll sin goa humor och glimten i ögat.
Och det kändes så bra trots det fruktansvärda som höll på att hända.

Hur snabbt märker läkarna om metastaserna drar sig tillbaka och krymper??
(förlåt alla frågor)

Vila i frid Cissi!!
Har följt din kamp varje dag och gått in på er blogg direkt på morgonen för att se hur det har gått!

Och idag blev jag så iskall...ville inte tro att det var sant det jag läste.

Nu slipper du all smärta Cissi...sov gott!!

Kramar