LindaEfraim skrev 2013-08-03 23:33:12 följande:
LovisaC
Jag låg också på badrumsgolvet för det gick inte att ligga i sängen. Jag fick duscha varmt för att få smärtlindring för de panocod jag fick hjälpte föga. Då har jag ändå fött två barn innan detta missfallet som inte ville komma av sig självt (fostret var dött på ul).
Fick stå upp i duschen ömsom ligga ner på golvet ömsom sitta på dass och i duschen kom allt ut intakt. Hela hinnan var intakt och slogs mot golvet och gick sönder då. Det kändes som att krysta ut ett barnhuvud och jag höll på och svimma. Sedan såg jag det lilla fostret liggandes i duschgolvet och jag fick plocka upp den och höll den i min hand och vråla ur min sorg. Man såg precis allt, fingrar, tår, snoppen, näsan och allt såg så fint ut. Sedan fick jag göra mig av med mitt egna efterlängtade barn (foster) själv. Sedan blödde jag som en slaktad gris efteråt.
Som tur var hade min yngsta plastad papperslakan för hon var sängvätare och jag fick använda dom för bindor räckte inte till och jag blodade ner sängen fyra gånger den natten.
Cytotec är djävulens påfund och borde inte få finnas. Läkarna spelar ett högt spel med kvinnor hälsa pga den medicinen.
Herregud. Riktigt så illa var det inte för mig, mitt foster dog ju innan vecka 5 och då är det mest en liten klump som bara upptäcks genom gulkroppssäcken. Jag blödde som en gris, men bara massa oidentifierbara klumpar tack och lov. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att föda ut ett litet foster och sedan göra sig av med det.
Det var jävligt skönt att jag fick vara hemma (tidigare minst ett missfall om än ännu tidigare) samtidigt som det är vansinne att du fick vara det.
En god vän, som också gjort en abort innan hon skaffade sin son för två år sedan, berättade att abort är tusen gånger värre än en förlossning av många anledningar. Jag är glad att jag anförtrodde mig åt henne för idag försöker jag och maken - tack vare hennes ord. Hade hon inte sagt det så hade jag aldrig utsatt mig för det igen. Ägglossning+3 idag, jag hoppas och ber för att om det nu tog sig - så slipper jag någonsin ta cytotec igen.
Men, jag har haft tre missfall (bara ett som inte var extremt tidigt) och kroppen borde vara redo. Jag är inte orolig eller rädd - men jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på aborten.
Jag fick aldrig göra någon efterkontroll förra året. Borde det oroa mig?! Jag har sjukt ont i vänster äggstock ibland men så har det varit sedan 2009... Förra månaden var smärtan FÖRJÄVLIG men då fick jag ytterligare ett tidigt missfall.
