Ni som fått cytotec....långt och lite äckligt...

Hejsan,

Även jag fick ett konstaterat MA i v. 8. Jag fick inget val mellan skrapning eller Cytotec (Skrapning nämndes aldrig ens) Fick med med mig Cytotec hem. Jag hade ingen värk (lite molnande mensvärk) och blödde inte mer än en vanlig mens, men däremot så blödde jag som en lättare mens i hela 5 veckor efteråt. Gick med binda dygnet runt i fem veckor vilket bakterierna säkert gillade, varmt och mysigt. Detta ledde till inflammation i livmodern (Bakterier samt att det troligen hade funnits rester kvar, rester som de inte hade sett på efterföljande vul efter den inte så effektiva Cytotecbehandlingen). Detta ledde i sin tur till ärrbildning på ena äggledaren som jag sedan fick utomkvedshavandeskap på, åkte in akut när jag svimmade på jobbet och hade inre blödningar i buken och blev då även tvungen att operera bort ena äggledaren.

Så denna gång vid mitt nya MA i V. 8+2 (Embryo dog i V.7+3) så vägrade jag Cytotec och begärde själv skrapning, vilket jag skall göra nu på Torsdag. Ska bli skönt att verkligen få bort det döda ur kroppen och kunna gå vidare. Och att dessutom att själv slippa spola ner något man har varit så lycklig över i toaletten....

Att ta Cytotec skall vara bättre psykiskt påstår dom, att man skall ha lättare att gå vidare och känna att det är avslutat. Men när jag blödde efter Cytotec och ett klump med ett litet foster hamnade i pappret när jag torkade mig så fy......min lilla bebis....det är INTE lättare psykiskt.....fy....det vill jag aldrig mer vara med om.

Själva vetskapen om att det man har längtat så fruktansvärt mycket efter ligger dött i magen gör tillräckligt ont, att behöva se det och själv spola ner det i toaletten...det önskar jag inte ens min värsta fiende....att det skulle vara bättre psykiskt med medicinsk behandling.....nej, jag tror snarare det handlar om att det är billigare än skrapningar.     

Kram från mig 

LindaEfraim

Ja, att själv behöva trycka på spolknappen.....hur de kan påstå att det skulle vara mindre psykiskt jobbigt än en skrapning...det kan jag inte förstå.....nej. Aldrig mer tabletter för mig. Att som du sedan dessutom förlora ett barn som blivit så pass gammalt kan jag omöjligt ens försöka förstå hur det kändes känslomässigt...måste vara bland det värsta som kan inträffa för en människa....*kramar om*

Har själv haft 7 MA och ett X. Jag har bara behövt använda tabletter en gång då de resterande gångerna har kommit igång av sig själva då embryot har dött i väldigt tidigt stadium ca 3-4 veckan...dvs knappt hunnit blivit mer än en hinnsäck. Dock har inte min kropp förstått detta och jag har gått så långt som till v 12 innan själva missfallet har kommit, vilket då har varit som en vanlig mens.  

Tabletterna var ingen rolig upplevelse pga de följdeffekter de gav för mig samt hur psykiskt jobbigt det var att se och behöva spola ner.....och jag hoppas nu att min skrapning imorgon är lättare såväl fysiskt men främst psykiskt. 

ta hand om er allihopa där ute!  

hej allihopa,

Igår gjorde jag en skrapning och vilken skillnad mot tabletterna. Jag tänker aldrig mer använda de där tabletterna.

Skrapningen var inte lika stressande, slapp ligga och vara nervös och rädd för att jag skall vara en av de som kanske blöder för mycket och blir tvungen att akut åka in på blodtransfusion. Jag slapp ha ont, jag slapp hålla på i timmar och blöda, oroa mig för om verkligen allt kommit ut eller inte. Jag slapp spola ner mitt eget foster i toaletten, jag slipper må så fruktansvärt dåligt psykiskt.

Nej, tack vare stöd av sjuksköterskor och sambo så var det hela över på två timmar, ingen värk (lite molnande efteråt, har helt gått över tills idag), knappt någon blödning efter. Blöder litegrann idag, men mindre än mens...knappt något alls. Jag mår mycket bättre fysiskt än efter tabletterna, vilket i sin tur gör att rent psykiskt orkar må bättre. Visst är det tungt, men nu känner jag att jag faktiskt redan idag kan gå vidare....tänka framåt, det kunde jag inte efter tabletterna då veckor av blödningar och påminnelserna om vad jag höll på med i form av små rester som hela tiden kom...oron och ängsliga tankar på om allt var borta eller inte fanns där och gnagde. Tankar på vad jag förlorat tyngde ner såväl kropp som sinne.

Jag mår bra idag, är på jobbet och jobbar....känner mig lättare, känner att nu tar vi nya tag....ska ringa fertilitetskliniken på måndag och se när jag får starta igen. Känner mig tillräckligt stark att gå vidare, vilken skillnad mot tabletterna som slungade ner mig i ett svart hål i flera veckor.

Aldrig mer tabletter.            

Önskar er alla en trevlig helg!